Wigan har placerat sig själva under förvaltning, av ekonomiska skäl, vilket är en form av konkursförvaltning. Endast sju år sedan Wigan spelade i Premier League således. Endast sju år sedan Wigan överraskade allt och nästan alla genom att vinna FA-cupen efter en heroisk cupfinal på Wembley.
Wigan beskrivs nu som den första klubben som sätts under ekonomisk tvångsförvaltning på grund av Covid-19. Antydningsvis därmed långt ifrån den sista. Samtidigt är det heller ingen tillfällighet att just Wigan är den första. Antydningsvis eftersom deras problem går djupare och längre tillbaka i tiden än Covid-19.
Wigan har kämpat med ekonomiska problem ända sedan de åkte ur Premier League. Det främsta skälet därtill var att deras affärsmodell hela tiden var väldigt beroende av dåvarande ägaren Dave Whelans goda vilja. Men Whelan åldrades och FA-cuptiteln och uttåget ur Premier League var helt uppenbart svansången för hans engagemang.
Alltsedan dess har Wigan brottats med omfattande ekonomiska bekymmer. Under dessa sju år har Wigan bytt ägare två gånger. Allra senast köptes Wigan upp under våren, av ett konsortium baserat i Hongkong. Ägare som godkändes av EFL så sent som för bara någon knapp månad sedan.
Skumma uppköp ska sägas. Den lokala journalistiken granskade uppköpet och det var högst tveksamt att det faktiskt fanns några pengar bakom uppköpen. Och givet att Wigan nu alltså mindre än en månad efter att de senaste ägarna tagit över klubben sätts i konkursförvaltning så var väl den bedömningen minst sagt korrekt.
Just att Wigans nya ägare tog över klubben för en månad sedan gör det svårare för Wigan att hävda att Covid-19 för dem är en slags force majeure. Covid-19 var nämligen känt för dem och något de borde ha kunnat planera för. Dessutom grundar sig Wigans alla ekonomiska problem långt ifrån enbart på Covid-19.
Frågan om force majeure kan visa sig viktig för Wigan eftersom de därmed skulle kunna överklaga det automatiska tolvpoängsavdrag som följer på att en klubb försätts i konkurs och under tvångsförvaltning. EFL har redan meddelat att ett sådant poängavdrag också har utfärdats.
Den nyheten måste komma som ett tungt slag i bakhuvudet för Wigan som har lyfts sig rejält i sin fotboll de senaste månaderna och därmed även lyft sig en bra bit upp ovanför nedflyttningsstrecket. Men poängavdraget skickar dem omedelbart raka vägen tillbaka ned i botten av tabellen, från 50 poäng till 38 poäng.
Helt säkert är det emellertid inte när poängavdraget faktiskt aktualiseras. Rättare sagt, det beror på hur den här säsongen slutar för Wigan. Om Wigan hamnar på nedflyttningsplats efter 46 omgångar så får Wigan starta nästa säsong i League One med -12 poäng. Om Wigan hamnar ovanför nedflyttningsstrecket dras poängen istället den här säsongen.
Wigan står alltså inför tre möjliga alternativ:
(i) Att sluta på nedflyttningsplats, och få inleda League One med -12 poäng. Ett alternativ som aktualiserar en andra nedflyttning till League Two.
(ii) Att sluta ovanför nedflyttningsstrecket men bli nedflyttade på grund av poängavdrag, och få inleda League One med noll poäng som alla andra.
(iii) Att sluta ovanför nedflyttningsstrecket med sådan marginal att de trots poängavdrag ändå håller sig kvar i EFL Championship.
Det säger sig självt att det första alternativet vore det direkt katastrofala alternativet samt att det tredje alternativet vore det överlägset mest önskvärda alternativet. Positivt för Wigan är att det tredje alternativet dessutom inte är något omöjligt eller kanske ens något särskilt osannolikt alternativ.
![EFLC]()
Så här ser botten av EFL Championship ut för närvarande. Här får vi då föreställa oss Wigan med poängavdrag längst ned på 38 poäng. Vad Wigan alltså måste åstadkomma, för att hålla sig kvar i EFL Championship trots tolv poängs avdrag, är att gå fyra-fem poäng bättre under de återstående sex omgångarna än Stoke, Hull City och Huddersfield.
Knappast en omöjlig uppgift för Wigan. Wigan har vunnit sex av sina senaste sju matcher, och vunnit över hälften av matcherna sedan årsskiftet. Wigan har inte släppt in ett enda mål sedan den 15 februari, vilket i dessa tider översätts som att de har hållit nollan i sju raka ligamatcher.
Wigans återstående spelschema är Brentford (b), QPR (h), Barnsley (b), Hull City (h), Charlton (b) och Fulham (h). Långt ifrån något omöjligt spelschema således, och därmed långt ifrån någon omöjlig uppgift. Särskilt som lag som Stoke, Hull City och Huddersfield visar upp alla möjliga tecken på att vara redan slagna lag.
Frågan är väl mest om Paul Cook lyckas sälja saken på det sättet till Wigans spelare. Kan de se det fullt möjliga i uppgiften? Eller låter de sig förståeligt nedslås av att ha gjort ett jättejobb under våren och tagit sig uppåt i tabellen, räddat sig själva från nedflyttning, bara för att nu få börja om från början igen?
Wigan har ingen tid och ingen startsträcka att tycka synd om sig själva. Däremot inleder de så klart med en riktigt tuff bortamatch mot Brentford.
Wigan blev alltså den första klubben att ansöka om konkurs efter Covid-19. Många kommer helt säkert falla för frestelsen att göra politik av saken, och uttrycka det i termer av den engelska fotbollens ekonomiska orättvisa, och de mindre klubbarnas finansiella utsatthet. Men återigen gäller detta med kausalitet vs korrelation.
Att Wigan ansöker om konkurs efter Covid-19 betyder inte att de ansöker om konkurs enbart eller ens delvis på grund av Covid-19. Wigan har större, strukturella och mer långvariga problem än så i bakgrunden. Att Wigan är den första klubben att ansöka om konkurs efter Covid-19 är ingen tillfällighet.
Wigan är ett varnande exempel. Men det är inte nödvändigtvis så att Wigan varnar för det som många nu vill att de ska varna för. Wigans existens är inte i någon överhängande fara, de behöver under denna konkursförvaltning helt enkelt hitta nya köpare. Inte olikt så som Liverpool behövde för tio år sedan.
Även detta behjälps så klart om Wigan håller sig kvar i EFL Championship.