Det blev ganska precis som man kunde ana. Everton anställde Carlo Ancelotti och i stort sett alla supportrar rättade mycket snabbt in sig i leden och kände att det var helt rätt beslut att fatta av Everton, fastän hemmahjälten Duncan Ferguson var ställföreträdande manager och kandidat till jobbet permanent. Möjligen insåg man att Fergusons effekt kunde bli som mest tillfällig, men Ancelottis status är en sådan att även om man var en inbiten Fergusonanhängare så kan man nog köpa Evertons beslut.
Carlo Ancelottis första veckor i Everton har gått bra. Everton vann de två första matcherna i ligan, och för första gången den här säsongen lyckades Everton vinna två matcher i rad, ett styrkebesked så gott som något. Everton visade upp ett annat spel, och en spelare som Dominic Calvert-Lewin verkligen hittat formen. Ancelottis tredje match förlorades förvisso, men det var en bortamatch mot Man City och det var sannerligen inte fråga om någon direkt överkörning.
Alltså vore det kanske fel att säga att Ancelotti är i något större behov av ett statement just nu. Ändå kan man självfallet heller inte bortse från att om Carlo Ancelotti redan i sin fjärde match i klubben, och i sitt allra första Merseysidederby, skulle lyckas leda Everton till vinst mot Liverpool på Anfield av alla ställen – ja, då lär han nog ha lagt den första grunden till tidig legendstatus runt Goodison Park. Att vinna mot Liverpool ikväll vore onekligen statement-seger, både för Ancelotti och för Everton.
Everton vinner sannerligen inte ofta över Liverpool. Förra gången Everton faktiskt vann mot Liverpool var i absoluta början av förra årtiondet, under hösten 2010. Totalt sedan millennieskiftet har Everton vunnit fyra gånger mot Liverpool, på sammanlagt 43 matcher lagen emellan. Färre än en på tio med andra ord. Samtliga dessa matcher har dessutom spelats på Goodison Park. Förra gången Everton vann en match på Anfield så befinner vi oss i september 1999.
Egentligen är det kanske inte något väldigt märkligt med den saken. Under absolut största delen av 2000-talet har Everton varit en klubb som kämpat med små medel och begränsade resurser, samtidigt som Liverpool även om de varit lite upp och ned ändå alltid har varit ett av topplagen i Premier League. Liverpool ska normalt sett vinna eller i alla fall inte förlora dessa matcher. Samtidigt har Everton vunnit så sällan att man även måste misstänka psykologiska faktorer.
Att bryta den förtrollningen, och därmed börja mildra detta eventuella lillebrorskomplex, har varit något Everton har försökt i flera år nu. Inte minst sedan Farhad Moshiri köpte in sig i Everton, började investera i klubben och spelartruppen, och började prata upp vilka ambitioner klubben hade, så har detta stått högt på Evertons och supportrarnas lista. Inte minst eftersom Liverpools supportrar under tiden knappast vara blyga med att göra narr av Evertons ambitioner och förhoppningar.
Kanske är det ikväll det ska ske. Inte att eliminera komplexet helt och hållet naturligtvis, men varje resa måste någon gång ta sitt allra första steg. Det finns något passande med att det faktiskt är en cupmatch snarare än en ligamatch, att det verkligen är en match som handlar om vinna eller försvinna. Om Everton vinner mot Liverpool så inte bara har de vunnit en match bland många, de har samtidigt slagit ut Liverpool ur FA-cupen. Salt i såren naturligtvis. Psykologiskt mer kraftfullt.
På sätt och vis är det kanske sämsta möjliga tillfälle för Everton att försöka vinna mot Liverpool på Anfield, givet att Liverpool är bättre nu än vad de har varit någon gång sedan åtminstone 1980-talet. Vilket å andra sidan självfallet bara skulle göra en vinst desto skönare, Everton är nog ganska trötta på att höra om hur fantastiska Liverpool är. På sätt och vis är det kanske även bästa möjliga tillfälle för Everton, givet att Liverpool är fokuserade på ligaspelet, kommer rotera spelare och inte prioriterar FA-cupen.
Men det är är ju mest ursäkter, åtminstone är det inte Evertons problem. Liverpool ställer så klart upp med det lag de själva väljer, och oavsett vilka som spelar så kommer det inte vara dåliga spelare och Liverpool kommer inte vilja förlora en match mot Everton. Visst kommer det sägas i efterhand, om Liverpool förlorar, att det bara var FA-cupen, men så låter det ju alltid. Märkligt hur många som hävdar att cupmatcherna är helt oviktiga och samtidigt inte ser någon motsättning i att beklaga sig över antalet matcher.
Möjligen får vi även se en ny spelare debutera för Liverpool. Takumi Minamino köptes från Red Bull Salzburg för någon vecka sedan och precis som en gång Virgil Van Dijk så kan han nu få debutera mot Everton på Anfield. Det finns självfallet stora förhoppningar på Minamino, det gör det ju alltid när Liverpool värvar en spelare, och det ska bli roligt att se om Minamino kan förväntas motsvara dessa förhoppningar redan den här våren, eller bara att se hur han hanterar en sådan här match.
För matcher mellan Liverpool och Everton betyder ju mer än helt vanliga matcher. När det gäller Everton är de så klart viktigare än alla andra möjligen undantaget eventuella cupfinaler. Och hur mycket Liverpools supportrar än försöker hävda att det hela är enkelriktat så vet vi så klart att matcherna betyder mycket även för dem. Det är bara det att de är så vana vid att vinna dessa Merseysidederbyn att de nästan har börjat ta detta för givet, och inte behövt reagera på förluster särskilt ofta.
Carlo Ancelottis uppgift är att försöka få slut på detta för givet tagande. Inte att lämna Liverpool bakom Everton, det är givet Liverpools resurser inte någon realistisk tanke, men väl att häva sig upp till relativ jämlikhet. Ett tillstånd i vilket Liverpool inte längre kan gå in till Merseysidederbyn och känna att de nästan förkrossande sannolikhet kommer vinna matchen, utan tvärtom känna att de måste göra en bra match och även då kan de inte känna sig särskilt säkra på att faktiskt vinna.
Kanske finns det inte ett bättre sätt att värdera Carlo Ancelottis gärning som Evertons manager än just på det sättet och utifrån de termerna. Kommer utgående balans vara bättre än hans ingående balans? När Ancelotti lämnar Everton om x antal år, hur mycket mer jämlika och jämspelta är de då med Liverpool än vad de var när Ancelotti kom till Everton i slutet av 2019? Everton och Carlo Ancelotti söker någon slags paritet. Vinn mot Liverpool ikväll och ett stort steg mot paritet är taget.
Paritet kan på sätt och vis sägas ha uppnåtts utanför planen redan. Kapitalet bakom Everton för närvarande skojar man inte bort, Everton har långt gångna planer på en ny arena som definitivt vore jämspelt med Anfield, organisationen börjar sätta sig, och som Jamie Carragher påpekade så har Everton i Carlo Ancelotti fått tag i en manager med ett minst lika gott renommé som Jürgen Klopp. Nu måste denna institutionella paritet omsättas på planen och i tabellen.
Kvällens derby är ju även en rätt god kontrast. Förra gången de båda lagen möttes på Anfield, i början av december, så blev det ju storpisk för Everton, och det var definitivt sista spiken i Marco Silvas kista som fick sparken direkt därefter. Derbyt mot Liverpool blev Marco Silvas sista match som Evertons manager. Ett derby mot Liverpool blir nu en av Carlo Ancelottis första matcher som Evertons manager. Tillika en möjlighet att bli hans första riktigt stora triumf som Evertons manager.
David Moyes lyckades aldrig. Roberto Martinez lyckades aldrig. Ronald Koeman lyckades aldrig. Sam Allardyce lyckades aldrig och Marco Silva lyckades aldrig. Kan Carlo Ancelotti inleda med en big bang och vinna med Everton på Anfield?