Vilket lag som helst i världen hade lidit av att få Harry Kane eller sin egen motsvarighet till Harry Kane skadad eller på annat sätt otillgänglig för spel. Men kanske kan man säga att Tottenham lider mer än något annat lag av att just Harry Kane är skadad; deras kapten, deras talisman, deras främste anfallare och målskytt. Det är inte den typ av spelare som man vill gå in i en Champions League-slutspelsmatch utan.
Kanske hade ändå Tottenham lyckats förlika sig med den saken eftersom de i Heung-Min Son hade en annan spelare i världsklass som förut vikarierat hyfsat framgångsrikt för Kane och som visade tydliga tecken på att göra det även den här gången. Med Son i laget hade Tottenham fortfarande känts formidabla. Desto tyngre nyhet att Son nu har brutit armen och riskerar bli borta resten av säsongen.
Det börjar med andra ord se minst sagt tunt ut med spelare som faktiskt ska göra målen för Tottenham. Dessutom har Tottenham även hunnit bli av med sin främste kreativa spelare, spelaren som både gjorde mål och skapade målchanser för övriga spelare, i Christian Eriksen under januari. Att det spelartappet ska förväntas gå obemärkt förbi, åtminstone på kort sikt, känns mest som önsketänkande.
Lägg därtill att även andra tongivande spelare såsom Moussa Sissoko och Erik Lamela är skadade och det börjar onekligen se tunt ut från mittfältet och framåt för Tottenham inför kvällens viktiga hemmamatch mot RB Leipzig, Bundesligaledarna. Om Liverpool kunde sägas ha optimala förutsättningar inför Champions League-slutspelet, så kan Tottenhams förutsättningar bara beskrivas som suboptimala.
Dessutom håller Tottenham på att spela för sina Champions League-liv också i ligaspelet, där de för närvarande jagar strax bakom Chelsea på fjärdeplats. Alltså har Tottenham knappast någon möjlighet att tänka bort ligaspelet ens lite grann. Deras krig under resten av den här säsongen kommer ofrånkomligen behöva utkämpas på två fronter, och det är som vi redan vet mycket svårt.
Tottenham saknar för all del inte spelarmaterialet att ändå kunna ställa ut ett kompetent lag på planen. Med spelare som Lucas Moura, Steven Bergwijn, Dele Alli, Harry Winks med flera kommer Tottenham alltid kunna konkurrera. Men det är nästan alltid kostsamt att tappa spelare med vissa specialfunktioner i laget såsom Harry Kane, Heung-Min Son och Christian Eriksen, nyckelspelare helt enkelt.
Sammantaget betyder detta att om Tottenham ska kunna ta sig vidare och gå långt i Champions League den här säsongen så har de en rejäl uppförsbacke och motvind mot sig att klara av den saken. Ett riktigt jobbigt läge helt enkelt, man skulle till och med kunna säga att Tottenham slår lite ur underläge. Även om de naturligtvis aldrig kommer vara någon underdog mot ett motstånd som RB Leipzig.
Men jobbiga lägen och det här med att slå ur underläge, till synes när precis allting i hela världen konspirerar mot honom själv och mot det egna laget, är ju något som José Mourinho alltid har sagts vara väldigt förtjust i. Att det helt enkelt passar hans kynne, hans personlighet och hans managementstil väldigt väl. Och tittar vi på hans två kanske största triumfer, med Porto och med Inter, så är det just utifrån sådana lägen han vunnit.
Stämmer verkligen det där fortfarande, eller är det snarare en beskrivning av Mourinho så som han en gång i tiden var, så som vi en gång i tiden lärde känna honom? Frågan är värd att ställas eftersom Mourinho åtminstone under de senaste fem åren inte riktigt på samma sätt verkar ha gillat jobbiga lägen, utan tvärtom sett dem som skäl att beklaga sig och tycka synd om sig själv, och låta det gå ut över omgivningen.
Det sägs nu att det är lite av en ny, eller kanske en nygammal, José Mourinho som är manager för Tottenham. Att han är förändrad som person och att han efter en tids vila från fotbollen har funnit sig själv igen. Sant är att han för all del har framstått som mer harmonisk under sin korta tid med Tottenham än vad han egentligen gjorde någon gång som Chelseas eller Man Utds manager under 2010-talet.
Men rimligtvis är kanske den här situationen, och då specifikt Champions League-slutspelet, det bästa testet på om det verkligen förhåller sig på det sättet eller om det mest är snack och stora ord och att José Mourinhos mer sentida personlighet istället kommer krypa fram. Mourinho har sin charm, Mourinho har sin räv bakom örat, och är han på det humöret så kan han fortfarande trolla fram riktigt bra resultat ur mycket lite.
Men om José Mourinho inte är på det humöret, ja då riskerar detta bli en rätt tråkig resa för Tottenham under resten av säsongen och vad som i så fall återstår av Champions League-slutspelet. Till skillnad från Barcelona så kommer ju Tottenham knappast heller kunna räkna med att plötsligt få dispens för att värva nya spelare utanför transferfönstret, fastän deras skadebekymmer nog får anses minst lika allvarliga.
Exakt vad RB Leipzig kommer kunna uträtta mot Tottenham är svårt att säga. Generellt brukar tyska lag av det här slaget, det vill säga i princip alla utom Bayern München, vara lite av samma skrot och korn. Det vill säga de kan se riktigt bra ut i Bundesliga, men när det väl vankas europeisk fotboll, och i synnerhet slutspel i Champions League, då brukar det plötsligt se tunnare ut.
Detta sagt så ser RB Leipzig ut som ett starkt fotbollslag, och det är alls ingen tillfällighet att de länge har lett Bundesliga, även om de precis har tappat ligaledningen till Bayern München. Det var svårt att inte bli imponerad av hur de stängde ned Bayern München på Allianz Arena för några veckor sedan, i en match som slutade 0-0. Vilket vittnar om att det inte lär vara några svängdörrar i försvaret som Tottenham kan utnyttja den här gången.
Tottenham hade normalt sett varit favoriter i den här åttondelsfinalen. Men ödet har gett dem sämsta tänkbara förutsättningar för det här Champions League-slutspelet, vilket betyder att favoritskapet nog har tagits ifrån dem. Vem vet, kanske är det i själva verket till deras fördel.