Man måste ändå säga att det är lite lustigt att behöva läsa de ständigt återkommande dödsrunorna över FA-cupen och om hur den minsann måste förändra sitt format för att kunna överleva och utvecklas, samtidigt som det nu skrivs hyllningstexter om hur Copa del Rey i Spanien har fått nytt liv efter att ha förändrat sitt cupformat, mer eller mindre till exakt samma format som FA-cupen nu har.
Nu går det att slå lite hål i den där jämförelsen. Att formatet fungerar i Spanien kan ju exempelvis bero på att de materiella förutsättningarna helt enkelt är annorlunda där än de just nu är i England och i Premier League. Men jag tvivlar i och för sig på att de som nu yttrar sig faktiskt har gjort den analysen. Sedan kan det så klart vara så att det är lite frågan om nyhetens behag och att den spanska effekten helt enkelt avtar.
Min käpphäst sedan länge är så klart att FA-cupen alls inte behöver förändras. Att det tvärtom finns ett värde i att den inte förändras utan istället gör sitt allra bästa för att behålla sin originalitet och sitt unika värde. Att det ändå känns lite dumt att hålla på att pilla på ett format som ändå alltjämt har gjort FA-cupen till världens bästa och mest populära nationella cupturnering.
Att FA-cupen har tappat i status relativt sett har absolut ingenting med dess format att göra, utan desto mer att göra med att kapitalet och statusen både i Champions League och i Premier League har blivit så mycket större och mer betydelsefullt, och alltså av just det skälet desto mer prioriterade av de största klubbarna. Inget cupformat i världen skulle göra någon skillnad på den saken.
Ändå kommer dessa ständiga och återkommande förslag om att förändra FA-cupens format på det ena eller det andra sättet. Många gånger motiveras de just med att de på något sätt skulle kunna göra FA-cupen mer populär igen, antydningsvis lika populär som den en gång i tiden var. Det enda de här förslagen syftar till är så klart att göra FA-cupen mindre besvärande för de allra största klubbarna.
Inför den här säsongen har man alltså fått för sig att lägga FA-cupens femte omgång mitt i veckan istället, till skillnad från på helgen som alltid har varit just FA-cupens tradition, till skillnad från Ligacupen, som ju startade just som ett sätt att få det att börja spelas fotboll och genereras intäkter även på veckokvällarna. Har den förändringen gjort FA-cupen mer eller mindre populär? Har den haft någon betydelse alls?
Jag tror inte nödvändigtvis att det är någon avgörande och därför viktig faktor, men om det lutar åt något håll så upplever jag under den här veckan att effekten har blivit att ytterligare reducera FA-cupens status och betydelse. När en helg vigs åt FA-cupen så får den uppmärksamhet på ett helt annat sätt. När FA-cupen som nu läggs mitt under veckan blir det lätt så att folk väljer att tänka på annat.
Sedan är det så klart min något neurotiska sida som helt enkelt inte gillar att FA-cupens alla andra omgångar spelas på en helg men att just den här femte omgången ska spelas mitt under veckan. Min gamle fänrik i det militära hade onekligen haft ett kraftfullt uttryck för den typen av inkonsekvens och brist på symmetri. Varför ska det vara på det viset kan man fråga sig, och då vet jag så klart att det beror på vinteruppehållets införande.
Nog för att FA-cupveckan så här långt har gjort sitt bästa för att röra om i grytan. Chelsea tillfogade Liverpool deras andra raka förlust, och skickade dem ut ur ännu en cupturnering och tog därmed effektivt död på Liverpools förvisso långsökta förhoppningar om en Treble. Även om inte FA-cupen står allra högst upp på Jürgen Klopps prioritetsordning börjar både spelet och resultaten just nu att oroa.
Lägg därtill att Newcastle fick för sig att göra fläsksylt av West Brom på bortaplan, vilket onekligen var ett något oväntat resultat. Nog för att Newcastle kunde vinna matchen, men få hade nog förutsett en storseger. Newcastle, som alltså aldrig gått längre än den fjärde omgången med Mike Ashley som ägare, har hastigt och lustigt tagit sig hela vägen till den sjätte omgången, det vill säga FA-cupens kvartsfinaler.
Där har de alltså sällskap av Arsenal, Chelsea och Sheffield United redan. Ikväll kan de mycket väl få ytterligare sällskap av Man City, Leicester och Tottenham, och på torsdagen kan så klart Man Utd ansluta även de. Det är med andra ord teoretiskt sett en närmast totalmaxad kvartsfinaluppställning FA-cupen kan komma att bjuda på den här säsongen. Sedan kan det väl diskuteras om det talar för FA-cupen eller mot FA-cupen.
Det beror självfallet på vad det är man efterfrågar och vill se i FA-cupen. Om FA-cupen så att säga är de stora skrällarna och cupdrömmarna så känns det kanske lite trist att FA-cupen redan i den sjätte omgången är så totalt befriad från skrällar och helt bestående av etablerade toppklubbar. Om FA-cupen istället är slutmatcherna av allra högsta kaliber så kommer denna FA-cuplaga kunna erbjuda några riktiga godbitar.
Kvällens stora fråga är kanske om Sheffield Wednesday ska kunna upprepa vad bara Wigan har lyckats med de senaste två-tre åren, nämligen besegra Man City i engelskt cupspel.