Bristol City sparkar Lee Johnson. Det tämligen bistra budskapet blev offentligt tidigare ikväll, bara någon timme eller två sedan Bristol City förlorat med ett sent mål hemma mot Cardiff. Lee Johnson, inne på sin fjärde hela säsong med Bristol City, var EFL Championships längsta tjänstgörande manager för en och samma klubb. Nu tyckte Bristol City att det var dags för en ”förändring”.
Normalt sett brukar inte jag vrida händerna i förtvivlan, äkta eller spelad, när klubbar sparkar managers. Jag ser det normalt sett inte som så problematiskt som många tydligen gör, lika lite som jag ser det som något slags egenvärde att inte sparka sin manager, eller rättare sagt hålla fast vid sin manager. Varje beslut att sparka eller inte sparka sin manager måste betraktas case by case, vad är rätt i varje enskilt fall?!
Här är det omöjligt för mig att riktigt lyckas se logiken elle den rationella grunden bakom Bristol Citys beslut att sparka Lee Johnson. Både med avseende på substansen och med avseende på timingen. Vilket kanske inte betyder att beslutet måste sakna logik eller rationell grund, bara att denna i så fall inte är direkt uppenbar. Bristol Citys beslut framstår tvärtom som impulsivt, förhastat och en effekt av affekt.
Över det längre tidsperspektivet har Lee Johnson gjort ett alldeles strålande jobb med Bristol City. Varje säsong har Bristol City blivit allt bättre. Nyss tillbaka i EFL Championship slutade Bristol City först på 18:e plats och sedan på 17:e plats. Därefter elfte plats, sedan åttonde plats förra säsongen. Detta med relativt sett mycket små resurser. Samtidigt har Bristol City haft flera riktigt imponerande cup runs.
Alltså kan man tycka att Bristol Citys VD Mark Ashton inte känns riktigt genuin och uppriktig när han säger följande: ”We recognise the huge amount of work that Lee has put in over the last four and half years to move this club forward and we thank him for all his efforts. However, success in football is ultimately judged by results and league position and the board believes that a change of management is needed now for Bristol City.”
Lite typiskt management double-speak att påstå att man erkänner någons hårda arbete de senaste åren samtidigt som man sparkar denne någon. Vad är det då för resultat och och ligaposition som har gett Lee Johnson sparken? Rimligtvis att Bristol City i skrivande stund befinner sig på tolfte plats i tabellen, och har gått elva matcher utan vinst, varav de förlorat nio av dessa matcher.
Lite känner man ändå här att Bristol City i så fall har fallit för sina förväntningar. Inför säsongen pratades det om playoff som en möjlighet, inte som något krav. Att kräva playoff vore helt enkelt inte realistiskt för Bristol City i EFL Championship. Bristol City har med nuvarande resultatsvit precis missat playoff, eller åtminstone till synes missat playoff, då nio poäng nu skiljer dem från playoff-strecket med fem matcher kvar.
Möjligen skruvades Bristol Citys förhoppningar upp under säsongen där Bristol City med en stark första halva av säsongen där de under senhösten faktiskt befann sig på en av de där playoff-platserna. Men säsongen som helhet har sett Bristol City i huvudsak studsa runt det nedre playoff-strecket, och det är väl egentligen ungefär där de har legat ända fram till nu.
Visst går det att förstå besvikelsen över den senaste negativa resultatsviten. Bristol City har sett trötta och idéfattiga ut. Lee Johnson har experimenterat en del för att försöka bryta trenden utan att lyckas. Det är frestande att tänka sig att utan den resultatsviten hade Bristol City mycket väl kunnat slåss om automatisk uppflyttning. Men det blir också rätt godtyckligt, och glömmer bort tidigare positiva resultatsviter.
Framför allt är timingen off. Om Bristol City såg det som akut att göra en förändring för att hålla sina uppflyttningschanser vid liv, eller deras playoff-chanser vid liv, så känns det som ett beslut som nu kommer alldeles för sent. Det beslutet borde i så fall ha fattats kanske redan i februari-mars. Om Bristol City istället gett upp säsongen är det obegripligt varför de inte låter Lee Johnson slutföra de fem matcher som återstår av den.
Det hade ju kunnat gå att förstå tänket att Bristol City såg ett behov av förändring och förnyelse, av nya idéer som det så fint brukar heta. Men den normala timingen hade i så fall varit att göra detta efter säsongen, och på så vis avsluta på ett snyggt sätt. Bristol Citys resultat den här säsongen är knappast så katastrofala att de motiverar att ge Johnson sparken omedelbart. Särskilt som där inte finns en klar ersättare.
Vilket rimligtvis bara kan betyda två saker. Antingen att det har gått politik eller person i Bristol Citys beslut, eller både och. Exakt vem Bristol City nu anställer för att ”lyfta dem till nästa nivå” är kanske inte helt glasklart. Man skulle så klart kunna hävda att Lee Johnson har lyft Bristol City upp dit där de är nu, och så värst mycket högre än så är det kanske inte realistiskt att en enskild manager skulle kunna lyfta dem.
Bristol City har många frågor att besvara och i och med beslutet att sparka Lee Johnson även mycket att bevisa.