Det är något alldeles speciellt med ligaomgångar mitt i veckan ändå. Av någon anledning blir det alltid lite mer vilda västern över matcherna, lite mer krutrök och bendallrande dramatik. Tisdagen gjorde sannerligen ingen besviken i detta avseende. Åtminstone fyra av de sex matcherna hade något inslag av total galenskap i sig, om det så var sena vinstmål, upphämtningar på tilläggstid, eller mål med tio man på planen.
Eddie Howe räddade väl förmodligen jobbet för åtminstone en överskådlig tid framåt, om det nu någonsin faktiskt var i någon genuin fara internt. Men även om det möjligen fanns idéer på att göra en förändring så lär väl dessa idéer ha lagts på is när Bournemouth nu gjorde kort sak av Brighton och tog en seger som nog var väldigt viktig både för tabellen och för moralen.
Aston Villa vinner samtidigt även de, och det är helt klart fascinerande hur nedflyttningsfajten håller på att tajtas till rejält. Watford tog ledningen på Villa Park innan Aston Villa kvitterade i andra halvlek. Matchen såg ut att sluta oavgjort innan Ezri Konsa gjorde sitt första mål för Aston Villa i den 95:e minuten. Åtminstone såg det ut så innan eventuellt Tyrone Mings tilldömdes målet tack vare en styrning.
Everton och Carlo Ancelotti måste undra vad det var som egentligen hände hemma mot Newcastle. De hade 2-0 när matchen svängde in på tilläggstid och läget såg hur lugnt ut som helst. Newcastle fick en reducering men spelarna firade inte ens, det såg verkligen bara ut som ett tröstmål. Några sekunder senare och det var kvitterat. Två poäng helt och hållet bortkastade för Everton. Steve Bruce har matjord i fickorna minst sagt.
Southampton som var i högsta grad nedflyttningshotade för bara någon månad sedan ligger nu på den övre halvan, tre poäng från Man Utd på femte plats. Ralph Hasenhüttl har gjort ett strålande jobb under svåra omständigheter, särskilt att lyckas lyfta laget upp i bootstrapsen efter den blytunga 0-9-torsken mot Leicester. Fem vinster på de senaste sju matcherna, sju vinster på de senaste elva. Southampton är formstarka.
Matchen mellan Chelsea och Arsenal kommer förmodligen kunna räknas till en av säsongens märkligaste matcher. Chelsea dominerade helt matchbilden, mycket så klart tack vare den synnerligen förutsägbara utvisningen på David Luiz, men misslyckades som så många gånger förr med att döda matchen. Arsenal kvitterade, Chelsea återtog en sen ledning bara för att lyckas släppa in ännu en kvittering.
Kommer onsdagen bjuda på liknande galenskaper? Nej, inte särskilt mycket tyder väl egentligen på den saken.
Leicester har så klart kommit in i något av en svacka under en hittills bra säsong. Det finns de som därmed tror sig ha fått rätt i sin uppfattning inför säsongen att Leicester inte skulle greja topp fyra, fastän Leicester onekligen trotsat dessa förväntninga och alltjämt har en mycket god marginal ned till både fjärde- och femteplatsen, samt till och med häng på andraplatsen. Här kan man tala om the mother of confirmation bias!
Hemma mot West Ham borde Leicester ha goda chanser att börja gräva sig upp ur den där svackan. West Ham borde vara ett motstånd som passar Leicester tämligen väl, och det är svårt att se West Hams mittfält och backlinje kunna hålla Leicesters många kreativa spelare stången. Något större momentum verkar heller inte David Moyes ha fått med West Ham, som ligger obehagligt nära nedflyttningsstrecket fortfarande.
Kan man gräva sig upp ur något förresten?
Tottenham brottas med all världens besvär på senare tid. Dels med att vinna matcher. Dels med att över huvud taget göra mål. Tottenham har inte lyckats göra ett enda mål i ligaspelet på tre hela matcher. Senast Tottenham gjorde mål i ligan var snart en månad sedan, då de händelsevis mötte just Norwich, som alltså råkar vara motståndet även den här kvällen. Vinner inte Tottenham ikväll finns väl just inget hopp för dem.
Man Utd måste försöka skaka av sig förnedringen mot Liverpool senast, och allt dess efterspel, med Ole-Gunnar Solskjaers milt sagt märkliga pressutspel. Något man alltså ska försöka göra på Old Trafford mot Burnley, som däremot inte har förlorat på Old Trafford på de tre senaste säsongerna. Vinner Man Utd ligger de bara tre poäng back på Chelsea, men det är sannerligen inte någon vinstgaranti de har framför sig.
Mycket kan sägas om Solskjaer, om Man Utd som klubb och som organisation, om dess ägare och ledning, om de olika åsikterna om Man Utds ekonomi och vilja att investera i det egna laget som snurrar omkring i rymden. Det mesta av detta har jag så klart tagit upp, om och om igen, och ingen egentlig anledning finns just nu att upprepa samma gamla ramsa ännu en gång. Det är som det är.
Klubben är uppenbart dysfunktionell. Tyvärr är det i många fall även så att kritikerna av klubben, eller snarare deras olika argument, är tämligen dysfunktionella även de. Vilket gör det svårt att hitta en tydlig linje mot Man Utds klubbledning, gör kritiken svårare att ta på allvar och lättare att bara vifta bort. Det ger ansvariga personer som Ed Woodward och Ole-Gunnar Solskjaer något att gömma sig bakom.
Frågan är om en vinst mot Burnley ikväll kommer beskrivas av Solskjaer som ytterligare bevis för Man Utds steg framåt? Vilket kanske på sätt och vis stämmer, om man nu inte vunnit mot Burnley på Old Trafford de tre senaste åren. Men naturligtvis stämmer det inte alls.
:::
TRANSFERKOLLEN
Jack Robinson, Nottingham Forest till Sheffield United. En gång i tiden den yngste debutanten någonsin för Liverpool. Karriären har kanske inte sedan gått riktigt som det var tänkt, utan att därför bli alltför misslyckad. Chris Wilder specialvärvar Robinson till backlinjen som ju har så viktig roll för lagets spel. Viktig värvning som kan visa sig bli mycket bra. Väl godkänd – (+++)
Nabil Bentaleb, Schalke till Newcastle, lån. Ändå en rätt intressant värvning detta. Bentaleb kan möjligen anklagas för att vara ojämn och inte särskilt konsistent, men det är också klart att det finns en stor talang i spelaren. Frågan är om Bentaleb kan bistå med lite av den magi som kanske ändå saknas i Steve Bruces lag. Väl godkänd – (+++)