Ett virus sprider sig över jorden, människor blir sjuka och människor drabbas av rädsla och panik, världsekonomin gör några rätt seriösa kullerbyttor, samhällssystem utmanas till bristningsgränsen, människor dör. Man kan självfallet i det sammanhanget anse att fotboll är något fullständigt betydelselöst och ingenting vi alls ska bry oss om. Jag har så klart hunnit med att få några synpunkter på just det temat.
Det första jag kanske borde säga om den saken är så klart att det är varje person helt och hållet frivilligt att själva läsa eller inte läsa en fotbollsblogg i dessa tider. Anser man att något annat är mycket viktigare och därför förtjänar all uppmärksamhet så ska man så klart rikta sin uppmärksamhet på detta. Men om man nu lägger sin tid på att läsa en fotbollsblogg, än mer kommentera på den, så känns kritiken lite ihålig.
Sedan vet jag inte riktigt om jag delar inställningen. Naturligtvis finns det viktigare och större saker än fotbollen för närvarande, det har det väl alltid funnits för övrigt. Men det betyder så klart inte att fotbollen därför är oviktig och något man ska strunta i. På något sätt påminner det mig om feltänket kring cuperna, där vissa människor verkar tro att bara för att något annat är viktigare så betyder detta att t ex FA-cupen är oviktig.
Fotbollen har i alla tider fyllt en viktig funktion som underhållning, som avkoppling, som balsam för själen, som en form av identitet och samhörighet. Den har redan från första början fungerat som en slags tillflykt från vardagens mödor och besvär. Det är inte utan anledning som även fotbollen har kallats opium för folket. I vilket fall som helst är det svårt att se att denna funktion skulle vara mindre i dessa dagar.
Dessutom har jag kanske lite svårt att se att världen blir så värst mycket bättre av att vi skulle välja att helt och hållet strunta i fotbollen. På vilket sätt blir samhällskrisen mindre akut, på vilket sätt får vårdsystemet mer resurser, av att vi ägnar all vaken tid åt att älta vår egen personliga ångest runt detta virus?! Min aning är nog snarare att det troligtvis är bra, både för psyket och för samhället, att många kan rikta tankarna mot något annat.
Fotbollen kommer heller inte försvinna. Världens undergång är inte nära förestående bara för detta. Det kommer en dag inom en relativt snar framtid när fotbollen är tillbaka som vanligt igen. Då kommer det naturligtvis vara av allra högsta relevans vad som faktiskt har hänt med fotbollen under den här tiden. Att bevaka den saken, att hålla koll på den saken, kan inte på något sätt vara omotiverat.
Om inte annat så för att fotbollen faktiskt är en del av den samhällskris som nu pågår parallellt med och som en konsekvens av viruskrisen. Företag inom flera branscher står inför stora finansiella problem, och detsamma gäller naturligtvis flertalet fotbollsklubbar, särskilt på lägre nivå. Och när fotbollsklubbar får problem så drabbar det alla dess anställda, som riskerar uppsägning eller lägre lön, det drabbar också hela samhällen.
Fotbollen blir på många sätt även en spegling av själva samhället där vi ser exempel på det fina i samhället liksom på det fula i samhället. Vi ser klubbar och personer som gör goda och stora insatser för att stötta och hjälpa till i en svår situation. Vi ser även klubbar och personer som på lite olika sätt försöker utnyttja situationen för egen vinning eller för att främja egna intressen. Även detta är värt att bevakas.
Men vad folk kanske menar eller omedvetet syftar på är att vad som upplevs som viktigt med fotbollen är på väg att skifta. De viktiga frågorna är kanske inte längre de vanliga, som vilka lag som vinner ligor, tar sig till Europa, vilka lag som vinner vilka matcher och så vidare. Istället är det de större frågorna, fotbollens makrofrågor, som tar över. Vilka klubbar som lever vidare, fotbollen och dess supportrar och så vidare.
Vi kan ju samtidigt vara rätt säkra på att detta endast är tillfälligt, att så fort fotbollen är tillbaka så kommer det återgå till att viktigast av allt ändå är matcher, resultat, transferfönster och spelarköp, det vill säga rent materiella frågeställningar, snarare än de mer existentiella. På sätt och vis går det alltså att hitta ett värde i att det plötsligt ges utrymme att ta upp de större och för fotbollen kanske mer viktiga frågorna.
En intressant tankegång som har lyfts är att fotbollen fungerar som någon slags bro för oss mellan det abstrakta och det konkreta. Virus och sjukdom blir lätt något abstrakt och något lätt diffust i hur det faktiskt påverkar oss. Att fotbollen ställs in blir på så vis ett rent konkret uttryck för denna påverkan, eftersom det just innebär en sådan fundamental förändring i vår egen vardag.
Här skulle det också kunna sägas att det faktum att fotbollen ställs in, vilket i stort sett aldrig har hänt, på något sätt tjänar till att markera allvaret för oss. Möjligen bidrar det också till en viss grad av panik, just eftersom det är så pass ovanligt. På sätt och vis kan även fotbollen fungera som en slags barometer för när den värsta krisen är över. Kanske kommer vi känna oss relativt sett trygga igen först när fotbollen är tillbaka.
Med andra ord, att prata fotboll också under den här pågående krisen, kan inte på något sätt vara fel eller olämpligt. Liksom det knappast kan vara fel att söka någon form av social samhörighet på internet. Båda sakerna fyller sin funktion under dessa tider. Men om man själv inte vill prata fotboll så är det så klart ett helt fritt val även det. Det är inte precis någon som blir tvingad till det.
Fotbollen fyller oavsett vilket ändå en viktig funktion för om vi känner oss trygga eller otrygga.