Football League, det vill säga ligorna under Premier League, håller som kanske är bekant på att äta upp sig själva inifrån i försöken att komma fram till någon form av gemensam tanke om hur de ska hantera den här säsongen. Nyss kom League Two fram till att för dem var säsongen färdigspelad och att tabellen därför skulle fastställas med hjälp av ett oviktat poängsnitt per match.
Metoden skapar inga större bekymmer just i League Two. Lagen på uppflyttningsplats är hyfsat klara, det spelas playoff om den fjärde uppflyttningsplatsen, samt har man kommit fram till att någon nedflyttning från Football League blir det inte tal om. Vilket underlättas dels av att Bury FC alltså har uteslutits under säsongen redan, dels av att National League själva sedan tidigare valt att avsluta sin säsong och alltså inte har något playoff.
Desto mer bråk, besvär och bekymmer uppstår i League One, där ett beslut om att använda oviktade poängsnitt får större återverkningar på tabellplaceringarna och där det heller inte är lika tydliga hopp mellan strecken. Alltså råder en betydligt större oenighet bland klubbarna i League One, och de har fortsatt inte kommit överens om en gemensam lösning, till skillnad alltså från League Two.
Vad gäller EFL Championship har de flesta klubbarna verkat överens om att ändå vill försöka spela färdig säsongen. Det vill säga fram till gårdagen då Hull City avslöjades med att ha skickat ett brev där de motsatte sig att spela klart säsongen. Såsom av en händelse råkar Hull City ligga två poäng ovanför nedflyttningsstrecket. Och här har vi väl den röda tråden bakom allt motstånd mot att slutföra säsongen i engelsk fotboll.
Naturligtvis är det nedflyttningarna som ställer till det. Riskerar man nedflyttning har man ingen som helst lust att vilja spela klart säsongen eftersom det innebär en så pass tydlig risk under ännu mer osäkra omständigheter. Lagen ovanför nedflyttningsstrecken ser nog hellre just att säsongen avslutas och tabellen räknas med poängsnitt eller dylikt, men med all rätt menar lagen under strecket att detta är orättvist mot dem.
Problemen med den rätt naturliga lösningen att strunta i nedflyttningar är mångfaldiga. Dels är det något som både FA och TV-bolagen motsätter sig. Dels väcker det rätt rejäla frågetecken gällande uppflyttningar från motsvarande ligor underifrån. Att flytta upp utan att flytta ned leder till ännu större ligor vilket är icke önskvärt. Dessutom är dubbelt så många nedflyttade lag kommande säsong något som väcker oro hos aktuella klubbar.
Football League präglas alltså av en väldans osäkerhet. Kanske är det bara en enda sak vi nog kan säga med säkerhet, nämligen att Barrow AFC kommer flyttas upp till Football League från och med nästa säsong. Barrow vann, eller ledde åtminstone, National League när säsongen avbröts. Dessutom, med Burys uteslutande, så behöver Football League en 72:a klubb, och kan flytta upp Barrow utan att behöva flytta ned någon annan klubb.
Vilket onekligen måste vara en stor orsak till glädje i den lilla staden Barrow-in-Furness på Englands nordvästra kust. Vilket nog onekligen behövs. Barrow-in-Furness uppmättes av den brittiska motsvarigheten till den svenska statistiska centralbyrån (SCB) för några år sedan till att vara Storbritanniens mest sorgsna stad. Men en stad som inte har haft så mycket att glädja sig åt kan nu alltså glädja sig åt ett fotbollslag i Football League.
Något som är på samma gång överraskande och imponerande. Överraskande eftersom Barrow AFC för två år sedan var en enda futtig poäng från att åka ur National League och knappt hade ens en halv startelva att ställa upp till match. Imponerande eftersom Barrow AFC långt ifrån att vara en av ligans krösusar tvärtom har en av National Leagues sex lägsta spelarbudgetar.
Managern som lyckats med konststycket att ge ännu ett exempel på att kapital inte är viktigare än kompetens inom fotbollen är Ian Evatt, som tog över Barrow 2018, eller mer specifikt för en och en halv säsong sedan. Han har på kort tid förändrat Barrow från ett lag i nedflyttningszonen som spelade funktionell fotboll till ett lag som leder National League med fyra poäng efter 37 omgångar, spelandes en progressiv fotboll.
Engelska supportrars brittiska humor gjorde det kanske ofrånkomligt att komma på att börja kalla Barrow för Barrowcelona. Anledningen är Barrows spelidé som handlar just väldigt mycket om bollinnehav, hög press och kollektiv rörelse mellan och inom olika lagdelar. Plötsligt spelar Barrow en fotboll med vilka de har ligans högsta bollinnehav, flest antal passningar per match och bollen i spel per match mest av alla lag.
Något som för all del också har gett effekt. Med 68 mål har Barrow gjort sju mål fler än något annat lag i ligan, samtidigt som deras 39 insläppta mål gör dem till ett av ligans tre defensivt tätaste lag. Tabellplaceringen är med andra ord ingen fluke. Barrow skapar flest chanser och släpper till lägst antal chanser. Allt detta är naturligtvis sådant vi känner igen hos lag som spelar fotboll på det här sättet.
Självfallet betyder detta att det dras paralleller till Pep Guardiola, och Barrow har onekligen beskrivits som spelandes som Guardiola. Denna gång förvisso med all rätt eftersom Evatt uttalat anser sig ha influerats av Guardiola och har studerat hans fotboll och översatt den till National League. Framför allt gäller det metoder för att spela sig ur hög press, att själva genomföra hög press, och ge sig själva ytor och alternativ.
Att Pep Guardiola har gett Ian Evatt och därmed Barrow idéer råder knappast någon tvekan om. Frågan är emellertid om inte Ian Holloways inflytande på Barrow och Evatt är minst lika stort som Guardiolas. Även Holloway spelade en modig och progressiv fotboll med Blackpool när de tog sig upp till Premier League för ganska precis tio år sedan, ett lag i vilket Ian Evatt också spelade.
Ian Holloways betydelse är kanske ännu större för det kulturella eller mentala perspektivet, där Guardiola näppeligen kan ha haft någon betydelse för Barrow eller för Evatt. Blackpool var liksom Barrow en rejäl underdog i sin division, men Holloway lyfte klubbens blickar och visade på vikten av att ha ambitioner, och att inte låta sig nöja med att bara existera i en division, utan att sträva uppåt och våga tro att det är möjligt.
Vilket händelsevis är precis vad Barrow AFC har gjort i National League den här säsongen, och det är svårt att tro att inte Holloways tänkande har färgat rätt mycket av Ian Evatts eget sätt att tänka. Evatt beskriver sig själv för övrigt som en modern manager med old school-värderingar, vilket onekligen låter som beskrivning mitt i prick av Ian Holloway, och som nog egentligen ska ses som Barrows andlige fader i tanken.
Delvis ger det sig självt. Ett lag som har en av ligans lägsta budgetar kan inte gärna spela fotboll som alla andra om de faktiskt ska kunna vinna ligan. De måste i så fall spela en helt annan typ av fotboll, hitta ett annat sätt att vinna. Det var vad Ian Holloway gjorde med Blackpool för tio år sedan och det är vad Ian Evatt gör med Barrow AFC i National League den här säsongen.
Alltså spelar Barrow AFC i Football League nästa säsong.