Manager: Frank Lampard, Chelsea. Ifrågasatt på sistone givet resultaten och det är självklart att fler blickar riktas mot honom när den andra managern råkar vara just José Mourinho. Men Lampard ställde ut ett väldigt motiverat lag med en mycket effektiv taktisk plan som genomfördes på ett utmärkt sätt. Det gick att se på Lampard hur skön han tyckte den segern var. Att den var viktig för Chelsea är uppenbart.
TRE TAKEAWAYS:
Man City. En match mellan tvåan och trean i ligan, och en match som enligt de flesta skulla avgöra vilket av lagen som var tänkt att få rollen som Liverpools första och främsta utmanare under våren. Leicester tog ledningen men det var Man City som stod för den dominerande insatsen i den här matchen, en match i vilken de spelade väldigt bra och vände och vann välförtjänt. Man City ligger alltjämt en poäng efter Leicester men segern visade att om Liverpool har något lag att oroa sig för så är det sannolikt Man City.
Norwich. Det går tungt nu för Norwich. Även när de spelar bra och gör riktigt bra fotbollsmatcher så hittar de sätt att ändå förlora matcherna. Som den här gången mot Wolves, en match de ledde med 1-0 innan Wolves vände och vann. Normalt sett är det ett olycksbådande tecken när ett lag inte får med sig några poäng ens när de faktiskt spelar bra. Samtidigt gör det faktum att laget ändå spelar bra det mindre troligt att Norwich faktiskt känner sig benägna att ändra något. Vilket påminner om grodan som sakta låter sig kokas till döds i det allt varmare vattnet.
Man Utd. Hur länge till ska det egentligen få se ut på det här sättet? Problemet är inte förlusten borta mot Watford i sig självt, Watford på bortaplan är ett tuffare motstånd än vad tabellen antyder, olycksfall i arbetet kan alltid inträffa. Problemet är att detta inte är olycksfall utan helt och hållet väntat. Varken förlusten eller det sätt som förlusten blev till kom som någon helst form av överraskning. Lika lite som de senaste veckornas poängtapp mot Aston Villa och Everton på Old Trafford. Det duger helt enkelt inte, så dåligt ska det inte behöva se ut, och det går inte att gömma sig bakom enstaka bra resultat mot Tottenham och Man City.
J.R.
Chelsea. Inget snack om vilka som vann den här omgången kan tyckas. Watford och Southampton har kanske ett och annat att säga om saken, med all rätt, men det mest imponerande var ändå att se ett ifrågasatt Chelsea åka till White Hart Lane och verkligen spela ut Tottenham efter noter, tekniskt, taktiskt och mentalt. En annorlunda upplevelse att få se Frank Lampard taktiskt manövrera ut en manager som José Mourinho lite på samma sätt som han lyckades med mot Marcelo Bielsa i förra säsongens playoff.
CLIFF BARNES
Aston Villa. När man slåss i en nedflyttningsstrid så måste man helt enkelt sikta på att vinna sexpoängarna på hemmaplan. Definitivt inte förlora dem. Aston Villa tar emot Southampton hemma på Villa Park och befinner sig lite drygt halva matchen i underläge med 0-3. Förlusten skickar Aston Villa ned under nedflyttningsstrecket och med stora funderingar om Dean Smiths spelidé verkligen räcker till för att hålla Aston Villa kvar i Premier League.
OMGÅNGENS MATCH:
Man City 3-1 Leicester. Mycket bra fotbollsmatch på Etihad, framför allt av Man City som spelade riktigt bra men också av Leicester som onekligen bjöd upp till match på sitt sätt och som var med i matchen under mycket lång tid. Men mer än något annat var det en uppvisning i offensiv fotboll av Man City, där framför allt Kevin De Bruyne verkar ha prickat storformen.
BTW
Måste göra ett viktigt medgivande: Matchen mellan Everton och Arsenal var förmodligen en sämre fotbollsmatch än veckans El Classico.
Sheffield United har förlorat färre bortamatcher i England under 2019 än Barcelona.
Väntar på att någon gnäller över att elvan saknar Liverpoolspelare.
Upprörande på Tottenhams läktare, när det varnades tre gånger för rasistiskt beteende. Tyvärr har politiker gett fritt spelrum för sådana här yttringar.
Pinsamt beteende av en klick Arsenalsupportrar mot Arsenal Fan TV.
Annandagsfotbollen nästa.