Liverpool har inte bara vunnit ligan. De har fullständigt slaktat ligan, på ett sätt vi inte sett något annat lag göra förut. Att matematiskt säkra ligatiteln redan efter 31 omgångar är väldigt speciellt. Att vinna ligan med cirka 25 poängs marginal är helt unikt. Att ha vunnit 28 av 31 spelade matcher, och förlorat en enda, är självfallet extremt imponerande. Ingen har vunnit ligan så övertygande förut. Ingen lär göra det igen.
Visst kommer det göras försök att sätta in Liverpools ligatitel i något slags historiskt sammanhang. Som exempelvis att Liverpool med i nuläget 2,77 poäng per match har det högsta poängsnittet efter andra världskriget. Vilket nästan bara är ett annat sätt att säga att när den här säsongen är färdig kommer Liverpool ha tagit fler poäng än något annat lag före dem har gjort. Inget lag har vunnit ligan med större marginal.
Men försöken att beskriva Liverpools ligatitel i ett historiskt sammanhang riskerar att rycka den ut ur sitt mer nutida sammanhang. Jag har alltid menat att jämförelser mellan säsonger, och definitivt mellan tidsperioder, många gånger är intetsägande. Vi kan bara förstå Liverpools ligatitel utifrån den här säsongens specifika förutsättningar, som även är den här säsongens unika förutsättningar.
Är detta Liverpool ett av Premier League-historiens, eller i bredare bemärkelse ett av den engelska fotbollshistoriens, bästa lag? Tveklöst är Liverpool det. Vi kan sedan kvalificera det med att de behöver vinna fler titlar under en längre tid för att verkligen kunna göra anspråk på storhet, men Liverpool är ingen enssäsongsfluke, utan har varit Englands kanske bästa lag över två-två och en halv säsonger.
Mer precis än så är det egentligen inte meningsfullt att försöka vara i sin rangordning av olika lag över olika tidsperioder. Detta Liverpool kommer självfallet ta sin plats bland de andra stora lag vi sett på den engelska fotbollsscenen. Exempelvis det Man City de nu har tagit ligatiteln ifrån, de olika lag som Man Utd, Chelsea och Arsenal har ställt upp under Premier League-eran, och naturligtvis några av Liverpools egna gamla lag, med flera.
Någon mening att försöka förminska den saken finns inte. Liverpools ligatitel eller anspråk på storhet devalveras inte av de VAR-kontroverser som varit under säsongen, eller av den Covid-19-pandemi som ruskade om hela säsongen. Det kommer aldrig finnas några asterisker kring Liverpools ligatitel den här säsongen. Liverpools överlägsenhet har eliminerat alla sådana redan från början rätt skakiga tankegångar.
Liverpools ligatitel kan inte heller beskrivas som turlig, som har varit ett annat sätt som motståndare lätt absurt har försökt avfärda den som. Att mena att något lag vinner ligan med cirka 25 poängs marginal med hjälp av tur är naturligtvis så dumt så att man nästan storknar. Liverpool har självfallet haft tur under säsongen, såsom alla ligavinnare någonsin har haft, och förmodligen inte mycket mer tur än andra lag den här säsongen.
Varför Liverpool vinner den här ligatiteln är helt säkert ett ämne som kommer engagera många skribenter de närmaste dagarna och veckorna. Med all rätt kommer en mycket stor del av äran att tillskrivas Jürgen Klopp, som naturligtvis har gjort ett fantastiskt jobb med Liverpool. Han har verkligen gjort allting som var möjligt att begära av honom när han anställdes för snart fem år sedan. Förmodligen mer än man kunde begära.
Här kommer plikttroget och laglojalt nämnas alla de uppenbara orsakerna.
Liverpool har en väldigt bra manager! Jovisst, Liverpool har en väldigt bra manager, men inte nödvändigtvis en uppenbart bättre manager än deras konkurrenter. Liverpool har väldigt bra spelare! Jovisst, Liverpool har väldigt bra spelare, men inte nödvändigtvis uppenbart bättre spelare än deras konkurrenter. Liverpool har spenderat stora pengar! Jovisst, Liverpool har spenderat mycket pengar, men inte mer än deras konkurrenter.
Vad man kan säga istället är att Liverpool har en tillräckligt bra manager, har tillräckligt bra spelare, har spenderat tillräckligt mycket pengar, för att kunna vinna ligan! Istället för att prata om det i termer av bra och dåligt, så är det kanske mer korrekt att säga att Liverpool vinner ligan eftersom de har rätt manager, eftersom de har rätt spelare, och eftersom de har spenderat sina pengar på rätt sätt.
Alla dessa är generella orsaker varför Liverpool vinner ligatiteln. Förmodligen räcker det dock sällan bara att ha rätt manager, rätt spelare, rätt spendera pengar etc. Dessa olika faktorer måste samtliga kombineras på ett bra sätt också, vad som normalt kan anses falla under det rätt breda begreppet management. Liverpool vinner ligan, liksom alla lag vunnit ligan för dem, eftersom de gör rätt saker på rätt sätt.
Vill vi leta efter mer specifika orsaker varför just Liverpool vinner, vilka utmaningar de överkommit längs vägen som varit specifika för just dem, så visst är det möjligt att fundera även över dem. Oftast handlar ju också detta om orsaker som är rätt specifika för just den här säsongen. Varje bra berättelse går så klart att lyfta upp som generell saga, men varje riktigt bra berättelse innehåller även detaljer som gör den speciell och specifik.
Liverpool hade hunger och revanschlystnad!
Liverpool slutade förra säsongen på 97poäng. Normalt sett vinner man ju ligan på en sådan poängsumma. Ändå kom Liverpool tvåa, en poäng efter Man City. Liverpool hade nog även goda skäl att anse att de borde ha vunnit den där ligatiteln, då de hade tagit en rejäl ledning i tabellen framåt våren.
Att förlora ligatitlar är ju aldrig roligt, men det onda kan ändå föra goda saker med sig. För Liverpool gav den där förlorade ligatiteln dem två saker. Dels vetskapen att de hade kapaciteten att mäta sig med Man City över en hel säsong. Dels hungern och viljan till revansch efter att så snöpligt och med så liten marginal ha förlorat ligan.
Liverpool hade en mäktig draghjälp!
Kanske i större utsträckning en orsak som förklarar varför Liverpool vinner ligan så överlägset den här säsongen, än en orsak som ”bara” förklarar varför de vinner ligan. Men Liverpool ”vet” så klart med sig, inte minst efter förra säsongen, att för att vinna ligan före Man City måste de göra en närmast perfekt säsong.
Det är med den vetskapen och med det mindsetet som Liverpool går in till den här säsongen, angriper den här säsongen och genomför den här säsongen. Liverpool ”vet” att de har inte råd inte bara att förlora matcher utan att inte vinna matcher. Liverpool ”vet” att de har inte råd att ens i stor tabelledning slappna av ens minsta lilla.
Liverpool har prioriterat att vinna!
Det har cirkulerat en rätt lustig skröna om att Man Utd sedan Alex Ferguson meddelat sin avgång sonderade terrängen med Jürgen Klopp. Och om hur deras pitch då mest av allt handlade om hur stora de var, hur starka deras varumärke var, hur de kunde värva vilken spelare som helst i världen och så vidare.
Den där historien kan ha fått mer färg med tiden så klart, men det illustrerar också vad Liverpool har gjort rätt jämfört med vad andra har gjort rätt. Liverpools fokus under de senaste fem-tio åren har inte handlat om att vara störst, bäst och vackrast, utan om att bli bättre och bättre, för att till slut bli bäst.
Liverpool har börjat titta framåt, inte blicka bakåt!
Kopplar vi an till den förra punkten kan vi säga att Liverpool länge slets med samma sätt att tänka om sig själva som Man Utd enligt storyn gör nu. Liverpool var länge upptagna med att fortfarande framstå som stora och stygga. Fokus låg på att om och om igen hävda sin historiska storhet snarare än på att faktiskt vara det bästa fotbollslaget.
Historien har alltid varit en stor sak i Liverpool. Med all rätt och förståelse förstås. Men det har kanske varit en belastning snarare än en tillgång. Känslan är att Liverpool under många, långa år hela tiden blickade bakåt, försökte nå framgång genom att återskapa eller upprepa sin historia, snarare än att planera och agera för framtiden.
Liverpool prövade alla sorts metoder, en efter en. Först försökte man göra så som man alltid gjort, man rekryterade internt. Det gick åt helvete! Sedan försökte man göra som alla andra, det vill säga rekrytera de europeiska stjärntränarna. Det gick lite bättre, men till slut ändå åt helvete! Till sist försökte man rekrytera rent nostalgiskt, och anställde en gammal klubbikon. Det gick direkt åt helvete!
Efter detta händer något med Liverpool. Egentligen kan vi nog hitta två brytpunkter. Först när Liverpool får nya ägare i form av FSG för snart tio år sedan. Plötsligt fick Liverpool professionella ägare på riktigt, med vana av att driva och strategiskt planera professionell idrottsverksamhet. Vad man också måste tänka sig att de kunde göra, som outsiders, var att tänka hyfsat frigjorda från Liverpools historia och föreställningar om sig själva.
Sedan kom Jürgen Klopp. Vi kunde se framsteg med Liverpool redan under åren med Brendan Rodgers, men Liverpool var då ännu inte riktigt redo. Det var med Klopp som den sista men absolut viktigaste pjäsen fann sin plats på Liverpools spelbräda. Plötsligt hade Liverpool en manager med auktoriteten, med karisman, med kompetensen och kanske framför allt med personligheten att lyfta Liverpool till toppen igen.
Att hitta en perfekt fit mellan klubb och manager är väldigt svårt, och många gånger är det något som är väldigt lätt att efterkonstruera med facit i hand. Men med Liverpool och Jürgen Klopp var det svårt att se en bätte fit, och det var möjligt att tänka och tycka redan när anställningen först gjordes offentlig. Det var en klubb och en manager som passade varandra perfekt och gjorde varandra bättre. En perfekt symbios.
Jürgen Klopps stora styrka är kanske att han både förstår och beundrar Liverpools historia, men inte har fjättrat sig själv som en slav till den historien, eller drabbats av någon slags prestationskomplex av den historien. Historien som under 30 långa år många gånger var en mycket tydlig belastning för Liverpool, blev därför med Jürgen Klopp en tillgång. Något att inspireras av, inte låta sig skrämmas av.
Liverpool som Jürgen Klopp nu har byggt står på de allra flesta sätt i perfekt samklang med Liverpools värderingar. Det är naturligtvis väldigt bra spelare, men de är i första hand spelare snarare än stjärnor. De förstår och respekterar klubbens kultur, och inte minst är det spelare som förstår sin roll och funktion i laget, känner en stolthet över att spela i laget, och som alltid jobbar hårt för laget.
Liverpool vinner ligan för första gången på 30 år eftersom de för närvarande är Englands, Europas och världens bästa fotbollslag. Allt som återstår för dem den här säsongen är att nu sätta ett utropstecken efter den saken, genom att plocka ytterligare minst 15 poäng till på de återstående sju omgångarna, och därmed knäcka Man Citys poängrekord, som enligt alla nära laget säger är en uttalad målsättning inom laget.
Kommande säsonger dyker nya utmaningar upp för ett Liverpool som vill göra anspråk på att vara ett av Englands allra bästa lag någonsin. Att försvara sin ligatitel exempelvis. Att vinna ligan tre år i rad som extremt få lag någonsin lyckats med i engelsk fotboll. Att vinna Champions League samtidigt som de vinner ligan. Att vinna ligan samtidigt som de vinner någon av cuperna. Att vinna flera titlar samma säsong.
Om någon klarar av att behålla hungern i Liverpool för att åstadkomma några eller kanske till och med alla av dessa utmaningar så är det Jürgen Klopp. Men just den här kvällen, men kanske bara den här kvällen, har Liverpool råd att unna sig själva att fira som de aldrig har firat på 30 år. Det finns arguably något större att vinna än Premier League, men för Liverpool liksom för alla engelska klubbar gäller följande enkla sanning:
Ingenting är viktigare att vinna än ligan! Liverpool har vunnit många ligatitlar i sin historia. Nu har de vunnit en historisk ligatitel.