Annandagsfotbollen i England är en kär tradition. Och den kommer fortsätta vara det i lång tid framöver och det spelar väl egentligen ingen som helst roll hur mycket Jürgen Klopp än gnisslar tänder eller Pep Guardiola än sliter sig i håret över den saken. Man får helt enkelt ta seden dit man kommer, och det här är en sak, kanske den saken, där det inte har någon som helst betydelse vad Klopp eller Guardiola tycker.
Ty så här har det alltid varit. Och i en tid där vi ofta och i många olika sammanhang beklagar oss över att de nationella särdragen är på väg att luckras upp och försvinna så kan det kanske även finnas ett värde i att bevara det som gör ligor och länder speciella och annorlunda än alla andra. Den speltunga julfotbollen är en unik och på många sätt speciell utmaning med engelsk fotboll, och ska kanske så också vara.
I den utmaningen ingår självfallet att spela många matcher på få dagar. I den utmaningen ingår att spela matcher inom två dygn från varandra. Möjligen passar inte detta in i Peps och Klopps uppfattningar om hur saker och ting bör gå till, men fotbollen har anpassat sig alldeles tillräckligt efter dem redan, i vissa saker får de tvingas anpassa sig. Eller så får de hitta på något annat med sina liv.
Vi har mängder med matcher att se fram emot under mest hela dagen. Premier League serverar oss nio matcher med start på tidig eftermiddag och sista avsparken långt in på sena kvällen. Football League kör en full annandagsomgång i EFL Championship, även här med en första avspark på eftermiddagen för att därefter fortsätta köra igång matcher under kvällen. Fotboll från lunch till midnatt mer eller mindre.
Tottenham vs Brighton. Det var inte den första matchen som Tottenham förlorade under José Mourinho, men det var deras första fiasko. Förlusten mot Chelsea, framför allt sättet de förlorade på, bör ha tagit Tottenham hårt, men här gäller det att visa att de kan studsa tillbaka från förlusten snabbt och övertygande. Med den utgångspunkten måste man säga att spelschemat har varit vänligt med Tottenham. Detta är en match Tottenham så klart ska vinna, men desto värre då om de inte gör det.
Bournemouth vs Arsenal. Mikel Artetas första match som Arsenals nye manager, i alla fall hans första riktiga match, eftersom han av outgrundliga skäl bara tittade på från läktaren på Goodison Park senast. Och alla kommer självfallet titta noga efter varje tecken på förändring, laguttagning och taktisk tanke och utifrån det dra långsökta slutsatser. Nu är inte Arteta anställd för att uppnå saker på kort sikt, men Arsenal behöver ändå någon form av managereffekt den här säsongen, som de inte fick med Fredrik Ljungberg.
Aston Villa vs Norwich. En match mellan två lag som båda mer eller mindre desperat behöver vinna den här matchen. En match mellan två lag som mycket väl kan ha glömt bort hur man vinner fotbollsmatcher. Aston Villas andra match på några få dagar som är att betrakta som en måste vinna-match i nedflyttningsstriden. De förlorade den första mot Southampton stort, och om de förlorar även den här matchen så börjar det nog bli dags att ringa i alarmklockorna på allvar för Aston Villa och Dean Smith.
Chelsea vs Southampton. Fina segrar för båda lagen förra omgången då Chelsea gjorde kalvsylta av Tottenham på bortaplan och Southampton vann mot Aston Villa. Båda lagen måste däremot ned på jorden igen till den här matchen. Chelsea har kanske vunnit mot Tottenham men har de senaste veckorna visat sig ha oväntat stora problem i just den här typen av matcher istället, alls inte olika Man Utd på så vis. Southampton har onekligen mindre att förlora i den här matchen, men desto mer att vinna.
Crystal Palace vs West Ham. Under tiden som Everton har anställt Carlo Ancelotti, vad har West Ham tagit sig för då? Jo, hummat och flummat angående vad de själva ska göra med Manuel Pellegrini som av allt att döma lever på någon slags lånad tid från match till match. Vilket brukar vara ett rätt tydligt tecken på en klubbledning som har ingen aning vad de faktiskt vill. En förlust i Londonderbyt mot Crystal Palace tar West Ham tillbaka till krisläge, men ytterst oklart om det faktiskt leder till något.
Everton vs Burnley. Ett par dagar har redan passerat men det är fortfarande lite märkligt att tänka sig, än mer att skriva om, att Carlo Ancelotti är Evertons manager. Tillbaka på Goodison Park i vars korridorer han fick sparken senast han var i engelsk fotboll. Nu gör han sin spektakulära debut hemma på Goodison Park och han gör det på det kanske mest engelska som finns i engelsk fotboll, annandagen, mot det kanske mest engelska som finns i Premier League, Burnley.
Sheffield United vs Watford. Sheffield United ligger femma efter ganska exakt halva ligan avklarad. Jag flaggade i och för sig redan inför säsongen att Sheffield United var klart bättre än vad som var den allmänna uppfattningen, men riktigt så här bra hade jag väl inte trott att det skulle gå för dem. Ikväll kan de ta sin fjärde raka seger. Watford ligger sist i tabellen, och har haft en katastrofal säsongsstart, men har så klart betydligt mycket mer fotboll i sig än vad tabellen möjligtvis antyder.
Man Utd vs Newcastle. Två steg framåt, tre-fyra steg bakåt. Sådan har varit Man Utds melodi mest hela säsongen. Vinsterna mot Tottenham och Man City gav optimism men resultaten därefter har tagit död på den. Nu befinner sig Man Utd i det märkliga läget att alla förväntar sig att de ska vinna mot Newcastle på Old Trafford, men absolut ingen blir det minsta förvånad om de inte vinner mot Newcastle. Det är ett absurt ingenmansland som Man Utd befinner sig i och som Solskjaer inte verkar kunna ta dem ur.
Leicester vs Liverpool. Ettan möter tvåan i Premier League på annandagen. Så mycket större än så blir det kanske inte. Här har man däremot känslan att det är kanske den sista chansen för titelstriden att bli spännande på riktigt under säsongens andra halva. Om inte Liverpool tappar poäng i den här matchen, utan tjänar poäng både på Leicester och inte osannolikt också Man City, då blir det mycket svårt att tro något annat än att Liverpool kommer defilera hem ligatiteln härifrån.
Visst borde Liverpool börja känna av pressen, och en förlust kan mycket väl gunga båten ordentligt. Pep Guardiola har dessutom gjort sin alldeles bästa imitation av en i högsta grad smygkämpande pingisgubbe genom att sucka över hur avgjord ligan redan är, allt för att kanske få Liverpool att tappa stinget och börja ifrågasätta sig själva. Liverpool har inte förlorat ligatiteln om de förlorar ikväll. Men om de vinner mot Leicester ikväll så är det en seger som minst lika mycket som någon annan är skälet till deras ligavinst.
Men även Leicester lär nog vilja ha ett och annat att säga om saken när höstens två bästa lag i England möts på King Power Stadium sent på annandagskvällen.