Norwich borde egentligen befinna sig ovanför nedflyttningsstrecket, fem poäng ovanför det där strecket. Det är åtminstone vad xG-statistikerna har kommit fram till. Norwich ”borde” göra fler mål än vad de faktiskt gör är den huvudsakliga tankegången här. Andra menar lite mer subjektivt att Norwich är betydligt bättre än vad tabellen faktiskt visar och att de på något mystiskt sätt alltså inte ”förtjänar” att åka ur Premier League.
Det krävs kanske inte någon avancerad examen i psykologi eller ens tankeläsning för att lista ut att detta beror till mycket stor del på Norwichs relativt sett höga statistik i eget bollinnehav samt naturligtvis på den betydligt mer ideologiskt betingade uppfattningen att Norwich spelar fotboll på ”rätt sätt”. Ett sätt att tänka som färgat fotbollsanalysen under mest hela 2010-talet.
Samtidigt vet vi att bollinnehav kan vara ett oerhört bedrägligt sätt att analysera och förstå fotboll. Norwich hade över 60% bollinnehav mot Wolves senast men var i princip chanslösa i en match de förlorade med 0-3 utan att ens ha lyckats störa Wolves. Högt bollinnehav kan även ge en hög volym av småchanser som inflaterar ett lags offensiva xG-statistik på ett sätt som helt enkelt är vilseledande.
Man kan fråga sig vad för nytta Norwich egentligen har av det där högre bollinnehavet när de ändå förlorar matchen med 0-3. Man bör fråga sig vad Norwich egentligen har för nytta av ett högre bollinnehav när de hittills bara vunnit fyra matcher den här säsongen, men förlorat 17 matcher. Man måste fråga sig om Norwich faktiskt spelar fotboll på ”rätt sätt” när de ligger klart sist i tabellen, sju poäng under strecket.
Nu bemöts dessa frågor ofta med en slags trotsighet. Man kan misstänka att Norwichs oväntade vinst mot Man City i början av säsongen förmodligen väger rätt tungt, möjligen för tungt, på mångas medvetanden. Lyckas man slå Pep Guardiola måste man ju vara kanon liksom, oavsett hur mycket verkligheten visar annorlunda. Norwichs supportrar menar så klart trotsigt att de hellre åker ur än spelar ”dålig fotboll”.
Självfallet säger de på det viset. På samma sätt som absolut inget lag som någonsin vunnit en titel eller hållit sig kvar i t ex Premier League genom att spela en funktionell eller kanske till och med cynisk fotboll har haft supportrar som på något sätt surar över den saken. Samtidigt kritiseras naturligtvis Daniel Farke för det rätt förutsägbara att han helt enkelt har varit alldeles för taktiskt naiv med Norwich.
Visst, Daniel Farke tog så klart Norwich upp i Premier League till att börja med. Något som självfallet är värt stort beröm men samtidigt ingenting som gör honom immun mot kritik därefter. Väl i Premier League var det naturligtvis Norwichs ambition att hålla sig kvar i Premier League. Inte åka ur Premier League med det minsta poängantal de någon gång samlat på sig i den engelska högstadivisionen, vilket just nu verkar troligt.
Norwich kommer åka ur Premier League. Tabellplaceringen säger det, poängavståndet säger det, resultaten och spelet som sådant säger det, och lagets och spelarnas moral och ganska tydliga uppgivenhet säger det. Kroppsspråket under och efter matchen mot Wolves visade på Norwich som ett slaget lag, ett lag som vet att de kommer åka ur. Mot Wolves krävdes bara en liten motgång för laget att falla samman.
Samtidigt vet vi att perioden härifrån fram till slutet av säsongen är mycket betydelsefull för Norwich. Jämförelserna har naturligtvis haglat mellan Huddersfield och Norwich, av lätt insedda skäl, vissa av dem kloka, andra inte så kloka. Men Huddersfield befann sig i en högst liknande situation förra säsongen, föll samman och föll ner i en cirkel av negativitet som de fortfarande brottas med den här säsongen i EFL Championship.
Norwich måste försöka avsluta Premier League på ett snyggt sätt i alla fall, och samtidigt kanske hoppas på att kunna göra något i FA-cupen. Norwich har under sin över 100 år långa historia aldrig spelat en FA-cupfinal. Det vore onekligen en bedrift av dem som det skulle skrivas sagor och sjungas sånger om under lång tid framöver. Det skulle ge dem en relativt stark plattform av positivitet inför nästa säsong i EFL Championship.
Kanske med början redan ikväll mot Leicester.
:::
Strax efter lunchtid lottas Europa Leagues åttondelsfinaler. Wolves och Man Utd deltar i den lottningen som alltså från och med nu är helt öppen. Man kan lottas mot vilka som helst, hemma eller borta först, man kan till och med lottas mot varandra. Sedan spelas åttondelsfinalerna i samband med den andra rundan av åttondelsfinaler i Champions League.
:::
Kunde Arsenal och Man Utd undvika att sätta sig själva i klistret frågade jag lite retoriskt inför gårdagskvällens matcher. Man får väl säga att svaret blev ett blandat ja och nej. Man Utd höll sig borta från klistret genom att vinna med 5-0 mot Club Brügge med 5-0. Men Arsenal däremot.
Inför torsdagens matcher sade jag att det låg ett europeiskt cupfiasko lite i luften för Ole-Gunnar Solskjaer. Jag hade naturligtvis precis lika gärna kunna säga att ett europeiskt cupfiasko låg i luften också för Mikel Arteta. Men då jag är snäll och omtänksam ville jag inte vara kantig på det viset.
Men läget var väl annars helt rätt för det. Det var lite Arsenal helt enkelt. Varje gång de börjar få lite momentum, varje gång de egna supportrarna börjar prata om laget som favoriter, lätta spelscheman eller liknande så kommer en sådan här kalldusch. Det är vad man hela tiden måste ha i bakhuvudet med Arsenal.
Ett präktigt europeiskt cupfiasko helt enkelt. Med det resultatet så försvinner Arsenals enda kvarvarande realistiska chans till Champions League-spel nästa säsong. Vi vet alltså redan nu att det blir Europa League, i bästa fall, för Arsenal nästa säsong också. Vi får väl se hur det påverkar resten av den här säsongen, och spelarnas attityder.
I bästa fall förresten?