Jürgen Klopps ständiga manipulerande av spelschemat till sin egen och Liverpools fördel vet liksom ingen ände. Liverpools osannolika tur med spelschemat över jul- och vinterfotbollen följdes upp av ett vinteruppehåll för första gången i Englands och Premier Leagues historia. Nu har Klopp alltså till och med lyckats addera ytterligare en dag till årets kalender bara för att få färre antal matcher per dag den här säsongen.
Skottår med andra ord. Den 29 februari är det ju inte ofta, men den här gången råkar det vara på en lördag, och då ska det som vi alla vet spelas Premier League-fotboll. Det här är en omgång som saknar fyra klubbar i spel, nämligen Aston Villa, Sheffield United, Man City och Arsenal. Detta eftersom Aston Villa och Man City spelar Ligacupfinal mot varandra imorgon söndag.
Glada för det är säkert Aston Villa och Man City. Men gladast av dem alla är kanske Arsenal och Mikel Arteta. Det hade väl liksom inte varit en alltför rolig uppgift för dem att behöva matcha mot Man City på Etihad bara några dagar efter den nesliga förlusten mot Olympiakos i Europa League. Det kan behövas några extra dagars återhämtning efter den, med Portsmouth snarare än Man City som nästa motståndare.
Följaktligen har vi fem Premier League-matcher den här lördagen. Två matcher som vanligt på söndag, och redan igår spelade ju Norwich mot Leicester. Men det är en packad lördag alltså, samtidigt som det är full action också i Football League. Inte minst i EFL Championship där exempelvis Hull City möter Leeds i ett tidigt Yorkshirederby, Sheffield Wednesday möter Derby County, Fulham möter Preston North End m fl.
Men det är också fem Premier League-matcher med lite karaktär. Det är inte bara vilka matcher som helst.
Brighton vs Crystal Palace
I min mening ett av den engelska fotbollens märkligare derbyn eller rivaliteter. Men allting behöver så klart inte vara så rationellt när det kommer till fotboll och rivaler av det här slaget. Det räcker att veta att det är två klubbar som verkligen inte gillar varandra och där derbyna mellan dessa båda klubbar under de senaste fem-tio åren många gånger har tagit rätt absurda uttryck.
Den här gången är det dessutom ett rätt viktigt derby. Åtminstone för Brighton som kanske inte är piskade att vinna men som definitivt behöver ta tillvara alla chanser de har att ta poäng, inte minst på hemmaplan. De är fortfarande inte säkra från nedflyttning och bakom dem jagar Bournemouth, Aston Villa, West Ham och Watford. Samtidigt är det nu åtta matcher sedan Brighton faktiskt vann en ligamatch.
Bournemouth vs Chelsea
Det har varit en tung och svår säsong för Bournemouth, nästan för första gången sedan de kom upp i Premier League. Men en sak har ändå varit konstant för Bournemouth den här säsongen, nämligen att de verkar ha en unik förmåga att ställa till besvär för Chelsea av alla motståndare. De vann på Stamford Bridge, och idag har de alltså möjligheten att göra det två segrar av två möjliga mot Chelsea.
Båda lagen är i rätt desperat behov av vinst och av poäng. Bournemouth slåss för sina liv i nedflyttningsstriden. Chelsea slåss samtidigt för sina liv i Champions League-striden. Båda lagen har rätt dåligt momentum, även om de fläckvis får med sig bra resultat. Men räkna med att den här psykologin kommer påverka båda lagen och påverka matchbilden. Kan Bournemouth spöka för Chelsea ännu en gång?
Newcastle vs Burnley
Ett av lagen flåsar i hälarna på lagen på övre halvan och på lagen som jagar europeiska cupplatser. Det andra laget gör sitt bästa för att hålla sig flytande och till synes borta från nedflyttningsstriden. Föreställningarna säger oss att det första laget borde vara Newcastle och det andra laget borde vara Burnley. Istället är det alltså tvärtom. Sean Dyche får ofta höra att han spelar cynisk fotboll, men frågan är om inte Steve Bruce är desto värre.
Ironin i detta är så klart påtaglig givet att Steve Bruce inför säsongen försökte sälja in sig med att han skulle stå för en mer positiv fotboll än den fotboll som Newcastle spelade under Rafa Benitez. Varför han sa på det viset kan man så klart förstå. Men det fanns absolut inga som helst skäl att ta det uttalandet på allvar, eftersom Bruce aldrig någon gång har gett intryck av att vara en offensivt lagd manager.
West Ham vs Southampton
Southampton är på väg att ge Ralph Hasenhüttl ett nytt kontrakt, och det känns väl för alla del på alla sätt rimligt. Samtidigt ser det väl alltmer sannolikt ut att West Ham kommer säga tack och adjö till David Moyes för en andra gång på ganska precis två år, nästan oavsett hur West Hams säsong faktiskt slutar. Två olika klubbar med två helt olika filosofier och tidsperspektiv.
För West Ham börjar det här alltmer framstå som en sista chansens saloon. Vinst och tre poäng för West Ham känns nästan som ett tvång om de faktiskt ska kunna återta något slags initiativ i kampen mot nedflyttning, och faktiskt behålla det egna ödet i sina egna händer. West Ham har tappat flera tunga poäng de senaste omgångarna, den här gången har de inte råd att tappa några poäng i onödan.
Watford vs Liverpool
Watford blir nästa lag att försöka knäcka Liverpools förlustnolla den här säsongen, och jag tror faktiskt de har en rätt vettig chans att lyckas med uppgiften. Det hade i så fall varit tre väldigt värdefulla poäng för Watford som i så fall med god chans kommer ta Watford upp ovanför nedflyttningsstrecket, om än tillfälligtvis. Det hade varit ett rätt bra kvitto för Nigel Pearsons insatser för Watford den här säsongen.
Sanningen är dessutom att Liverpool helt enkelt inte spelar riktigt lika bra som de gjorde tidigare under säsongen. De lider lite för närvarande. Styrkan hos dem är så klart att de ändå vinner sina matcher. Men sådant får så klart alltid ett stopp någonstans. Mot West Ham senast blev det nästan lite skrämselhicka. Liverpool slingrade sig ur situationen den gången, men kan mycket väl bara ha fördröjt plågan snarare än undanröjt den.
Sedan är det så klart bara Liverpools stolthet som såras om de skulle förlora mot Watford ikväll. Det har naturligtvis ingen större praktisk betydelse för något faktiskt betydelsefullt för Liverpool.