När Man City-fansen vrider sina händer i ilska och förtvivlan över livets orättvisor och alla sina fiender, verkliga eller inbillade, så är det ju i första hand i riktning mot det engelska så kallade etablissemanget de gör det. Kanske framför allt Man Utd och Liverpool, men även Arsenal och i viss mening Chelsea, är det som på något sätt gör att just Man City framställs i dålig dager och behandlas enligt andra regler än övriga.
Självfallet är det lätt att peka på alla gamla Man Utd- och Liverpoolspelare som råkar sitta i TV-studion, samtidigt som alla andra spelare lätt glöms bort. Nästa steg är så klart inte långt alls utan gäller bara att förlänga det till att börja gissa, halvgissa eller kanske till och med rakt av konspirationsteoretisera om specifika journalisters och till och med domares agenda mot just den egna klubben eftersom de håller på någon annan engelsk klubb.
Man kan ha rätt uppenbara synpunkter på den människosyn som måste ligga bakom en sådan här inställning, liksom en och annan tanke om att man ofta känner andra precis så som man känner sig själv. Men det är en helt annan invändning som känns avgörande, nämligen att när det nu kommer till deras avstängning från Champions League så är det istället det europeiska etablissemanget som är deras första och främsta fiender.
Låt oss för all del vara klara med att Man City så klart bara har sig själva att skylla för att de brutit mot UEFA:s regelverk, dribblat med siffrorna och alltså blivit avstängda. Det är knappast någon annans fel över huvud taget. Men det förhindrar så klart heller inte att europeiska giganter som Barcelona, Real Madrid och Bayern München har varit minst sagt högljudda i sin uppfattning att Man City borde få lagboken slängd i skallen.
Detta visste vi så klart om redan när lottningen av Champions Leagues slutspel gjordes, och Man City lottades mot Real Madrid, den kanske största och främsta klubben av det så kallade europeiska etablissemanget. Men det var ändå inte särskilt påtagligt. Men om UEFA:s avstängning av Man City har lett till något på kort sikt så är det just att göra den här konflikten i allra högsta grad påtaglig.
En Champions League-slutspelsmatch mellan Man City och Real Madrid saknar definitivt inte sina olika narrativ redan från start. Vi har kanske framför allt det klassiska narrativet om ett Man City vars hela existens de senaste tolv åren har gått ut på att dominera den engelska och europeiska fotbollen, men aldrig riktigt lyckats i Europa, mot ett Real Madrid som verkar kunna vinna Champions League även i sömnen.
Här skulle kunna sägas något småtramsigt som att Real Madrid är den typ av klubb som Man City i själva verket skulle vilja vara, men hittills aldrig lyckats vinna det som måste vinnas för att kunna göra ett case för att faktiskt vara det. Det är klart att Man City i alla fall aspirerar på den status som Real Madrid har inom den europeiska fotbollen, men istället har blivit ett föremål för skämt för att de så ofta har misslyckats i Europa.
Vi har därtill Pep Guardiola-narrativet som tar sin utgångspunkt i två saker. Dels att han nu återigen ställs mot sin gamle ärkefiende Real Madrid, vilket så klart är extra speciellt med sin bakgrund i Barcelona. Dels att det var med Barcelona som Guardiola senast vann Champions League, för nio år sedan. Han vann aldrig Champions League med Bayern München, och han har ännu inte tagit sig förbi kvartsfinal med Man City.
Vi vet att den här saken gnager på och har stört Pep Guardiola. Han har haft en klar och tydlig benägenhet att övertänka sin taktik inför sådana här matcher och nästan börja bli lite för smart för sitt eget och för lagets bästa. Vi såg det ett par gånger med Bayern München och vi har sett det med Man City både mot Liverpool för två år sedan och, i mindre utsträckning, mot Tottenham för ett år sedan.
Ser vi samma sak mot Real Madrid i år så ökar risken för att Man City åker ur Champions League redan i åttonsdelsfinalen den här säsongen. Annars håller jag dem faktiskt som om inte klara favoriter så åtminstone knappa favoriter. Men avviker Man City från vad vi kan kalla för deras grundtaktik, och i allt för hög utsträckning anpassar sig efter Real Madrid, så kommer det bara kunna tala till Real Madrids fördel.
Vi har därtill och till sist alltså också det nu symboliska narrativet där Man Citys match mot Real Madrid blir en slags konkret representation över det större krig som Man City nu för mot UEFA och det europeiska etablissemanget. Det är inte svårt att föreställa sig vad en vinst för Man City mot Real Madrid faktiskt skulle betyda både sportsligt och symboliskt för Man City och deras supportrar. Liksom hur en förlust skulle svida extra.
Utgången av Man Citys tvist med UEFA är allt annat än glasklar. Att Man City faktiskt blir utslängda ur Champions League i två år eller ett år kan absolut inte uteslutas, tvärtom är det nog i det här läget att betrakta som troligt. Det vore ett beslut som kan komma att ha rätt fundamentala konsekvenser, åtminstone på kort och medelkort sikt, för Man City vad avser deras förmåga att rekrytera och behålla sina viktigaste spelare och ledare.
Detta vet rimligtvis Man City om. Detta vet rimligtvis även Pep Guardiola om, och detta vet även Man Citys spelare om. Det här kan faktiskt mycket väl bli deras allra sista chans på Champions League-titeln tillsammans som lag. Och rätt eller fel vore det i så fall något de blivit tvingade till. Man måste föreställa sig att detta gör hungern att faktiskt vinna Champions League den här säsongen, innan en eventuell avstängning, än större.
Man City och Real Madrid är båda två stora klubbar på den europeiska arenan. Båda två har sina mycket fina sidor i form av sin betydelse för utvecklingen av fotbollen. Den sidan ska inte glömmas bort. Båda klubbarna representerar också den lite mörkare sidan av den globala fotbollen. Man City genom att ägas och nyttjas av legitimitetssökande oljestat. Real Madrid genom att driva på utvecklingen mot europeisk superliga och klubb-VM.
Det finns alltså skäl att tro att UEFA inte är överdrivet förtjusta i någon av klubbarna för närvarande. Ändå kommer Champions League-åttondelsfinalen mellan Man City och Real Madrid i mångt och mycket ses som en förlängning och representation av Man Citys kamp och krig mot UEFA. Det är ytterligare en dimension i ett möte som redan innan hade något utav en episk karaktär.
Frågan är om Man City och Pep Guardiola klarar av att behålla skallen under dessa rätt högpressade omständigheter. Vi vet så klart att Zinedine Zidane inte alltid har haft det så lätt att inte tappa skallen.