Ernesto Valverde fick oceremoniellt sparken av Barcelona och plötsligt var frågan vem som skulle ta över dem. Där fanns det självklara namnet som Xavi, där fanns det kanske inte riktigt lika självklara namnet som Thierry Henry, och så naturligtvis började det gå rätt tunga rykten om Mauricio Pochettino. Till sist blev det Quique Setién som ju gjort sig ett namn med Real Betis de senaste åren.
På pappret är det en rätt intressant anställning. Det känns hur som helst som en anställning som kan bli mycket bra eller väldigt, väldigt dålig. Möjligen får man en känsla av att Barcelonas anställningsprocess inte verkar vara så mycket mer avancerad än Milans rekryteringspolitik back in the good old days, att spelar man bara bra mot Milan så blir man kvickt köpt av Milan.
Alla pratar självfallet om den där rätt välkända 4-3-matchen som Real Betis vann mot Barcelona. Vilket var en riktigt bra match och som verkligen visade upp Real Betis från sina allra bästa sidor. Men det pratas om den på ett sätt som får mig att tänka att många som nu helt plötsligt talar mycket insatt och självklart om Quique Setién nog egentligen inte sett så många fler Real Betis-matcher än just den matchen.
Min känsla, och jag är sannerligen inte djupt insatt, är att Quique Setién helt klart motsvarar något slags Barcelonaideal med sin fotboll. Fokus ligger helt klart på att laget ska ha bollen och på ett offensivt spel. Min känsla är också liknande den jag hade om Maurizio Sarri i Chelsea, och även nu med Juventus, att här har vi en briljant tänkare till manager som inte nödvändigtvis har den rätta personligheten för sin nya klubb.
Annars kanske beskedet om att Barcelona anställde Quique Setién framför allt fick det att dras en lättnadens suck i Manchester. För om Barcelona istället hade anställt Mauricio Pochettino hade det självfallet varit läge att glömma honom både för Man Utd och för Man City under den närmaste tiden. Istället kan båda klubbarna hålla kvar någon form av mer eller mindre realistisk from förhoppning om hans tjänster.
Båda klubbarna befinner sig däremot i ett rätt märkligt limbo i detta avseende. Man City befinner sig så klart i situationen att de har Pep Guardiola som manager och alls ingen anledning att vilja byta ut honom. Nu börjar det kanske glunkas en del om att Guardiola kanske ändå ska vara på väg att lämna Man City efter säsongen, och att Pochettino i så fall ska ses som den mest önskade ersättaren. Ett högst osäkert prospekt.
Man Utd verkar å sin sida lyckligt övertygade om att den managerlösning de valt, eller uttryckt annorlunda försatt sig i, är den rätta för dem. Mauricio Pochettino har länge setts som den ideala managern för Man Utd, och Man Utd borde rimligtvis göra en liknande bedömning av honom de. Men nu har Man Utd surrat fast sig vid Ole-Gunnar Solskjaers mast och har gjort sig döva och blinda både för problem och bättre alternativ.
För Mauricio Pochettino känns det som en något udda situation att befinna sig i. Alltjämt en mycket attraktiv manager som nog kommer kunna välja och vraka mellan jobben inom den närmaste framtiden. Två av Englands största klubbar tittar på honom. Där den ena klubben inte riktigt vet om de vill ha honom och där den andra klubben verkar ha bestämt sig för att de inte vill ha honom just nu.
Frågan är kanske vad Mauricio Pochettino själv vill. Nu finns kanske några andra alternativ tillgängliga som inte kan uteslutas, såsom Bayern München och PSG kanske, inom en nära framtid. Men om Pochettino skulle stanna kvar i England så är det väl just Man City och Man Utd som känns som de mest troliga och önskvärda alternativen. Men vilket alternativ skulle han själv välja?
Åtminstone på ytan känns ju svaret självklart. Med Man City får han en toppklubb med enorma resurser bakom sig, ett väldigt starkt lagbygge som i så fall Pep Guardiola lämnar efter sig. Ett lag som befinner sig på en helt annan punkt i sin utveckling och som spelar en fotboll som borde ligga honom ganska nära hjärtat. Utifrån kvalitet, kompetens och konkurrens känns det givet att Mauricio Pochettino skulle föredra Man City.
Möjligen vore invändningen den att Pochettino mycket väl kan vara medveten om att det inte precis brukar gå bra för de managers som ska ersätta Pep Guardiola. Kanske för att spelarna är rätt frihetstörstande efter några år med honom som manager, och inte helt benägna att vilja lyssna på en ny manager. Med Man City skulle Pochettino också ha det lilla besväret att behöva byta ut flera åldrande nyckelspelare.
Man Utd känns som ett betydligt mer komplext alternativ. Vi har sagt allt som egentligen kan sägas om Man Utds stora problem och brister, och om den långa väg och hårda arbete de har framför sig för att ta sig tillbaka dit där de förut var. Man väljer inte Man Utd för att det är det lätta eller det självklara alternativet. Samtidigt är det fortfarande en klubb med enorma resurser, ett globalt namn och en väldig potential.
Pochettino borde inte rimligtvis rädas Man Utd-jobbet. Han har på många sätt redan gjort det jobbet som faktiskt behöver göras en gång redan med Tottenham. Här skulle han få möjligheten att göra exakt samma jobb, som han redan bevisat sig duglig för, men med betydligt större resurser bakom sig. Det måste rimligtvis vara åtminstone lite frestande för en manager som Mauricio Pochettino.
Mycket av Tottenhams framgångar under Mauricio Pochettino byggdes på hans förmåga att utveckla och få ut mesta möjliga av klubbens unga spelare. Även det ett arbete som Man Utd, med alla sina unga och mycket lovande spelare, borde titta på och tänka att det vore en perfekt egenskap för deras manager. Med Pochettino gjordes det faktiskt på riktigt i Tottenham, det var inte munväder som det ibland känns som för Solskjaer.
Man Utd skulle så klart kunna ha den åtminstone teoretiska möjligheten att förekomma den här processen genom att knyta till sig Mauricio Pochettino nu, det vill säga innan det blir formellt aktuellt för Man City att ge sig in i leken. Men det skulle så klart kräva ett förutseende och kompetent, proaktivt och målmedvetet agerande från Man Utd som det var mycket länge sedan de gav oss någon anledning att tro att de klarade av.
Där finns så klart en del andra alternativ. Ett sådant alternativ är att Pochettino helt enkelt har förklarat sig ointresserad av Man Utd-jobbet. Vilket på sätt och vis vore fullt förståeligt utifrån hans perspektiv. Man kan även tänka sig, och det skulle ju kunna vara en anledning, att Man City redan börjat skicka ut trevare till Pochettino som gör att han väljer att avvakta vad som händer där.
Barcelonas beslut att inte anställa Mauricio Pochettino, eller Pochettinos beslut att inte låta sig anställas av Barcelona, oavsett vad man nu tror är mest troligt, betyder hur som helst att det kommer fortsätta pratas Pochettino i Premier League och i Manchester.
:::
TRANSFERKOLLEN
Pepe Reina, Milan till Aston Villa, lån. Tom Heaton drog på sig en rätt allvarlig skada under jul- och nyårsfotbollen och bakom honom känns Aston Villa mycket tunna på målvaktsposten. Ett kortsiktigt lån av Pepe Reina känns väl rimligtvis som det bästa beslut de kan fatta i en rätt dålig situation. Med beröm godkänd – (++++)
Lukas Rupp, Hoffenheim till Norwich. När börjar en klubb så att säga bli en slags parodi på sig själva? Nog för att Norwich verkar ha siktat in sig rätt hårt på den tyska marknaden, man kan väl tänka sig att det finns rätt övertygande ekonomiska motiv, men det finns väl en punkt där det känns som att de begränsar sig. Godkänd – (++)
Ignacio Pussetto, Udinese till Watford. Mångsidig argentinsk yttermittfältare och forward som har varit ordinarie för Udinese i Serie A det senaste året och ett halvt. Vi vet att Nigel Pearson gillar sin snabba fotboll och framför allt sina snabba yttrar, så det är inte helt omöjligt att han ser en användning för Pussetto. Väl godkänd – (+++)