Det är ett välkänt faktum att när vi placerar en lista över klubbarna med högst intäkter och störst investeringar i den egna spelartruppen bredvid en lista över hur klubbarna presterar i ligaspelet över tid så kommer vi alltid hitta rätt omfattande skillnader. Vilket naturligtvis är en ytterst besvärlig omständighet för alla smart marks som tror sig ha nått en djupare insikt när de kommit fram till att pengar avgör allting i fotboll.
Skillnaden, det vi skulle kunna kalla för differensen mellan pengar och prestation, utgörs av kompetens, det som i själva verket är fotbollens viktigaste kapital. Kompetens kan ta sig uttryck på framför allt två sätt. Dels klubbens strategiska planering och rekrytering utanför planen. Dels hur väl coachade dessa lag är, det vill säga deras taktiska system och man-management. Den här listan kommer fokusera på coachingen.
Ett dåligt coachat lag kommer det inte spela någon roll hur mycket pengar man än slänger på det. Spelarna som finns i klubben ser många gånger ut som skuggor av sina forna jag. Spelare som kommer till klubben lyckas nästan aldrig göra något större avtryck och ofta ser de ut att bli sämre i sitt nya lag. Laget som helhet kan många gånger se håglöst och inkompetent ut på planen, som om spelarna inte vet vad de ska göra.
Dåligt coachade lag är helt enkelt lag som presterar sämre än vad dess resurser och förutsättningar egentligen motiverar. Underpresterar helt enkelt, ett begrepp jag har betydligt mindre problem med än överpresterar. Så långt är allting enkelt. Sedan finns så klart alltid en viss otydlighet i vems felet i så fall är. Managern vore det kanske självklara svaret. Men spelarna som inte anstränger sig? Styrelsen som inte stödjer sin manager?
Förra listan av det här slaget tog upp de fem bäst coachade lagen i Premier League. Den här listan tar istället upp de fem lag jag anser som de fem sämst coachade lagen i Premier League.
(5) Newcastle
Egentligen kan jag känna att det är fundamentalt orättvist att placera Newcastle på en sådan här lista. Trots allt så har Newcastle presterat betydligt bättre än de flesta trodde inför säsongen, och Steve Bruce har helt klart haft ett större genomslag än vad någon trodde på förhand. Samtidigt känns det också i stor utsträckning som en slags prestation mot trenden, och att den kan vara på väg att vika när som helst. Bruce har tillgång till bra spelare, men använder även dessa spelare på ett sätt som inte alltid känns helt funktionellt. Vilket väcker funderingen hur mycket bättre Newcastle skulle kunna vara.
(4) Arsenal
Vilket Arsenal är det egentligen vi pratar om här? Om vi tar Arsenal under Unai Emery med i beräkningen här så finns väl just ingen anledning att ens fundera, ett lag som många gånger såg helt vilset ut på planen, och en manager som inte riktigt själv verkade veta vad han ville. Men nu är det ju Mikel Artetas Arsenal, och det kan så klart kännas tidigt att placera honom på sådana här listor. Samtidigt, är alternativet att ge ett lag ett frikort bara för att de bytt manager? Dessutom ser knappast Arsenal så värst mycket mer kompetenta ut på planen än vad de gjorde förut. Möjligen har de visat lite mer glöd än vad de gjorde innan, men hittills har inte Arteta lyckats visa att detta är något mer än bara helt vanlig ny manager-effekt.
(3) Burnley
Även här kommer det finnas fullt rationella skäl att tycka att jag är dum i skallen. Burnley har trots allt presterat lång över förväntan de senaste åren, där många trodde att Burnley skulle åka ur så har de inte bara hållit sig kvar i Premier League, utan till och med tagit sig till Europa League. Men vad jag vänder mig mot med Burnleys coachning är att Sean Dyche håller sig till en väldigt specifik och begränsad taktik när de möter storlagen i Premier League, i synnerhet på hemmaplan, fastän denna taktik har visat sig märkligt ineffektiv. Här slänger Burnley i princip bort flera potentiella poäng varje säsong, bara för att Dyche inte klarar av att släppa sin egen fixa idé. Burnley kan nästan bokstavligt talat inte tappa fler poäng än vad de redan gör genom att våga spela på ett annat sätt.
(2) West Ham
Kritik av hur West Ham spelar fotboll verkar ha blivit någon utav den nya konstanten i Premier League. Sam Allardyce brottades onekligen med sådan kritik. Slaven Bilic likaså. David Moyes fick inte fortsätta av just detta skäl, Manuel Pellegrini lyckades aldrig få någon som helst ordning på West Hams försvarsspel, och nu är plötsligt Moyes tillbaka igen. West Ham har en spelartrupp av sådan kvalitet att de rätt coachade vore ett lag som skulle kunna utmana om europeiska cupplatser, eller kanske till och med om Champions League-platser. Istället hotas West Ham av nedflyttning. Vilket när man tänker efter är nästan obegripligt.
(1) Man Utd
Först kom David Moyes som aldrig lyckades hantera klivet upp på en ny nivå inom den engelska fotbollen. Sedan kom Louis van Gaal som raserade stora delar av klubbens kultur och gjorde sig av med viktiga kulturbärare och ersatte dem med mediokritet och sykofanter. José Mourinho kom aldrig tillrätta med detta och föll in i en negativ spiral av negativ fotboll. Ole-Gunnar Solskjaer skulle ändra på detta men har istället bara lyckats göra ont värre. Att titta på när Man Utd försöker spela fotboll är en många gånger i stort sett smärtsam upplevelse. Ett lag med så mycket kvalitet i sig trots allt, och så väldiga resurser bakom sig, som helt enkelt inte vet hur de ska sätta ihop ett vettigt anfall. Man Utd är den globala fotbollens just nu största exempel på resusslöseri på grund av kanske inte enbart men heller inte minst dålig coachning.