Ingen målvakt har varit lika central för det här årtiondet som David De Gea. Ingen målvakt har heller varit genomgående lika bra under så lång tid. Därefter finns flera kandidater, men Ben Foster har varit strålande för två klubbar.
Trent Alexander-Arnold är kanske relativt ny på scenen men har gjort ett sådant avtryck och förnyat ytterbackspositionen på ett sätt som ger honom platsen. Ingen växer upp och vill vara en ytterback sade Jamie Carragher för inte så länge sedan. Alexander-Arnold kan faktiskt ha ändrat på den saken.
Vincent Kompany känns rätt given i årtiondets elva, en dominant spelare och ledare i årtiondets mest framgångsrika fotbollslag. Bredvid honom är det inte självklart i och med att flera aktuella spelare nog mer kan sägas höra 2000-talet till. Virgil Van Dijk tar det, baserat på hans effekt för Liverpool.
Valet mellan Yaya Touré och Kevin De Bruyne var det överlägset svåraste för mig, men till sist vägde Tourés flera år tyngst för mig. N’golo Kanté och David Silva kändes på lite olika sätt båda två rätt självklara.
För varje enskild säsong har det varit möjligt att hitta någon anfallare som kanske varit bättre än Sergio Aguero, men över ett helt årtionde är det no contest. Aguero avgjorde ligor i början av årtiondet och Aguero avgör fortfarande ligor i slutet av årtiondet.
Luis Suarez är förmodligen spelaren som kommer nämnast mest som ett överseende, men för mig faller han på att han relativt konkurrensen var i Premier League för kort tid. Jamie Vardy är i så fall för mig ett mer surt namn att lämna utanför laget.
Många spelare gör anspråk på forwardpositionerna. Raheem Sterling har gått från talang till världsspelare under årtiondets andra halva. Eden Hazard var arguably ligans bästa spelare under fem-sex år. Gareth Bale och Alexis Sanchez lyste vardera upp Premier League under tre-fyra år av detta årtionde.
Och så Connor Wickham så klart.
:::
Årtiondets manager: Claudio Ranieri. Här går att tänka på olika sätt. Vissa kommer säga Pep Guardiola så klart, fastän han inte vunnit flest ligatitlar och inte heller har den bästa procenten vad gäller titelvinster, liksom hans resurser varit därefter. Andra kommer säga Jürgen Klopp fastän han inte vunnit en enda ligatitel detta årtionde. Eftersom ingen har vunnit fler än två ligatitlar under årtiondet så kan jag välja en som bara vann en, men där just den ligatiteln var mer fantastisk än alla andra. Claudio Ranieris och Leicesters ligatitel kommer leva i våra minnen för evigt.
:::
Årtiondets ögonblick: Agueeero! Maktskiftet i Manchester. Slutet på en era och början på en annan. Visst skulle Man Utd vinna ligan säsongen därpå men det var bara att fördröja det ofrånkomliga. Stafettpinnen skulle lämnas över och inget enskilt ögonblick symboliserar detta mer än just Sergio Agueros ligavinnande mål långt in på tilläggstid i säsongens allra sista match till tonerna av Martin Tylers falsett. Början på Man Citys årtionde var också slutet på Man Utds dominans, även om det ena inte nödvändigtvis orsakade det andra.
:::
Årtiondets bästa transfers:
(3) N’golo Kanté, Leicester & Chelsea. Lite speciell på så vis att han skulle kunna dyka upp två gånger på en sådan här lista. Leicesters värvning är kanske den som känns genialisk eftersom ingen riktigt visste vem han var, men man kan så klart fundera på om ens Leicester hade någon aning om att det skulle bli så bra. Men han var inte så mycket sämre som värvning när Chelsea gjorde den, bara kanske lite mer uppenbar.
(2) Roberto Firmino, Liverpool. För allt prat om alla andra spelare i Liverpool så pratas det relativt lite om Roberto Firmino. Samtidigt är det knappast möjligt att överskatta Firminos betydelse för Liverpools hela spel, oavsett i anfall eller försvar. Firmino är spelaren som gör allting möjligt och värderas ofta felaktigt som anfallare baserat enbart på hur många mål han gör. Värvades för fem år sedan för en relativ spottstyver.
(1) David Silva, Man City. Ansågs på den tiden, absurt och felaktigt naturligtvis, som för dålig för Barcelona eller Real Madrid. Riktigt så simpelt är liksom inte livet. Man City tog dock tillfället i akt och hittade en mittfältsmotor som skulle komma att bli deras bästa och viktigaste spelare under ett helt årtionde. Varje diskussion om vem som var bäst mellan Gerrard, Lampard och Scholes måste numer innehålla även Silva.
Bubblare: Kevin De Bruyne, Eden Hazard, Sadio Mané, Sergio Aguero, Diego Costa, Christian Eriksen, Jan Vertonghen, David De Gea, Heung-Min Son, Alexis Sanchez. Alla är bra värvningar så klart, men kanske också rätt självklara och därför inte skitsmarta.
Årtiondets sämsta transfers:
(3) Eliaquim Mangala, Man City. Hur mycket pengar betalade Man City faktiskt för den här mittbacken och hur många år försökte de bli av med honom utan att lyckas? Spelade av lätt insedda skäl inte mycket för Man City och de få gånger han faktiskt spelade så insåg man att han hade den trots allt rätt ovanliga egenskapen att många gånger vara en bättre spelare när han inte spelade.
(2) Angel Di Maria, Man Utd. I en annan värld och en annan tid hade detta kunnat vara en strålande värvning. Men i den värld och tid som värvningen så var det på samma gång klart att Di Maria själv knappast var entusiastisk över att flytta till Manchester och Louis van Gaal hade dessutom sina helt egna idéer. Alla dessa tecken fanns där men Man Utd och Ed Woodward var mest intresserade av att skryta om sin storlek.
(1) Fernando Torres, Chelsea. Värvades för en vid den tummen förfärligt stor summa pengar och det var svårt att se att något annat låg bakom den värvningen annat än ett mer eller mindre panikartat försök att vända en titelstrid som började glida dem ur händerna. Chelsea blundade för att Torres redan börjat visa rätt tydliga tecken i Liverpool på att inte vara den spelare han varit några år tidigare.
Bubblare: Andy Carroll, Christian Benteke, Wilfried Bony, Tiémoué Bakayoko, Roberto Soldado, Vincent Janssen, Memphis Depay, Alexis Sanchez, Loris Karius. Inte alltid lätt att skilja på misslyckade värvningar och dumma värvningar kanske.
:::
GOTT NYTT ÅR!