Med säsongen lagd på is, när det ännu är högst oklart om säsongen kommer spelas klart och i sådana fall hur den i så fall spelas klart, och således även oklart när nästa säsong i så fall drar igång så är det inte att undra på att det skapar osäkerhet. En stor del av denna osäkerhet gäller naturligtvis det europeiska cupspelet och vilka klubbar som kommer att spela där nästa säsong, och i sådana fall i vilken turnering.
För Man City är det av rätt uppenbara skäl en dubbel osäkerhet. Inte bara råder där alltså den rent allmänna osäkerheten utan därtill kan som vi vet läggas den för dem betydligt mer specifika osäkerheten om de kommer att få spela europeiskt cupspel över huvud taget, sedan UEFA tagit det för dem minst sagt hårdhänta beslutet att kasta ut dem ur sina tävlingar under de två kommande säsongerna.
Självfallet överklagade Man City beslutet till CAS, Court of Arbitration in Sports, den högsta domstolen inom all idrott. Då alla parter sade sig vilja komma fram till ett snabbt beslut var det troligt att deras beslut skulle komma under tidig sommar. Men självfallet har den globala pandemin skapat osäkerhet även kring detta, och det har spekulerats i att beslutet skulle skjutas på tiden.
Helt självklart är det i och för sig inte varför beslutet skulle skjuta på tiden. Rimligtvis borde inte CAS drabbas specifikt av krisen, åtminstone inte i större utsträckning än vilka som helst arbetsplatser, förmodligen betydligt mindre. Deras är inte en verksamhet som känns särskilt utsatt. Men möjligen pratar jag i okunskap. Men att försöka fördröja beslutet skulle mycket väl också kunna vara en juridisk strategi, i så fall av Man City.
Exakt varför Man City skulle vilja tillämpa en sådan juridisk strategi är så klart inte helt uppenbart, i alla fall inte givet deras offentliga hållning att de minsann anser sig vara på väg att vinna sitt case med viss lätthet. Om så vore fallet så skulle de så klart vilja ha det hela överstökat så snart som möjligt. Men för ett försvar som hittills har haft ett högst ensidigt fokus på teknikaliteter och biasanklagelser snarare än sakargument kan det möjligen ses som en fräsch strategi.
Helt klart är att Man Citys konkurrenter i Premier League verkar allt annat än roade av möjligheten att beslutet skulle skjutas på framtiden, och den oro som finns att detta skulle komma att leda till att hela ärendet dör en stilla död. Samtliga klubbar på Premier Leagues övre halva, utom Man City naturligtvis och Sheffield United, som möjligen av andra skäl inte riktigt är en i gänget, har gjort en gemensam skrivelse till CAS och begärt att ärendet inte ska skjutas på framtiden.
Vilket för de ljusblå som pratat sig nästan mörkblåa i ansiktet om konspirationer mot dem och deras klubb måste ses som någon form av närmast ljuv bekräftelse. Men det är väl för all del kanske inte så konstigt att dessa klubbar skulle vilja se Man City lagföras förr hellre än senare och mycket hellre än aldrig. Åtminstone om vi accepterar deras sätt att se på saken att Man Citys högst medvetna regelbrott i grund och botten sker på deras bekostnad, både sportsligt och finansiellt.
Men det är självfallet inte någon snygg syn, och det är väl definitivt ingenting som direkt höljer Arsenal, Man Utd, Chelsea, Liverpool, Tottenham med flera i någon större ära. De hade kanske framstått som större moraliska vinnare i detta sammelsurium om de hade haft vett att så långt som möjligt hålla sig utanför hela processen. I synnerhet som CAS snabbt svarade att begäran så här långt var överflödig eftersom Man City inte eller i alla fall ännu inte begärt att processen ska skjutas på framtiden.
Man skulle kunna fråga sig varför de engelska toppklubbarna ens skulle bry sig om när exakt beslutet fattas. Men det är klart att om de anser att de för varje säsong som går förlorar både pengar och status på grund av orent spel så kommer de vilja få något gjort åt saken förr hellre än senare. Något säger mig att Man City i omvänd situation hade känt och agerat precis likadant.
Där finns däremot ett alternativt synsätt. Nämligen att de engelska toppklubbarna gärna vill pressa fram ett så snabbt beslut som möjligt, möjligen för att ge Man City så lite tid på sig som möjligt att förbereda ett effektivt försvar, för att ge CAS så lite tid som möjligt att sätta sig in i ärendet, eller möjligen för att ge så lite utrymme i tid som möjligt för UEFA att fega ur och istället välja att förhandla sig ur situationen med Man City, som de ju redan har gjort en gång förut.
Man skulle även kunna tänka sig att de engelska toppklubbarna med sin gemensamma manifestation vill tydligt demonstrera för CAS att Man City står ensamma, att de har felat inte bara i UEFA:s ögon utan i hela fotbollens ögon. Detta skulle kunna sätta ett större tryck och en tyngre opinion på CAS att så att säga fatta ”rätt” beslut. Domstolar av det här slaget ska så klart stå över politiska intressen, men i realiteten vet vi att riktigt så glasklart är det sällan.
Uppenbart är att Man City står tämligen ensamma i den här frågan. Det är en position de för all del hela tiden har sett sig själva i. Många skulle så klart hävda att det är den position de själva har försatt sig i. I dessa tider när det pratas mycket om social isolering så är det bara att konstatera att för närvarande, och sedan en bra tid tillbaka, så har Man City högst effektivt socialt isolerat sig inom den globala fotbollen och i Premier League.
Man City har inga kompisar. Å andra sidan är det väl kanske sällan om någonsin som det bästa laget har några kompisar. Hade samma sak hänt till exempel Liverpool, Man Utd eller Arsenal så hade knappast resten av världen gråtit för den sakens skull. Saken är så klart att samma sak aldrig skulle hända Liverpool, Man Utd eller Arsenal. Och varför det är på det viset skulle nog förklaras på ett sätt av de ljusblå, och på ett helt annat sätt av i stort sett alla andra.
Man City kommer säkert kunna göra en och annan PR-vinst på de engelska klubbarnas gemensamma utspel, åtminstone inom de egna leden. Något de är bevisat bra på och det är ju minst sagt bördig jord att odla sådana saker i. Men det är ju minst sagt lite som att försöka predika för kören. Vad de engelska klubbarnas utspel får för betydelse i substans, om någon alls, återstår att se.
I vilket fall som helst var det en intressant och talande demonstration.