Steve Bruce och David Moyes anställdes båda två av Newcastle respektive West Ham med den uttalade uppgiften att hålla dem kvar eller kanske till och med i någon mening rädda dem kvar i Premier League. Bruce ser onekligen ut att ha lyckats i sitt uppdrag, Newcastle åker inte ur Premier League. Moyes möjlighet att lyckas i sitt uppdrag ser plötsligt ljusare ut sedan West Ham vann mot Chelsea i veckan.
West Ham är däremot långt ifrån på den säkra sidan. De måste självfallet visa att vinsten mot Chelsea inte var någon tillfällighet, inte en av derbykänslor eller av VAR-frustration adrenalinproducerad anomali. Bästa sättet att visa det vore naturligtvis att följa upp vinsten mot Chelsea med en vinst mot Newcastle. En vinst som i så fall skulle ge West Ham sex poängs marginal ned till nedflyttningsstrecket.
Vilket med fem matcher kvar av säsongen vore att betrakta som ett i det närmaste avgörande ryck. Svårt, mycket svårt, att se två av Watford, Aston Villa och Bournemouth äta upp det försprånget på så kort tid. Av de fyra-fem lagen i den där nedflyttningsstriden är det dessutom West Ham som besitter den största kvaliteten, den största kapaciteten, och som även visade lite av detta mot Chelsea.
Om vi ska sammanfatta säsongen för West Ham och för Newcastle får vi nog i brist på bättre begrepp konstatera följande: Att West Ham är en klubb som underpresterat den här säsongen, och att Newcastle är en klubb som överpresterat. Alltså frestar det att tänka att svaren på rubrikens fråga om Steve Bruce och David Moyes blir två helt olika svar. Men så är inte nödvändigtvis fallet.
Steve Bruce
Newcastle gör en oväntat bra säsong. Ingen hade nog förväntat sig att Newcastle med några matcher kvar av säsongen skulle vara säkra från nedflyttning med en utsidas chans till europeiskt cupspel nästa säsong. Men det har de.
Det finns en ovilja att ge Steve Bruce beröm för detta jobb. Det är kanske som någon uttryckte det så att folk inbillar sig att ge Bruce beröm är liktydigt med att uttala sitt godkännande för Mike Ashley som ägare av Newcastle.
Steve Bruce är enligt det tänket Mike Ashleys handgångne man. Guilt by association helt enkelt. Man får ha viss förståelse för synsättet, då Newcastles supportrar har upplevt just detta relativt nyligen med Alan Pardew.
Samtidigt är det naturligtvis orättvist mot Bruce. Men det är en svårfrånkomlig följd av att Bruce anställdes som manager sedan Newcastle inte förlängt med Rafa Benitez. Bruce blev Ashleys manager och kontrasterades mot Benitez som var supportrarnas manager.
Bruce sågs som en manager ägnad endast åt att försöka hålla Newcastle kvar i Premier League. Vilket inte var en ambitionsnivå hög nog för Newcastles supportrar, eller den ambition som präglade Newcastle med Benitez som manager.
Detta var naturligtvis även ambitionen, även om det är lätt nu när Newcastle går bra i tabellen att i efterhand försöka hävda annorlunda. Men ibland går det bättre än man tänkte sig, och Mike Ashley ville sälja en klubb i Premier League, inte mer än så.
Förväntningarna har i någon utsträckning också hjälpt Steve Bruce. Många tog för givet att nedflyttningen var mer eller mindre ett givet faktum. Newcastle har i princip bara behövt kunna knyta sina egna skor utan att ramla för att ”överraska positivt”.
Förutsättningarna har ändå varit svåra, det kan inte vara lätt som Steve Bruce har behövt göra att arbeta med sådan kritik mot sig. Men varje gång man vill uttrycka uppskattning så kommer någon Neil Custis från The Sun och anser Bruce vara årets manager.
Martin Dubravka, Fabian Schär, Jonjo Shelvey, Isaac Hayden, Joelinton, Miguel Almiron, Matt Ritchie, Allan Saint-Maximin med flera. Newcastles spelartrupp är inte superstark men heller inte särskilt svag. Det är ingen bragd att undvika nedflyttning med den.
Vad vi betraktar som en överprestation för Newcastle är i första hand en överprestation i relation till förväntningarna, inte till de faktiska förutsättningarna. Och förväntningarna var färgade av politiken runt Steve Bruces anställning.
Utan något uppköp blir Steve Bruce säkert kvar som Newcastles manager. I så fall är han kanske det minst dåliga alternativet, ett säkert kort. Med ett uppköp och högre ambition är det på gränsen till omöjligt att se Bruce vara kvar som Newcastles manager.
Inte för att Steve Bruce har gjort ett dåligt jobb eller misslyckats med sitt uppdrag, utan för att uppdraget då kommer vara ett helt annat. Samtidigt som en ny ägares lättaste beslut för att göra sig populär snabbt är att anställa en ny, het manager.
David Moyes
Även David Moyes har fått skit mycket på grund av omständigheterna kring dennes anställning. Inte för att han kontrasterades mot sin efterträdare, utan för att West Ham redan en gång sparkat Moyes då de enligt egen utsaga ”ville mer” än så.
Men så visade sig Manuel Pellegrini vara just precis så gammal och trött, och kanske precis så omotiverad, som det faktiskt fanns skäl att befara när West Ham anställde honom för två år sedan, efter att ha hämtat honom från en tur i Kina.
Under Pellegrini, med hjälp av sportchefen Husillos, så har åtminstone West Hams spelarrekrytering fungerat. Vad som har värvats ihop är en spelartrupp som borde kunna utmana om europeiska cupplatser, definitivt inte om att undvika nedflyttning.
Men Pellegrini orkade aldrig riktigt med att att sätta sitt eget märke på West Ham som fotbollslag, aldrig tillföra laget någon riktig organisation och energi. Produkten blev ett viljelöst och linjelöst fotbollslag.
I det läget valde West Ham att återvända till David Moyes för att, ännu en gång, rädda dem kvar i Premier League. Det är naturligtvis vansinnigt fördömande att de ska tvingas till detta ännu en gång.
Om Moyes lyckas med sitt uppdrag hänger ännu i luften. Att se Moyes som någon slags garanti för att hålla sig kvar i Premier League var naturligtvis feltänkt redan från start av West Ham. Men Moyes fick heller ingen lätt uppgift att samla upp efter Pellegrini.
Betyder detta, även om vi antar att Moyes lyckas hålla West Ham kvar i Premier League, att Moyes ska vara kvar även nästa säsong? Bara om vi anser det vara en rimlig ambition och målsättning för West Ham att ”hålla sig kvar i Premier League”. Kanske inte ens då.
Min gissning är att den ambitionen och målsättningen dessutom är precis lika attraktiv för West Hams supportrar som den var för Newcastles supportrar. Det vill säga inte alls. West Ham är en klubb som vill mer, och som borde kunna mer.
Möjligen begriper David Moyes detta själv, möjligen inte. Hans olika försök att ställa sig in bland West Hams supportrar, att ställa sig i ett fruktstånd under en dag eller prata om att skapa ”ny historia”, antyder att han förstår att alla inte är sålda på honom.
Kommer det hjälpa? Nej, förmodligen inte. Chansen är stor att West Ham kommer ersätta David Moyes även om de håller sig kvar i Premier League. West Ham borde ersätta David Moyes. Kanske, ironiskt nog kan tyckas, med Rafa Benitez, som de jagat i åratal.
David Moyes bästa chans att bli kvar som manager för West Ham är kanske om West Ham åker ur Premier League. På tal om så kallade agency costs som vi pratade om för någon vecka sedan.
Både Steve Bruce och David Moyes har gjort bra jobb med Newcastle respektive West Ham utifrån förutsättningarna. Varken Steve Bruce eller David Moyes är rätt managers för Newcastle respektive West Ham när nästa säsong drar igång.
Både Steve Bruce och David Moyes är i bästa fall rätt svar, fast på fel fråga.