Stor sak har gjorts av hur olika ligor och organisationer har hanterat pandemin och hur de hanterat och planerat slutförandet av sina respektive säsonger. Här får man väl ändå säga att både Premier League och Football League har lyckats relativt bra och kommit fram till en lösning som om inte perfekt så ändå så bra som möjligt. Likaså måste man uppskatta vad UEFA har lyckats hitta på med Champions League och Europa League.
FA har däremot hamnat betydligt mycket mindre under den kritiska luppen. Vilket egentligen är rätt märkligt givet både att det trots allt är FA som har det övergripande ansvaret för all fotboll i England, och att de trots allt är huvudmän för en av de tre återstående inhemska tävlingarna i form av FA-cupen. Det är ju liksom heller inte vilken tävling som helst, utan kanske dess främsta flaggskepp.
Ändå är känslan, som möjligen riskerar vara förhastad, att FA har tappat bollen vad gäller hur de valt att hantera och slutföra FA-cupen den här säsongen. Problemet, som jag ser det, är att fastän alla klubbar nu var inställda på att slutföra säsongen så betyder det ändå att fokus ligger just på att bara slutföra den, inget annat. Avslutningen på denna säsong får en helt annan dynamik än vad en vanlig säsong normalt brukar ha.
En teori var att FA-cupmatcherna skulle bli ett kliv uppåt i nivå eftersom cupelementet skulle ge matchen en mer direkt nerv som bättre kunde kompensera för energibortfallet med tomma läktare. Resonemanget låter inte alldeles ologiskt. Verkligheten så här långt ger däremot mer intrycket av att energin sjönk ännu mer, och att lagen går in till dessa FA-cupmatcher med en träligare attityd än annars.
FA-cupen har under många år ställts lite i motsats till ligaspelet. Åtminstone så att ligan alltid har prioriterats på FA-cupens bekostnad. Avslutningen på den här säsongen, där ligamatcherna kommer tjockt och snabbt, betydligt tätare än normalt, innebär kanske inte heller det alldeles ologiskt att lagen som fortfarande krigar om saker i ligan kommer vara ännu mer benägna att prioritera bort FA-cupen både i ande och i handling.
Vad kan då detta tänkas få för effekter på FA-cupens kvartsfinaler?
Norwich vs Man Utd
Här vet vi redan utfallet. Man Utd vann med 2-1 sedan Harry Maguire målat i näst sista förlängningsminuten, sedan Norwich fått Timm Klose utvisad i 89:e minuten. En ganska bedrövlig match, där Man Utds fokus och tempo var mycket lågt. Man Utd har självklart mycket kvar att spela för i ligan och i Europa League. Norwich är i praktiken redan nedflyttade från Premier League, och hade kanske lite mer energi för den här matchen.
Sheffield United vs Arsenal
Båda lagen befinner sig egentligen i någon rätt märklig twilight zone där båda för all del har chans på Champions League-platser, men en mycket avlägsen chans. Sheffield United är helt säkert betydligt mer nöjda med sin ligasäsong ändå, och kan kanske se FA-cupen som körsbäret på tårtan. Att spela FA-cupfinal vore mäktigt för dem. Arsenal har ändå sin nutida FA-cuptradition, ändå tror jag inte Mikel Arteta prioriterar detta jättehögt.
Leicester vs Chelsea
Både Leicester och Chelsea har bra med arbete kvar att göra för att säkra sina platser i Champions League nästa säsong. Deras fokus på FA-cupen borde därför vara på gränsen till obefintligt. Man tycker att en hägrande cuptitel borde vara något större och potentiellt ännu mer värdefullt för Leicester, men de hade nog behövt lyckats behålla sitt stora försprång i tabellen från förut för att verkligen våga gå för fullt här.
Newcastle vs Man City
Tvärtom för Leicester och Chelsea så har Newcastle och Man City båda två förmodligen ingenting alls kvar att spela för i ligan. Newcastle kommer inte åka ur Premier League men heller inte uppnå något i tabellen. Man City vinner inte ligan men kommer heller inte missa Champions League. FA-cupen kan bli viss revansch för Man City. Men kanske ser Steve Bruce en FA-cuptitel som hans bästa chans att få behålla jobbet?
Fantasilöst känns det ändå av FA att i princip inte förändra något med FA-cupens upplägg utifrån det sätt säsongen avslutas på. UEFA har fått till ett rätt speciellt upplägg med sina cuper. Jag kan inte hjälpa att känna att FA-cupen hade kunnat vinna något otroligt på ett liknande upplägg den här sommaren. Det vill säga att den spelades i ett svep som en slags miniturnering efter det att ligaspelet var avklarat.
Allt fokus hade då kunnat läggas på FA-cupen. Det hade inte längre behövt vara en fråga om att prioritera bort FA-cupen på grund av ligaspelet. Tvärtom hade mycket mer kraft kunnat läggas på FA-cupen som också hade kunnat få mycket mer uppmärksamhet än att som nu mer eller mindre krocka både med matcher i Premier League och med matcher i Football League. Men det krävde så klart att man tänkte i lite nya banor.
Vilket väl liksom aldrig har varit FA:s främsta kännetecken. En trög, byråkratisk organisation som är så fast i hur de alltid har gjort saker att den sedan många år tillbaka har varit på väg att göra sig själv alltmer irrelevant. Tradition och stabilitet är för all del något som ger FA-cupen dess unika värde, men här har alltså själva samhällsläget tvingat fram förändringar, till vilka FA inte ens verkar ha försökt anpassa sig.
Liverpool, som ju redan i praktiken hade vunnit ligan, redan när FA-cupen startade för dem, borde kanske därmed gräma sig en smula. De hade ju verkligen haft alla möjligheter nu att göra säsongen episk, de hade då haft något kvar att verkligen spela för istället för att som nu bara behöva spela av de sista sju matcherna. Det var Alan Hansen som 1990 sade att Liverpool hade en förmåga att ”forever blowing Doubles”.
Vilket sades om några uppenbart missade Doublemöjligheter under 1980-talet, och så då naturligtvis 1990. Den här säsongen kommer med största sannolikhet inte räknas in i den kategorin. Men kanske borde den göra det. Men, det är klart, kanske menar Liverpool att det är viktigare för dem att försöka tangera och överträffa Man Citys poängrekord från två år sedan.
Vilket jag kanske inte håller med om, men jag kan acceptera att människor tänker olika i sådana frågor.