UEFA:s beslut slog ned som en bomb under gårdagskvällen. Deras egen domstol har alltså fattat beslutet att stänga av Man City under två säsonger från allt deltagande i UEFA:s europeiska cupturneringar, det vill säga Champions League, samt bötfälla dem med £30m. Det var förmodligen det enda beslutet som kunde fattas, om UEFA ville behålla någon som helst form av trovärdighet i sina egna financial fair play-regler, och i sin egen ställning gentemot superklubbarna.
Bakgrunden är tämligen komplicerad i sina detaljer, men sett till helheten ändå rätt enkel att förstå sig på. Man City anklagas för att ha fuskat och dribblat med storleken på sina sponsorintäkter i sin redovisning mellan 2012 och 2016, på ett sätt som alltså brutit mot financial fair play-reglerna. Man City anklagas även för att aktivt ha vilselett UEFA om detta därefter, en form av bedrägeri med andra ord som Football Leaks avslöjade. Dessutom anklagas Man City för att ha försvårat UEFA:s utredning.
UEFA:s beslut antas kunna få stor betydelse för fotbollen. CAS:s, Court of Arbitration for Sports, beslut kommer i så fall få en ännu större betydelse. Om de går på UEFA:s linje så har de onekligen dragit en rätt rejäl linje i sanden för vad som är acceptabelt. Om de å andra sidan avfärdar UEFA:s beslut så betyder det att de i princip har tagit död på hela idén och syftet med UEFA:s financial fair play-regler, samt rätt brutalt kastrerat UEFA för rätt lång tid framöver.
Naturligtvis kommer Man City överklaga beslutet till CAS, det har de redan meddelat, enligt dem själva i hopp om att få fallet värderat av en oberoende part. Deras försvar har hittills mest gått ut på att UEFA inte är opartiska utan tvärtom har varit ute efter att sätta dit dem, och att deras domslut var i säck långt innan det var i påse. Normalt sett är det rätt lätt att bli misstänksam när en anklagad part börjar slänga sig med sådana argument snarare än faktiska argument i sak.
Man måste kanske ändå förstå Man City. För UEFA:s beslut kan få rätt tunga konsekvenser för dem. Ekonomiskt naturligtvis. Dels är inte bötesbeloppet på £30m precis småpotatis. Dels innebär Champions League-spel för dem årliga intäkter på £80m, vilket är mycket pengar för en klubb som senast gjorde vinst med £10m. Lägg därtill den effekt det skulle få på övriga kommersiella intäkter. Men också sportsligt. Att inte få delta i Champions League skulle vara en hämsko för Man Citys utveckling.
Vissa saker talar för att Man City vill dra ut på processen. Framför allt kanske att Man City därmed säkerställer att de kommer få spela i Champions League även nästa säsong, då en CAS-process normalt sett brukar kunna ta minst ett halvår. Det skulle kunna köpa dem tid att bättre planera och förbereda för en kommande eventuell avstängning. Möjligen finns någon slags förhoppning om att dra ut på processen skulle kunna leda till ett mer positivt utfall.
Vissa saker talar däremot för att Man City skulle vilja skynda på processen, vilket också det är möjligt. För det första är det så klart ovanligt för en oskyldig part att inte vilja ha ett snabbt slut på plågan. För det andra vore ett snabbt slut på processen ett sätt att minska den osäkerhet som annars kommer plåga deras sommar, både gällande spelare och manager. För det tredje svävar hotet om Premier Leagues sanktioner, inklusive ett poängavdrag, över dem, och hellre då ta det denna säsong då det inte spelar någon roll.
CAS har nu i grund och botten tre olika alternativ:
(i) Avslå Man Citys överklagande och fäll dem alltså för deras brott helt och hållet i enlighet med UEFA:s domslut,
(ii) Fria Man City och upphäv därmed UEFA:s domslut, eller
(iii) Avslå Man Citys överklagande men reducera UEFA:s domslut, exempelvis stäng av Man City ett år från Champions League istället för två år.
CAS innebär en helt ny granskning av bevisen och anklagelsepunkterna. Det är alltså inte en process i vilken det krävs helt nya bevis för att ändra ett beslut. Det är helt enkelt andra ögon som ska titta på samma material. Men skillnaden i dessa ögon, i båda fallen bestående av omfattande juridisk expertis, ska heller inte överdrivas. Mycket av det som varit Man Citys argumentation, att bevisen skulle vara ogiltiga eftersom de inkommit på olagligt sätt, stämmer helt enkelt inte.
Som sagt, Man Citys försvar är i hög grad baserat på rena processfrågor. Exempelvis genom att hävda att bevisen är ogiltiga, vilket bara varit fallet om det varit UEFA själva som hackat Man Citys mail, men så är ju inte fallet. Eller genom att peka på läckor om utredningen inom UEFA, och av det dra slutsatsen att utredningen och sedan domslutet därför varit partisk mot dem. CAS utesluter inte att det har läckts om utredningen, men delar inte Man Citys slutsatser att detta påverkat utredningen (pp. 113-121).
https://www.tas-cas.org/fileadmin/user_upload/Award_CAS_6298_internet.pdf
Det finns ett klassiskt uttryckssätt: När du har fakta på din sida, argumentera i så fall fakta! När du inte har fakta på din sida, höj rösten och slå näven i bordet! Det behövs inte någon större fantasi för att känna igen vilken taktik det är Man City så här långt har valt att använda sig av. Om vi av det ska dra slutsatsen att Man City inte har fakta på sin sida kan vi låta vara osagt vid det här laget. Att Man City har dribblat med sina siffror känns väl ändå som fotbollens sämst bevarade hemlighet.
Vad får då beslutet om Man City för konkret eller abstrakt betydelse, åtminstone om vi föreställer oss att det upprätthålls, helt eller delvis?
Dels får beslutet ekonomiska konsekvenser för Man City. Bara bötesbeloppet innebär £30m för dem. Att stå utanför Champions League under två säsonger, och heller inte delta i europeiskt cupspel över huvud taget, innebär i runda slängar över £200m i uteblivna intäkter. Lägg därtill, om än betydligt mer svårmätt, effekten detta skulle ha på klubbens sponsorintäkter och kommersiella intäkter. Rent finansiellt har Man City alla skäl i världen att överklaga beslutet.
Dels får beslutet sportsliga konsekvenser för Man City. Det vore ett hammarslag mot Man Citys redan tydliga behov att bygga ett nytt lag under sommaren. Deras viktiga spelare kan överväga att lämna klubben. Att rekrytera nya spelare av högsta kaliber kan bli svårt om klubben inte kan erbjuda Champions League under två år, eller ens om osäkerhet kring det råder. Hur intresserad är därtill Pep Guardiola att vara kvar i Man City om de inte får spela i Champions League?
Dels får beslutet symboliska konsekvenser för Man City. De har med rätta hyllats som ett fantastiskt storlag under dessa senaste tre-fyra år. Men ett storlag blir helt enkelt inte uteslutet ur Champions League. Runt Man Citys alla framgångar under Pep Guardiola kommer det därefter alltid finnas en asterisk, att de kom med otillåtna medel. Bara den statusförlusten lär vara ett skäl varför Pep Guardiola nog skulle kunna sig rätt rejält bränd av Man Citys klubbledning. Han har både ett ego och en image att upprätthålla.
Av förståeliga skäl är det däremot ett beslut som på lite olika sätt glädjer Man Citys konkurrenter, antingen det är klubbar, supportrar eller ligapampar. Och visst, om de så att säga anser att Man City har fuskat på deras bekostnad så är det väl rimligt att de ser ett värde i att Man City blir lagförda för det. Det är kanske inte i första hand Man City det är synd om här, bara för att de fastnat med näven i syltburken, även om jag egentligen tvivlar på att det egentligen är så värst synd om någon.
Det är lätt att börja prata om rättvisa här så klart, i mycket högtravande termer, och kanske inte alltid på ett helt genuint sätt. Rättvisa är sällan ett så enkelt begrepp som vissa vill framställa det som, och kan vara helt olika saker för olika personer eller grupper. Rättvisa tenderar därtill för vissa bara vara vad som för tillfället gynnar dem själva eller deras sak. I det här fallet kommer många ropa rättvisa utan att de egentligen har någon djupare förståelse för vad som faktiskt har hänt.
Jag slits mellan att å ena sidan känna att det inte nödvändigtvis är rättvist att bli hårt bestraffade för att ha brutit mot ett orättfärdigt regelverk, vilket jag anser det vara eftersom jag tycker en klubb och dess ägare ska vara fria att spendera sina egna pengar, och vad UEFA borde göra istället är att granska ägare på moralisk eller humanistisk grund, och å andra sidan anse att har man som Man City accepterat att spela efter ett regelverk så har man också gjort sig skyldig att följa det.
För första gången sedan Liverpool och Heyselkatastrofen har nu alltså en engelsk klubb blivit utesluten från europeiskt cupspel. Bara för att sätta saken i dess faktiskt historiska perspektiv. Döda människor i ett fall, kreativ bokföring i det andra fallet. Om nu ironins grundlag fungerar som den ska så måste detta betyda att Man City vinner Champions League den här säsongen. Åtminstone har beslutet garanterat att den stundande åttondelsfinalen mellan Man City och Real Madrid får en helt annan oompf.
Undrar om det kommer att buas på Etihad?!
:::
I skuggan av beslutet spelas alltså två matcher i Premier League den här dagen. På St Mary’s tar Southampton emot Burnley, och Norwich ska på Carrow Road försöka göra något åt vinstmaskinen som är Liverpool. Egentligen hade jag tänkt ägna dagens blogg åt Norwich, men det får bli en annan dag. Jag kommer helt säkert få anledning att återkomma till dem.
Dessutom, som vanligt, en dramatisk och oviss omgång i EFL Championship med några riktigt tunga matcher på programmet.