TV-bolagen gör sitt bästa för att fylla dödtiden med matnyttigt innehåll. Ett av de mer intressanta greppen är detta att istället sända retromatcher, alltså gamla klassiska matcher genom Premier League-eran, men med dagens kommentatorer och med liveanalys i studion. Ett rätt listigt sätt att kunna se på gamla matcher med nya ögon, även om dessa ögon så klart alltid kommer vara påverkade av vad de redan vet.
Någon fullgod ersättning är det kanske inte, fotboll är trots allt en färskvara på så vis, och bygger mycket på osäkerheten om framtiden och spänningen med detta, något som av rätt naturliga skäl är helt obefintligt med gamla matcher. Men en slags ersättning är det väl trots allt, även om nyhetens behag också känns avtagande. Därmed uppstår så klart en fråga kring vilka matcher som faktiskt får denna retrobehandling.
Här ska jag för all del villigt medge att jag inte har någon jättekoll på vilka matcher som olika TV-bolag faktiskt har tagit upp. Jag har naturligtvis sett och hört om några specifika exempel. Men sedan kan självfallet jag ha några egna önskemål till matcher som ska ges denna behandling. Och det är väl vad denna lista ska handla om, fem matcher som jag helst av allt skulle vilja retrosändes av valfritt TV-bolag.
Något som mycket lätt skulle kunna missförstås för en lista över de fem enligt mig största eller bästa Premier League-matcherna eller något sådant. Men det är inte nödvändigtvis alls samma sak. Till den här listan väljer jag matcher som hade någon särskild form av dramatik, en särskild form av intensitet och som sticker ut ur mängden därför som särskilt fina exempel på Premier League som liga, på Premier League som fotboll.
Vilket inte alls är detsamma som de kvalitativt sett bästa matcherna. På den här listan vill jag också ha förhållandevis jämna matcher, med andra ord så vill jag inte ha de alltför ensidiga matcherna, där ett lag spelmässigt eller målmässigt var alltför överlägsna. Detta utesluter så klart några klassiker till fotbollsmatcher som har slutat 5-0, 6-1, 8-2, 9-0 och whatnot. Häftiga fotbollsmatcher, men på ett helt annat sätt.
Tittar vi nedåt på den faktiska listan kommer vi se att vissa klubbar är vanligare än andra på den. Tottenham och Newcastle till exempel har två platser vardera på listan, och har ärligt talat flera andra kandidater till listan vardera. Det säger lite om vilka klubbarna är och vilka de vill vara. Tottenham med sin offensiva bohemstämpel. Newcastle likaså, och visst är det lite talande för vad för klubb Newcastle kan vara att de utan att skämmas för sig gör andra engelska storklubbar sällskap på en sådan här lista.
Verkligheten brukar ibland komma ivägen för utfästelser av det här slaget, men det är en idé att kommande måndagsbloggar, åtminstone under det här uppehållet, kommer ägnas åt listor där jag specifikt kommer lista varje enskild klubbs fem bästa, största eller mest minnesvärda matcher under Premier League-eran.
(5) Man Utd 5-2 Tottenham, 2009
Kategorin av häftiga fotbollsmatcher mellan just Man Utd och Tottenham skulle utan några större problem kunna fylla både en och flera måndagslistor. Där saknas sannerligen inte godbitar. Personligen har jag ändå fallit för denna, eftersom den visade sig få sådan väldig betydelse i den pågående titelstriden mellan Man Utd och Liverpool, vilket gav allting en extra krydda. Tottenham gick in med en 2-0-ledning i halvtid och Liverpool och mest hela världen hoppades på att Man Utd skulle tappa poäng här. Men den andra halvleken blev en blixtrande uppvisning i ett Man Utd när de var som allra bäst, något som fick även normalt sett sansade personligheter att både under och efter matchen tappa all vett och sans.
(4) Newc astle 4-4 Arsenal, 2011
Med sådana här matcher kommer det alltid kunna diskuteras vilken sida av saken man egentligen ska välja att se. Ska vi se det här utifrån Newcastles perspektiv, en match det fortfarande pratas om på Tyneside? Eller ska vi se det utifrån Arsenals perspektiv, en match de nog helst glömmer. För de neutrala är matchen kanske i första hand ett tvärsnitt av Arsenal på gott och på ont, vilket på något sätt var två ständigt närvarande sidor med Arsenal under den andra hälften av Arsene Wengers tid i Arsenal. Det briljanta Arsenal som var tätt följt i hälarna av det bisarra Arsenal. Den ständigt hårfina gränsen mellan himmel och helvete.
(3) Chelsea 2-2 Tottenham, 2016
Tottenham hade sin rätt tydliga motivationsgrund klar för sig, bara genom att vinna kunde de behålla hoppet om att norpa ligatiteln från Leicester. Chelseas grund var klart mer grumlig. Detta syntes mycket tydligt under den första halvleken där Tottenham var spelmässigt och målmässigt klart bättre och gick in med 2-0 i halvtid. Här fanns inga som helst rationella skäl att tro att Tottenham inte skulle vinna matchen. Men det här är Premier League, och Premier League är många gånger rationellt men långt ifrån alltid. Chelsea kom ut som ett annat lag, Stamford Bridge började brinna och bullra, matchen urartade till ett fysiskt och mentalt krig mellan två lag. Purister och pepologer vred sina händer i förtvivlan, ty de förstodo icke vad de såg.
(2) Liverpool 4-3 Newcastle, 1996
Ungefär varenda lista som någonsin har gjorts över Premier Leagues bästa matcher någonsin har den här matchen antingen högst upp eller nästan högst upp. Visst är det ett case av att det är Liverpool, visst är det ett case av att det är romantiskt rosenröda minnen av jästerår som matchen ger upphov till, men det är även ett case av att det är en våldsamt sprudlande och andlöst intensiv fotbollsmatch, i vilken det händer saker precis hela tiden i båda riktningar och elektriciteten i matchen går att ta på. Det är matchen som är försvarets huvudbevis varje gång Newcastles epitet som ”The Entertainers” ska hamras hem, liksom det är matchen som är åklagarens huvudbevis för varför Newcastle aldrig vann den där ligatiteln de borde ha vunnit.
(1) Man Utd 4-3 Man City, 2009
Man City hade precis blivit av med skum thailändsk ägarskurk och istället blivit med Abu Dhabisk oljeägare. Man Utd hade precis förlorat både en Champions League-final och Cristiano Ronaldo, och dessutom blivit av med Carlos Tevez till just Man City av alla klubbar under stökiga förhållanden. Man Utd var en klubb vars möjliga nedgång började anas och Man City en klubb vars uppgång kändes given. Välkommen till Manchester fick god konkurrens av högljudda grannar som demagogiska tjuvknep. Spänningen var alltså påtaglig när dessa båda gamla rivaler drabbade samman på Old Trafford tidigt på säsongen, och matchen kan knappast ha gjort någon besviken. Om och om igen tar Man Utd ledningen. Om och om igen kvitterar Man City. Innan Michael Owen gör om inte det enda bra han någonsin gjorde i en Man Utd-tröja, så åtminstone det enda riktigt minnesvärda.