Om omspel och organiserat hyckleri

Gary Lineker verkar vara en av dem som tycker att omspelen inte längre fyller någon funktion inom engelsk fotboll. Den naturliga följdfrågan vore i så fall funktion för vem och för vilka? Det vill säga, de fyller kanske inte någon funktion för vissa, men desto större funktion för andra. Det är bara det att dessa vissa av någon anledning alltid ses som viktigare än dessa andra.

Argumentationen för och mot omspelen tenderar bli en smula tendentiösa och ibland rentav populistiska. Lineker var knappast oskyldig i det avseendet. Det är bara i England man har omspel menade Lineker, bara i England man gör på det här sättet. Han såg det så klart som ett dödande argument för att avskaffa omspelen. I själva verket är det kanske det bästa argumentet för att behålla dem.

Det finns en lite för typisk tendens hos åsiktsentreprenörer som Lineker att vilja avfärda saker som är typiskt engelska, som om de vore icke upplysta och gammalmodiga enbart därför, och som om detta gjorde dem själva mer upplysta och mindre gammalmodiga just därför. Utan att bli alltför dramatisk kan det mycket väl vara ett skäl varför vad den här typen av människor faktiskt tycker har svårt att slå an i folkdjupet.

Visst är det möjligt att se omspelen i FA-cupen som enbart ännu ett exempel på engelsk konservatism och övertro på sina egna traditioner. Men det är även möjligt att vara för omspelen utan att därför vara en bokstavstrogen anglofil. Där finns för all del de helt och fullt rationella argumenten att omspelen fyller en viktig sportslig och finansiell funktion för den stora anonyma majoriteten av klubbar inom engelsk fotboll.

Men det handlar också om att det faktiskt finns ett värde i originalitet, det vill säga att inte göra saker som alla andra. FA-cupen är en speciell cupturnering. Det är den första och det är den största. Det är världens överlägset mest kända och sedda cupturnering, med en väldigt rik historia bakom sig. En anledning till detta är dess format som har varit mer eller mindre oförändrat ända sedan början.

Varför ska FA-cupen försöka bli som alla andra cuper, när dessa cuper inte på något sätt faktiskt är bättre eller har en högre status ens på sin egen hemmaplan? Tvärtom bör FA-cupen kanske snarare sträva efter att bevara det som gör den unik och det som alltid har gjort den speciell. Möjligen är det den enda chansen FA-cupen faktiskt har att karva ut en betydelsefull position inom den globala fotbollen.

Håller vi oss till ekonomisk teori pratas det mycket om att produkter måste ha någon form av unikt värde, eller unique selling proposition, för att värderas på marknaden. Vilket i lite enklare ord betyder att varje framgångsrik produkt måste ha något som särskiljer den från alla andra produkter, något som gör den bättre och annorlunda. Detta något kan gälla både formen och innehållet.

Vad Gary Lineker och hans likasinnade argumenterar för är egentligen raka motsatsen, det vill säga att FA-cupen ska bli ännu mer lik alla andra liknande cuper. Egentligen är det kanske inte ens det han gör. Han diskuterar över huvud taget inte hur FA-cupen ska bli bättre, utan enbart hur FA-cupen ska göras mer bekväm för ett mycket begränsat antal av Englands allra största klubbar. Han representerar därför ett särintresse.

Jag tror att traditionen är mycket av det som säljer med FA-cupen, att alla känner igen den och alla vet hur den fungerar. Där finns liksom inga konstigheter med formatet, inte heller några lätt riggade system till storklubbarnas fördel som vi regelbundet ser i andra cuper i andra länder. Alla kan lottas mot alla, hemma såväl som borta, stor såväl som liten, och vinner man inte, ja då är det bara att spela om matchen.

Man kan diskutera om omspelen är en viktig del i denna tradition. Det antar jag är en rätt subjektiv fråga. Men det blir snabbt lätt tramsigt när det ska argumenteras mot omspelen och man försöker övertyga sig själva om att de mindre klubbarna egentligen inte alls tjänar på omspelen. Naturligtvis tjänar de mindre klubbarna à priori på omspelen. Det säger sig självt att omspel på totalen är en både sportslig och finansiell fördel.

Nu har det exempelvis hävdats att Shrewsbury minsann inte tjänar på att det blir omspel mot Liverpool, baserat på att de hade haft betydligt större chans att gå vidare till den femte omgången om det istället blivit en straffläggning efter första matchen. Detta är ett minst sagt snävt sätt att se på saken. Finansiellt vinner de inte på det. Dessutom hade argumentet fallit platt om första matchen istället lottats på Anfield.

Man skulle kunna hävda att det är löjligt att omspelen ska ha så stor ekonomisk betydelse för många klubbar. Men det är omöjligt att driva den linjen utan att då komma in på det orättvisa i den globala och engelska fotbollens totala resursfördelning, hur allt färre klubbar har fått allt större andel av pengarna. Vad de största klubbarna, och dess språkrör i media, gör är både försöka äta kakan och ha den kvar.

Det är de största klubbarna inom den engelska fotbollen som genom sitt agerande har gjort så att omspelen har fått så här stor betydelse för många klubbar. Några årtionden senare och nu har alltså dessa största klubbar börjat beklaga sig över omspelen. Skam går på torra land hade jag kanske sagt om jag över huvud taget hade trott att de största klubbarna och deras managers alls hade haft någon som helst skam i kroppen.

Att de nu försöker sälja in sin egen motvilja mot omspelen med att de minsann driver en kamp av omtanke minsann inte för sig själva utan för spelarnas, för supportrarnas och faktiskt för de mindre klubbarnas skull är naturligtvis alla bevis vi någonsin behöver att någon sådan skam har de över huvud taget inte. Varje klubb och varje manager har så klart rätt att driva sitt eget intresse, men man måste inte hyckla med det.

Exempelvis genom att försöka framställa ett beslut att ställa upp med sitt U23-lag i FA-cupens omspel som något slags modigt politiskt ställningstagande.