Brighton fick mycket skit för ett år sedan när de tog det till synes kontroversiella beslutet att sparka Chris Hughton och ersätta honom med Graham Potter. Hughton hade precis med knapp marginal lyckats rädda Brighton kvar i Premier League för andra säsongen i rad, och bättre än så kunde ju Brighton knappast räkna med att det skulle gå, enligt alla som förstod sig på. Beslutet beskrevs som hybris.
Ett år senare är det möjligt att börja utvärdera vilka som hade rätt, Brighton eller förståsigpåarna. Av uppenbara skäl är säsongen ännu inte färdigspelad, så här kan inte jämföras helt identiska säsonger. Samtidigt finns det också en liten risk, om säsongen är färdigspelad, och vi vet om Brighton åker ur eller ej, att jämförelsen alltför banalt bara tar utfallet i beaktande. Åka ur – bad! Hålla sig kvar – good!
Brighton ville med anställningen av Graham Potter komma vidare i sin utveckling, och uppnå en högre potential i sin fotboll. De ville börja spela en mer progressiv fotboll och en mer underhållande fotboll. Samtidigt ville Brighton självfallet även hålla sig kvar i Premier League. På längre sikt är det kanske till och med så att Brighton vill mer än enbart att hålla sig kvar i Premier League.
Chris Hughton representerade en tämligen konservativ idé om fotboll. Fastän han lyckades hyfsat väl med sin idé fick han också kritik för att inte riktigt lyckas utnyttja potentialen i Brightons trots allt offensivt rätt talangfulla spelartrupp. I någon mening en av Premier Leagues mer underskattade spelartrupper. Samtidigt visade Graham Potter upp en både progressiv och produktiv fotboll med Swansea i Football League.
Den första frågan måste därför bli om Brighton rent spelmässigt har fått vad de så att säga betalade för med Graham Potter. Spelar Brighton den här säsongen en mer positiv, mer progressiv och mer underhållande fotboll än vad Brighton gjorde förra säsongen med Chris Hughton som manager? Här är det alltid subjektivt vad som menas med det, men där finns naturligtvis alltid de vanliga statistiska måtten på ett lags fotboll.
Här gillar jag normalt sett att titta på de generella måtten av antal tagna skott per match och antal mottagna skott per match, samt balansen dem emellan. Främst för att det ger en rätt bra bild över vad det finns för intention bakom ett lags spelidé. Här kan det faktiskt hjälpa att inte titta så mycket på antal skott per mål etc, eftersom sådant kan innehålla både tillfälligheter samt rent individuell spetskompetens.
Mottagna skott per match
Under Chris Hughton tog Brighton emot 15,3 skott per match. Den här säsongen under Graham Potter tar Brighton emot 12,2 skott per match. En väsentlig skillnad. Endast två lag tvingades absorbera fler skott per match än Brighton förra säsongen. Graham Potter har fört upp Brighton till mitten av den tabellen.
Tagna skott per match
Skillnaden är desto mer markant i tagna skott per match. Förra säsongen producerade Brighton endast 9,7 skott per match, vilket var näst minst i Premier League. Denna säsong producerar Brighton i genomsnitt 13,0 skott per match, en ökning med över 40%. Endast sex lag i Premier League producerar fler skott per match än Brighton.
Balansen
Vad säger detta oss om den generella matchbilden för Brighton? Brighton har gått från att ta emot 5,6 fler skott per match än de själva tar, till att den här säsongen själva producera fler skott än vad de tvingas absorbera. Vilket är ett sätt att i siffror uttrycka en övergång från en defensivt balanserad fotboll till en offensivt balanserad fotboll.
Andra, mer kvalitativa mått, bekräftar egentligen samma bild. Brighton förväntades förra säsongen släppa in 1,68 mål per match samtidigt som de förväntades göra 1,05 mål per match. En negativ förväntad målskillnad per match således. Den här säsongen förväntas Brighton släppa in 1,4 mål per match samtidigt som de förväntas göra 1,32 mål per match. Fortfarande negativt således, men betydligt mindre negativt.
De som menade att Brighton skulle få sota defensivt för sin vilja att spela en mer offensiv fotboll har alltså fått fel. Åtminstone i meningen att Brighton förväntas släppa in färre mål per match nu än tidigare. Idén är väl för all del både känd och grundläggande, ju mer ett lag själva kontrollerar bollen desto färre möjligheter har motståndarna att göra mål på det laget. Ändå är Brightons försvar i sig självt känsligare nu än förra säsongen.
Ännu ett avseende som Brighton faktiskt inte lyckats förbättra sig på är skärpan i sina avslut, alltså effektiviteten i att utnyttja sina målchanser. Här har Brighton faktiskt blivit svagare både i absoluta och i relativa termer, och är alltjämt ett av de svagare lagen i ligan. Hade Brighton varit bättre på att göra mål på sina chanser, så hade det kanske aldrig blivit aktuellt med någon nedflyttningsstrid.
Brighton klarade sig däremot inte helt från nedflyttningsstriden. När säsongen tog sitt uppehåll var Brighton ett av lagen indragna i den kampen. Å andra sidan, med vinsten mot Arsenal i första matchen efter uppehållet, och poängen mot Leicester i den andra matchen, så talar nog det mesta nu för att Brighton har spelat sig själva till säkerhet, och spelat sig själva kvar i Premier League.
Om inget mycket anmärkningsvärt inträffar så kommer Brighton alltså ha uppnått med Graham Potter precis vad de uppnådde med Chris Hughton. Det vill säga de håller sig kvar i Premier League. Men förmodligen med bredare marginal än vad Hughton faktiskt lyckades med. Dessutom har Brighton gjort det med en mer positiv, en mer produktiv och en mer underhållande fotboll.
Kommer de som våldsamt kritiserade Brighton för ett år sedan nu att göra avbön, medge att de hade fel, och i någon mening be Brighton om ursäkt? Man kan ju tycka det. Även om de inte bryr sig så mycket om det där med hur fotbollen faktiskt ser ut så borde det ju rimligtvis vara så att om det var berömvärt av Chris Hughton att hålla Brighton kvar i Premier League så borde det ju vara minst lika berömvärt när Graham Potter gör det.
Men förmodligen kan vi nog glömma att så sker. Framför allt skulle jag tro eftersom för dem handlade det nog till sist mycket litet om vad för fotboll som spelas, att hålla sig kvar i Premier League och så vidare. Deras åsikter var egentligen mer grundade i uppfattningen att det är generellt fel att sparka managers, och i deras egna föreställningar om vad Brighton är för klubb och vad de borde vara nöjda med.
Vad man måste anta är en önskvärd effekt för Brighton med att kunna spela en mer positiv och progressiv fotboll är att det ska ge dem bättre chans mot Premier Leagues största klubbar. Här kan vi konstatera att hittills den här säsongen hemma på Amex är Brighton obesegrade mot någon av de sex stora klubbarna plus Wolves, två vinster och två oavgjorda så här långt.
Helt rättvisande är kanske inte den beskrivningen då Brighton har kvar att möta den här säsongen hemma på Amex Man Utd, Man City och Liverpool. Man Utd alltså redan ikväll. Sviten kan alltså mycket väl komma att försvagas. Samtidigt kommer den naturligtvis i vilket fall som helst att vara bättre än förra säsongens motsvarande resultatrad om två vinster, en oavgjord och fyra förluster.
Samtidigt börjar det inte längre vara överraskande att Brighton kniper poäng och segrar mot storlagen på hemmaplan. När Brighton besegrade Arsenal häromsistens så innebar det dubbla segrar mot Arsenal den här säsongen, för första gången. Oroväckande för Man Utd borde vara att Brighton har vunnit båda matcherna mot dem hemma på Amex sedan de 2017 kom tillbaka till Premier League.
Det krävs alltså ett visst mått av önsketänkande av Man Utd för att se sig själva som alltför glasklara favoriter den här kvällen. Samtidigt tar frånvaron av publik så klart bort en av Brightons mest uppenbara egna fördelar den här kvällen. Vinner Brighton mot Man Utd kan de förmodligen anse som klart vad som i nuläget kanske mest bara kan beskrivas som högst sannolikt, att de håller sig kvar i Premier League.
Vi kan alltså inte riktigt ännu säga med bombsäker självklarhet att Brighton faktiskt kommer hålla sig kvar i Premier League. Vad vi däremot kan säga med högsta tänkbara självklarhet är att Brighton fick vad precis vad de ville ha när de anställde Graham Potter för ett år sedan. Det var aldrig den övning i hybris och i högmodet som skulle komma före fallet som journalisterna och experterna varnade för.
Kommentarer som kanske inte riktigt lyckades avslöja det skumma i Brightons tänkande riktigt lika mycket som de avslöjade det skumma i journalisternas och experternas egna sätt att tänka.