Det hade varit så väldigt lätt för Sheffield United att börja klappa sig själva på magen, pysa lite förnöjt, luta sig tillbaka i viloläge och bara vara väldigt nöjda med säsongen. Alla eller nästan alla förväntade sig att Sheffield United skulle åka ur Premier League eller allra minst behöva slåss för att hålla sig kvar i Premier League. Istället befinner sig Sheffield United på sjätte plats i tabellen, med 36 poäng i början av februari, endast fem poäng från en Champions League-plats. Frestelsen att göra en ”Tony Pulis” kunde ha varit stor.
Men det är inte vad Sheffield United faktiskt har gjort. De tog istället tillfället i akt under januarifönstret att faktiskt förstärka laget ytterligare, med klubbrekordköpet Sander Berge för närmare £20m. En mycket ambitiös värvning, en värvning som absolut ingen annan nykomling i någon annan liga i världen faktiskt hade kunnat göra. En värvning av en spelare av Champions League-kaliber, vilket möjligen säger oss något om vad Sheffield United faktiskt har för om inte ambitioner så åtminstone förhoppningar.
Vad betyder köpet av Sander Berge för Sheffield United rent taktiskt? Framför allt ger det dem en större flexibilitet och fler alternativ att välja mellan på mittfältet. Berge är först och främst en central mittfältare, men också en central mittfältare med en relativt hög grad av kreativ förmåga. Sheffield United har i Premier League huvudsakligen spelat med fem man på mittfältet, som ett sätt att hantera motståndet. Berge ger dem möjligheten att återgå till ett mer offensivt inriktat mittfält, som de hade i Football League.
I takt med att Sheffield United har visat sig vara betydligt mycket mer än enbart en dagslända i Premier League så har allt fler motståndare börjat anpassa sig till dem. Först fick Sheffield United hantera att motståndarna normalt sett hade det allra mest av bollinnehavet. Under säsongens andra halva börjar det visa sig att Sheffield United i allt högre utsträckning fått mer och mer eget bollinnehav. Vilket på sätt och vis är positivt, men också gjort dem känsligare för kontringar.
Man kan också tänka sig att Sheffield United med värvningen och denna potentiella taktiska justering hoppas på att öka antalet mål som produceras av deras mittfält. De ligger sexa i tabellen men hela fjorton andra klubbar gör fler mål från mittfältet än vad Sheffield United har lyckats med. Det är en av de främsta skälen till att Sheffield United har gjort relativt få mål. Vilket har varit ett relativt litet problem eftersom de samtidigt har släppt in väldigt få mål.
Vilket så klart har gett vissa den något märkliga uppfattningen att Sheffield United därför är ett defensivt och riskminimerande fotbollslag.
Men därmed har vi kanske också kommit fram till bloggens huvudfråga: Kan Sheffield United faktiskt lyckas med konststycket att ta sig till Champions League? Under större delen av säsongen har det ju varit en nästan skämtsamt framförd synpunkt att tänk om Sheffield United skulle ta en av de europeiska cupplatserna. Nu befinner vi oss nog vid punkten att de har lika god chans som någon annan klubb att faktiskt göra det. Men kan de alltså ta det hela ännu ett steg längre, och nypa en Champions League-plats?
Argumenten mot Sheffield United är de givna. Spelare för spelare har de så klart en svagare spelartrupp än majoriteten av lagen de konkurrerar med om den platsen, eller kanske rättare sagt samtliga av dessa lag. Men just det argumentet användes också för att motivera varför Sheffield United skulle åka ur Premier League, och om det var fel då så kan det precis lika gärna vara fel nu. Är det något Sheffield United just visat den här säsongen är det att laget alltid är större än summan av spelarna.
Vad gäller Sheffield Uniteds spelarmaterial är det kanske också så att begreppen blandas ihop en smula mellan svaga spelare och bara relativt okända spelare. Spelare som Oiiver Norwood, John Fleck, John Lundstram, Dean Henderson, Oli McBurnie med flera spelare bakom Sheffield Uniteds fantastiska säsong är långt ifrån svaga spelare utan tvärtom mycket kompetenta spelare. Men visst är det stark laganda, arbetsmoral och organisation som har varit Sheffield Uniteds komparativa fördel den här säsongen.
Sheffield United spelar med ett stort självförtroende. Det kan ju vara så lätt för ett nyss uppflyttat lag till Premier League att tappa just detta självförtroende, vana vid att vinna så får de istället vänja sig vid att förlora allt oftare och alltmer regelbundet. Men Sheffield United stod sig ganska bra redan när säsongen började, har lyckats undvika de riktiga käftsmällarna som många nykomlingar åker på, och man har nästan kunnat se hur Sheffield Uniteds självförtroende snarare har växt under säsongen.
Att Sheffield United för närvarande ligger fem poäng back på Champions League-platsen är så klart ett mycket konkret och objektivt argument som talar emot dem. Samtidigt är det också så att det krävs inte något större mått av fantasi för att se Chelsea tappa fem poäng på övriga lag i tabellen under våren. Det känns helt enkelt inte som något hopplöst försprång för något lag, eller för den delen för Sheffield United, att försöka hämta in under de tretton omgångar som återstår.
Argumenten för Sheffield United rör kanske framför allt spelschemat. För Sheffield United har ett relativt sett ganska bekvämt spelschema kvar. De har redan spelat båda matcherna mot Liverpool, Man City och Arsenal, så de slipper möta dem något mer. De har redan mött Chelsea, Tottenham och Wolves på bortaplan, så dem kommer de att möta på hemmaplan, liksom Everton som ser ut att kunna bli ett av lagen som så att säga jagar dem underifrån.
Återstår gör i så fall bortamatcher mot Leicester och Man Utd, vilket naturligtvis är tuffa bortamatcher, men knappast heller omöjliga bortamatcher. Sheffield United är dessutom relativt sett bra på bortaplan. Hittills den här säsongen har de bara förlorat på bortaplan mot Man City och Liverpool, vilket väl kanske får ses som förståeligt, de är liksom inte ensamma om den saken. Men med fyra vinster på bortaplan har Sheffield United i själva verket vunnit fler bortamatcher än t ex Tottenham, Arsenal, Man Utd och Wolves.
Istället, om man skulle vilja vara petig, så är det kanske just i matcher som dagens hemmamatch mot Bournemouth som Sheffield United istället har varit lite svagare, eller åtminstone lite sämre än vad tabellplaceringen möjligen skulle kunna antyda. Vilket möjligen är en anledning varför Sheffield United bestämde sig för att splasha cashen i januari på just Sander Berge. För kanske är det inte minst i sådana här matcher som han är tänkt att kunna göra skillnaden.
Med två hemmamatcher på raken nu mot Bournemouth och Brighton, två fullt vinnbara matcher för Sheffield United, så kommer vi kanske få ett svar på den frågan. Och blir svaret ja på den frågan så finns egentligen ingen anledning varför inte svaret också skulle kunna bli ja på den större frågan, nämligen den om Sheffield United faktiskt kan ta sig till Champions League. Kanske är det inte att betrakta som sannolikt, ännu, men det är åtminstone fullt möjligt.
Vilket så klart är helt otroligt. Men något som ändå har gjorts möjligt helt enkelt eftersom Sheffield United valde att inte göra en “Tony Pulis”.