Tony Evans skriver en rätt bra artikel på Independent om hur det var att som Liverpoolsupporter för 27 år sedan att samtidigt som man såg den egna klubben ha det kämpigt tvingas bevittna och genomleva att Man Utd, deras historiska rival, plötsligt få ordning på sina grejor och börja vinna igen. Där finns den självklara insikten att det både känns för jäkligt men att smärtan är ganska snabbt övergående.
https://www.independent.co.uk/sport/football/premier-league/manchester-united-liverpool-preview-klopp-ferguson-1993-enemy-news-a9288081.html
På senare tid har jag själv flera gånger fått höra att jag är en bitter Man Utd-supporter, för att jag skrivit något som en Liverpoolsupporter inte vill läsa. Lite lustigt kan tyckas då jag just den här säsongen, i min roll som supporter, faktiskt föredrar att Liverpool vinner ligan före Man City, av det enkla skälet att jag gärna slipper se Man City vinna ligan tre säsonger i rad, en minst sagt rätt ovanlig bedrift i engelsk fotboll.
Ligatiteln är naturligtvis avgjord. Härifrån kan ingen frisk människa tro att Liverpool faktiskt skulle tappa ligatiteln. Sedan kan man dra varje klyscha som finns i boken om att allting kan hända i fotboll, eller att märkligare saker har hänt i fotboll etc. Nej, det kan det inte och nej, det har det inte. Att allting kan hända är rent ljug, och inget lag har någonsin tappat ett ens i närheten av så här stort poängförsprång i ligan.
Visst har lag tappat stora poängförsprång förut. Men dessa lag har heller aldrig varit dagens Liverpool. Det har alltid funnits potentialen till ett stort poängtapp i dem som helt enkelt inte finns i detta Liverpool. Även då har inte poängförsprånget varit så stort. Det kan nog vara så att Liverpool riskerar tappa poäng i tillräckligt många av matcherna som återstår, men konkurrenterna riskerar å sin sida tappa ännu fler poäng.
Det där är något som många gånger missas. Dagens Liverpool jämställs med kanske framför allt Newcastle i mitten av 1990-talet, fastän skillnaderna i själva verket är omfattande. Dessutom räknar man bara på sannolikheten att Liverpool skulle tappa poäng i återstående matcherna, fastän den minst lika stora faktorn är att Man City och Leicester högst osannolikt själva kommer ta alla de poäng som skulle behövas.
Mark Ogden på ESPN tar en annan vinkel på frågan om hur Liverpools säsong kommer sluta, konstaterar att de kommer vinna ligan men hävdar samtidigt att Liverpool varken kommer slå Man Citys poängrekord från två säsonger, eller upprepa Preston North Ends och Arsenals bedrifter att gå genom ligasäsongen obesegrade. Vilket han kommer fram till med en genomgång av Liverpools alla återstående matcher.
https://www.espn.com/soccer/liverpool-engliverpool/story/4033697/liverpool-wont-break-man-citys-points-record-or-match-arsenals-invincibles
Självfallet är det där mest spekulationer och hokuspokus. Men det är väl å andra sidan inte tänkt som något annat än det heller. Men att titta på varje match framåt i tiden på det där sättet är självfallet nästan meningslöst, åtminstone vad gäller att säga något om hur de kommer sluta. Vi vet att Liverpool knappast kommer gå in till någon match den här säsongen utan en god chans att vinna eller allra minst undvika förlust.
Men här tangerar vi ändå något intressant. Jag har förut gjort en ganska tydlig poäng av att det inte existerar någon särskilt utbredd motvilja mot att Liverpool är på väg att vinna ligan. Å andra sidan kan vi kanske också konstatera att den motvilja som faktiskt ändå finns verkar vara tämligen djup. Om man alltså är emot Liverpools ligavinst så är man oftast väldigt mycket mot. Hur kommer egentligen det sig?
Att Man Utds supportrar gör i brallorna är kanske inte så konstigt. Liverpool är den stora rivalen sedan länge, klubben vars oförmåga att vinna ligan har varit ett stort nöje under lång tid, lika länge som många av dem levt. Att Liverpool vinner sin första ligatitel på 30 år är alltså något helt nytt för många av dem. Dessutom finns i bakgrunden att Liverpool då tar in på Man Utds försprång som de mesta mästarna.
Att Arsenals supportrar gör i brallorna är egentligen inte heller så märkligt. Dels är kanske Liverpool en mycket mer smärtsam påminnelse för dem än vad Chelsea, Man City eller till och med Man Utd någonsin skulle kunna vara om vad de själva inte längre är. Dels finns den uppenbara rädslan för att Liverpool nu ska upprepa något som Arsenal faktiskt är helt ensamma om under Premier League-eran, att vara Invincible.
Att Man Citys supportrar gör i brallorna är möjligen inte lika självklart. Men dels är det så klart Man City som Liverpool nu är på väg att norpa ligatiteln från. Och dels är det även så att för bara ett-två år sedan var det Man City som var helt unika, satte rekord efter rekord, och pratades om av sig själva och andra som det bästa laget någonsin i engelsk fotboll. Inte räknade de med då att detta bara skulle ha ett-två års livslängd.
Alltså måste det grinas och gråtas från dessa håll om att Liverpool är på väg att vinna ligan. Det kan pratas om hur Liverpool har sådan tur som vi hör från Man Utds supportrars håll. Det kan pratas om hur Liverpool har sådan förskräcklig hjälp av domarna som vi hör från Arsenals supportrars håll. Det kan pratas om hur denna ligasäsong ”inte gills egentligen”, som vi hör från Man Citys supportrars håll. Nonsens naturligtvis.
Slutsatsen skriver nästan sig själv. Liverpool är inte bara på väg att vinna ligan, och vinna ligan för första gången på 30 år, utan Liverpool är också på väg att beröva flera av sina konkurrenter deras främsta källa till stolthet och självkänsla. Man Utds status som de mesta mästarna, Arsenals unika status som Invincibles, och Man Citys upplevda status som rekordslagare och mest dominanta engelska fotbollslag.
Därav djupet i motviljan. Liverpool har gått från att vara ett lag ur historieböckerna till att vara ett lag som skriver om historieböckerna. Åtminstone är det så det ser ut just nu. Även om Liverpool skulle misslyckas i just dessa avseenden, som Mark Ogden tydligen tror, det vill säga Liverpool slår inte poängrekordet, får störst vinstmarginal eller går genom säsongen obesegrade, gör det så klart inte deras säsong mindre därför.
Mitt i framgången finns det så klart gott om utrymme att hitta skäl till ödmjukhet också för Liverpools fans. Samtliga tre nämnda konkurrenter i form av Man Utd, Arsenal och Man City, visar klart och tydligt, över helt olika tidsperspektiv, att ingen framgång är helt beständig och kan tas för given. Detta gäller naturligtvis dem precis som det gäller för Liverpool. Ingen klubb borde vara mer medveten om detta än just Liverpool för övrigt.
Det kan räcka med att en stark personlighet försvinner och beslut fattas utan någon idé eller tydlig plan som för Man Utd. Det kan räcka med att ambitionerna gradvis sänks och en negativ kultur hinner sätta sig som för Arsenal. Det kan räcka med att man missar att förnya och föryngra sig i tillräcklig utsträckning som för Man City. Och snabbare än man kanske från början anar så vinner man inte längre några ligatitlar.
Mitt i allt detta ska alltså en rätt prestigefull fotbollsmatch spelas också. Liverpool är så klart stora favoriter. Man Utd kommer knappast kunna göra något åt på Anfield idag att Liverpool vinner ligan. Men poängen är viktiga även för dem, och vad Man Utd skulle kunna göra är att ändå slå ett slag för stoltheten, se till att Liverpool inte vinner ligan utan att åtminstone ha tagit torsk mot dem längs vägen.
Vilket helt klart hade smärtat för jäkligt för Liverpool, även om smärtan hade varit snabbt övergående. Precis som man antar att Liverpools kommande ligatitel måste kännas för Man Utd, smärtsamt men snabbt övergående.