Bara England kan komma på tanken att ordna med ett vinteruppehåll fast utan att riktigt göra uppehåll med fotbollen. Tala om att vilja sälja smöret och hoppa över ån efter pengarna. Å andra sidan, som sagt, så vet jag väl just inte om det faktiskt är en dålig idé bara därför, men man måste ändå kunna skrocka lite åt det motsägelsefulla i det. Men jag gillar att man rätt eller fel ändå försöker tänka på nya sätt.
Extra speciellt har kanske vinteruppehållet blivit av att den andra helgen har blivit så utsträckt. Två matcher vardera lördagen och söndagen omges av matchen mellan Wolves och Leicester på fredagskvällen och så måndagskvällens höjdarmöte mellan Chelsea och Man Utd på Stamford Bridge. Dessutom, vilket förvisso inte på något sätt var planerat, så försvann ju en match förra helgen som istället spelas på onsdag.
Vågar man kalla kvällens match för en toppmatch eller stormatch? Jag hade ju fräckheten att kalla Wolves mot Leicester för en stormatch vilket ju sårade någras känslor eftersom det inte riktigt motsvarade fördomen om vilka som är stora klubbar och ej. Ändå var det då trean och sjuan i tabellen som möttes, jämfört med fyran och nian ikväll. Men det är klart att Chelsea mot Man Utd av flera skäl måste räknas som stormatch.
Betydelsefull är matchen helt klart. Chelsea ligger fyra som sagt, och Man Utd nia. Båda har en Champions League-plats nästa säsong i sikte. Chelsea är den jagade klubben, där kanske framför allt Tottenham och Sheffield United är klubbarna som närmast är på väg att kunna passera dem. Man Utd är en av de jagande klubbarna, och måste göra en klart bättre vår än höst om de ska ha några förhoppningar om att lyckas.
För inte alldeles för länge sedan var det här en match som kunde förväntas avgöra ligatitlar eller till och med Champions League-titlar. Knappt tio år senare är det alltså en match om vilket lag som eventuellt kommer ta sig till Champions League, och om vilket lag som definitivt kommer missa Champions League. Åren, kanske framför allt de senaste åren, har inte varit alltför snälla med vare sig Chelsea eller Man Utd.
Fem tankar och teorier inför måndagskvällens match mellan Chelsea och Man Utd:
(5) Kan Chelsea hitta hemmaformen?
Chelsea har hemmamatch ikväll, vilket borde vara till deras fördel. Bara det att Stamford Bridge inte har varit till Chelseas fördel den här säsongen. Deras facit på hemmaplan hittills under säsongen är fem vinster, tre oavgjorda och fyra förluster. Ett onormalt svagt facit för ett lag som aspirerar på en av topplatserna i tabellen. Inte har det sett bättre ut i Champions League där svaga resultat på hemmaplan så när höll på att kosta dem platsen i slutspelet. Detta sagt, oavsett hur svaga man än varit på hemmaplan, sådana här matcher spelar man alltid hellre hemma än borta.
(4) Har Man Utd knäckt Chelseas kod?
Man Utd har redan besegrat Chelsea den här säsongen, inte bara en gång utan till och med två gånger. Första gången var i premiärmatchen på Old Trafford, då Man Utd till slut vann med relativt bekväma 4-0. Andra gången i Ligacupen på Stamford Bridge. Båda matcherna har sett ungefär likadana ut, Chelsea som haft boll och tryckt på och Man Utd som försvarat sig lågt och slagit om blixtsnabbt. Frågan är giltig om Man Utd har knäckt koden att vinna mot Chelsea. Sedan ska så klart sägas att Man Utd i dessa båda andra matcher hade tillgång till spelare som Marcus Rashford med flera. Så icke ikväll.
(3) Vad får resultatet för betydelse för Lampard eller Solskjaer?
Både Frank Lampard och Ole-Gunnar Solskjaer är egentligen rookiemanagers, åtminstone på den här nivån i den här typen av klubbar. Båda för också någon slags kamp för att faktiskt bevisa sig värdiga den position de nu har. Resultatet i kvällens match kan visa sig ha stor betydelse för de båda klubbarnas säsonger, inte minst för Man Utd, och därmed även direkt för respektive manager. Både Lampard och Solskjaer måste visa sig värda det förtroende som visats dem, och det är sådana här matcher som ger förtroende.
(2) Klarar Chelseas kids trycket?
Både Chelsea och Man Utd gick in i den här säsongen med ett prat omkring sig att satsa på sina ungdomar. Här ska det däremot sägas att Chelsea och Frank Lampard den här säsongen har känts betydligt mycket mer genuina i sin ungdomsrevolution. Där går det faktiskt att prata om en substantiell filosofi de faktiskt håller fast vid. Solskjaer känns mer som munväder och något han inte verkar våga släppa loss fullt ut, särskilt inte när det verkligen bränner till. Möjligen känner han sig betydligt mycket mer pressad av kraven på resultat, både från styrelse och supportrar. Frågorna som alltid däremot inför matcher av den här kalibern är om kidsen, i det här fallet Chelseas kids, verkligen pallar trycket att prestera.
(1) Vinn eller försvinn för Man Utd!
Tabellen talar sitt mycket tydliga språk, Man Utd måste vinna mot Chelsea på Stamford Bridge, eller åtminstone absolut inte förlora, om de ska ha någon som helst rimlig chans och förhoppning om att kunna ta sig till Champions League via ligan. Inte bara skulle de ligga nio poäng efter Chelsea om de skulle förlora, något de nästan garanterat inte hämtar igen på tolv omgångar, de skulle dessutom ha Everton, Wolves, Sheffield United och Tottenham före sig i tabellen. Förlorar Chelsea vore det självfallet inte bra för dem, men ändå inte katastrofalt på det viset, de skulle fortfarande ligga fyra. En förlust för Man Utd och de helt enkelt måste börja utvärdera framtiden på allvar, både på kort sikt och på lång sikt.