Allting handlar ju till slut om poängen i Premier League. Hur många poäng har en klubb jämfört med hur många poäng alla andra klubbar har. Har till exempel Liverpool tagit tillräckligt många poäng för att vinna Premier League? Har Chelsea tagit poäng nog för att kvalificera sig till Champions League? Kommer verkligen Brightons och Aston Villas poäng räcka för att hålla dem kvar i Premier League?
Men med poängen kan man ju mena något betydligt bredare och djupare än så. Vad är så att säga själva poängen med vissa klubbar, det vill säga vad fyller de egentligen för syfte och funktion inom fotbollen i stort? Om vi skulle anta en värld i vilken just den här klubben inte längre skulle finnas, skulle det då vara en fattigare värld eller skulle det inte ha någon större betydelse för världen alls?
För vissa klubbar skulle svaret förmodligen och tyvärr mycket väl kunna bli att det skulle inte spela någon större roll alls om den försvann eller ej, åtminstone inte för de närmast sörjande som det brukar heta. Ingenting väsentligt skulle egentligen förändras av det, det är inte klubbar som kämpar om titlar, inte klubbar som egentligen riskerar nedflyttning, det är i mångt och mycket klubbar till synes utan ambition.
Everton var för någon dryg vecka sedan ett populärt exempel på just en sådan klubb, därav inspirationen för denna och förra måndagens lista. Jag förstår i och för sig vad de som menade detta syftade på, men jag kan också känna att det är en något orättvis kategorisering av Everton, vars problem nog inte är så mycket brist på ambition utan snarare att de till synes helt enkelt aldrig lyckas få sina pusselbitar på plats.
Om jag dammsuger den engelska fotbollen så upplever åtminstone inte jag mig ha några problem med att kunna hitta fem klubbar som visar tydliga tecken på att befinna sig i något slags tätförpackat fotbollsvacuum, i vilket ingenting egentligen alls händer för dem och, vad kanske värre är, de helt enkelt verkar märkligt tillfreds med just detta sakernas tillstånd. Här är åtminstone fem klubbar jag anser vara mer poänglösa än Everton:
(5) Arsenal
Möjligen kan även den här uppfattas som orättvis. För det finns definitivt ett missnöje runt Arsenal med hur saker ligger till. Men där finns också fortfarande, efter mer än tio långa år av allmänt förfall, en märklig förnöjsamhet med sig själva. Det märks bland supportrarna men kanske mer uppseendeväckande är att klubben själv trots detta inte gör något större väsen av sig, och verkar sakna såväl idé som ambition. Jag skulle inte säga att Arsenal egentligen är så värst mycket sämre än Man Utd i just detta avseende, men Man Utd har åtminstone vett att vara förbannade över sin situation.
(4) Ipswich Town
Säsongen spårade ur märkligt snabbt för Ipswich Town, som i början av säsongen såg ut att gå mot en tämligen bekväm uppflyttning från League One. Vilket hade varit en rätt fin återhämtning och revansch efter att nesligen ha blivit nedflyttade förra säsongen, i ett spektakel av mediokritet. För att ordna upp situationen anställde Ipswich Paul Lambert, vilket redan för något år sedan kändes som en rätt fantasilös anställning. Lambert har tidigare misslyckats med att väcka liv i både Aston Villa och Stoke, och vad som fick Ipswich att tro att det skulle bli annorlunda med dem är inte lätt att veta. Det var en märklig anställning för en klubb som ville satsa uppåt.
(3) Cardiff City
Om inte Cardiff hade gjort ett synnerligen oväntat gästspel i Premier League förra säsongen, och åkt ur nästan lika snabbt igen, vad hade vi då haft för anledning att alls bry oss om dem? Jag ska ärligt medge att jag har råkat utveckla något slags bias mot Cardiff, mest för att jag tycker de spelar en helt meningslös fotboll. Möjligen hänger det ihop med en aversion mot Neil Warnock. Nu är det däremot Neil Harris som är manager för Cardiff, och det säger väl något om hur Cardiff ser på sin fotboll att de väljer att följa upp Warnock med Harris, som gjorde sig ett namn med Millwalls tuffa fotboll. Att sedan Cardiff lyckades ersätta Neil med en annan Neil får mig så klart att uppleva dem som ännu mer enformiga.
(2) Charlton
Var försiktig med vad du önskar dig brukar det sägas, du kan få vad du önskar dig! Jag vet inte om Charltons supportrar egentligen var försiktiga med vad de önskade sig eller ej, men de fick hur som helst vad de önskade sig. Den kontroversielle och avskydde ägaren Roland Duchatelet försvann ur klubben och köptes upp av Abu Dhabisk shejk. Ja, det känns ju igen. Nu minsann var framtiden ljus! Några månader senare och precis allting håller på att falla samman. Charlton ligger under nedflyttningsstrecket, interna konflikter sliter klubben i stycken, där ledningen och den nya ägaren ligger i öppen konflikt med varandra.
(1) West Ham
Kritiken som riktas mot Everton skulle i själva verket kunna riktas mot West Ham, dessutom många gånger om. Allting vi tycker Everton gör dåligt gör West Ham i själva verket många gånger sämre. Men till skillnad från Everton så verkar West Hams ägare och klubbledning märkligt förnöjda med sig själva, åtminstone så länge klubben håller sig kvar i Premier League. Karren Brady gick nyss ut och gjorde bort sig genom att utifrån ett helt uppenbart intresse anse att säsongen borde ogiltigförklaras. Det var deras bästa idé att hålla sig kvar i Premier League, via sammanträdesrummet. Deras bästa idé innan dess var att anställa David Moyes för andra gången på kort tid. Det säger det mesta om vad West Ham vill och inte vill. Trist eftersom West Ham borde kunna så väldigt mycket bättre.