Allt kaos har sina vinnare och sina förlorare, de som åtminstone i relativa termer vinner respektive förlorar på kaoset, även om de på inget sätt hade något med kaoset att göra. Antingen för att de gynnas av att de yttre omständigheterna förändras och påverkas, eller för att de var smarta och skickliga nog att utnyttja situationen på bästa möjliga sätt. Så även i det här fallet.
Andra världskriget är ett rätt klassiskt exempel på vad som i grund och botten var en global katastrof men som ändå gynnade några på bekostnad av andra. Den amerikanska produktionsapparaten lyckades frigöra sig från den stora depressionen. Och det svenska välståndet och dess omfattande ökning under de kommande årtiondena var en direkt följd av att den svenska produktionsapparaten, till skillnad från sin omvärld, aldrig bombades sönder och samman.
Vi befinner oss i krig, förklarade Emanuel Macron dramatiskt för en vecka sedan. Nous sommes en guerre. Parallellen mellan det andra världskriget och den nu rådande globala pandemin i Covid-19:s eftersläp är alltså inte särskilt långsökt. Allra helst inte i England där inte minst de själva med liv och lust gör just exakt dessa jämförelser. Kanske inte så konstigt då det väl var deras stoltaste stund, åtminstone i relativt modern tid.
Men därav följer så klart att det går att hitta möjliga vinnare även här. Det vill säga klubbar eller andra aktörer som kanske i själva verket inte har så mycket emot att fotbollen skjuts upp ett tag på närmast obestämd framtid, som inte enbart har saker att förlora på att säsongen skjuts upp eller kanske till och med avslutas. Här gäller så klart att göra skillnad mellan vad som sägs offentligt och vad som faktiskt tycks i skymundan.
Om vi hittar vinnarna högst upp i den engelska fotbollspyramiden så är naturligtvis inte detta konstigt på något vis. Det är ju så det brukar vara. De som redan har brukar alltid vara de som klarar sig bäst i den här typen av kaos. Samtidigt så är situationen självfallet brutalt besvärlig för klubbarna längre ned i det engelska systemet, där deras överlevnad i många fall faktiskt står på spel.
För de på den här listan handlar det knappast om överlevnad. Tvärtom har de saker att vinna på detta kaos. Detta gör dem inte nödvändigtvis till profitörer, lika lite som USA och Sverige en gång i tiden var det i samband med det andra världskriget, för det krävs att de medvetet agerar på ett visst sätt i motsats till det allmänna intresset, men deras möjliga vinning går inte heller att seriöst bestrida.
(5) Norwich, West Ham, Aston Villa m fl
Egentligen går det nog att räkna in precis varenda lag som för närvarande är mer eller mindre indragna i nedflyttningsstriden. Men bland dem är det nog framför allt Norwich, som ju redan är rejält avhängda, och klubbar som West Ham och Aston Villa som båda får anses ha en rejält negativ tendens i tabellen, som får betraktas som de huvudsakliga vinnarna. Åtminstone om kaoset leder till att säsongen avbryts och ogiltigförklaras. Vi har redan hört från t ex West Ham att det är vad de hoppas på. Här finns även helt andra alternativ som exempelvis att inga nedflyttningar alls görs. I vilket fall som helst har kaoset medfört nya möjligheter som inte såg ut att finnas innan dess.
(4) VAR
Om vi antar att säsongen hade rullat på som vanligt, inget virus hade spritts över världen och krävt all uppmärksamhet, så råder ingen som helst fråga om vad som hade varit det stora samtalsämnet och den stora kontroversen när säsongen skulle sammanfattas, nämligen VAR och dess många och olika brister, både verkliga och inbillade. Det är oklart om VAR ska betraktas som en specifik aktör, eller om det är Premier League som här ska ses som aktören, men låt oss säga att de plötsligt fick motsvarigheten till gå ur fängelse-frikort. Ingen kommer längre prata om VAR och de får möjligheten att mer eller mindre börja om från början igen, den här gången förhoppningsvis ett år klokare.
(3) Man City
En tankeskola vore att det här är en säsong som Man City nog helst av allt borde vilja få avklarad för att kunna glömma och gå vidare. Det har knappast gått att undvika att lägga märke till hur det har smärtat inte bara att Liverpool har varit på väg att ta ligatiteln av dem utan också att Liverpool har varit på mycket god väg att norpa deras poängrekord och den status de ansåg att detta gav dem. Ett ogiltigförklarande av säsongen, som blivit ett högst realistiskt alternativ genom kaoset, skulle omintetgöra allt detta. Pengarna väger rätt lätt mot detta. Lägg därtill den osäkerhet som kaoset betyder för Man Citys process mot UEFA i CAS så finns där nog flera skäl för Man City att glädjas.
(2) Man Utd och Arsenal
Att Arsenal skulle hugga armen av den som sträckte fram möjligheten att så att säga få spela om säsongen har länge tagits för givet. Deras säsong lär med största sannolikhet inte sluta med något Champions League ändå. Däremot verkar de flesta ha tagit det motsatta för givet gällande Man Utd. Skulle de få göra om säsongen så skulle de ju missa Champions League igen sägs det. Halvt underförstått att de skulle undvika detta om säsongen spelades klart. Vilket de kanske skulle, men absolut inte säkert, och nog inte ens sannolikt. Ekonomiska skäl framförs för varför Man Utd absolut skulle vilja slutföra säsongen men mer sant är att om säsongen ogiltigförklarades så skulle detta förmodligen vara Man Utd till fördel vad avser deras kommersiella avtal. Man Utd kan inte missa Champions League under en säsong som inte längre existerar. Dessutom köper det Man Utd och Ole-Gunnar Solskjaer något de uppenbart behöver, nämligen tid.
(1) Englands landslag
Frågan är hur elak man egentligen ska vara med Englands förhoppningar inför det EM som skulle ha varit i somras men nu blir av som tidigast nästa sommar. Att jäklas med engelsmän som hoppas på mästerskapsframgångar har naturligtvis utvecklat sig till något av nationalsport de senaste tio-tjugo åren. Men den här gången måste man ändå anta att England faktiskt hade rejält goda möjligheter, möjligen till stor del för att motståndet har känts svagare än på länge. Lik förbaskat såg det krångligt ut för England med tunga skador på t ex Harry Kane och Marcus Rashford. Nu plötsligt får de ett års respit, vilket betyder att dessa spelare hinner tillbaka, samtidigt som många andra länders spelare blir ett år äldre men inte ett år bättre. England får dessutom ett år längre på sig att hoppas och tro på att de ska kunna ro hem ett mästerskapsguld igen.