Att dra några slutsatser av den här säsongen leder lätt fel. Att göra det för Carlo Ancelotti som manager i Everton vore dessutom orättvist. Dels eftersom han sedan sin ankomst till Everton har lyft upp dem från den nedflyttningsstrid de befann sig i till en trygg placering mitt i tabellen. Dels eftersom det långa uppehållet i kombination med att Everton inte har haft mycket att spela för efter uppehållet självfallet påverkar lagets prestation.
Dessutom, om man ändå skulle dra några slutsatser, majoriteten anser på en under gårdagen publicerad poll att Carlo Ancelotti är inte bara en stor och bra manager utan även rätt manager för Everton. Det pekas på ligaprestationerna under Ancelotti som manager jämfört med innan han kom till klubben, och påpekas bland annat att med Ancelotti som manager, det vill säga sedan den 21 december, har Everton ett lika bra poängsnitt som t ex Man Utd.
Frågan är däremot värd att ställa sig: Har Carlo Ancelotti orken och viljan att bygga upp Everton igen? Framför allt av tre skäl. Ett, Evertons prestationer har oaktat dess speciella omständigheter efter uppehållet gett ett flera gånger andefattigt intryck. Två, Ancelotti måste själv se att laget är i behov av en rejäl uppgradering, särskilt mittfältet. Tre, vad vi kan utläsa av Ancelottis egen personlighet utifrån dennes karriär.
Carlo Ancelotti blev klar för Everton strax innan jul. Det var något av en bomb som briserade i den engelska och europeiska fotbollen. Få hade nog föreställt sig att en klubb av Evertons storlek och kaliber, som för övrigt underskattas av många, skulle kunna anställa en manager med Ancelottis namn och kaliber. Det var på samma gång en direkt följd av och tydlig signal om Evertons ambition under sitt nya ägarskap.
Vad Everton säger med att anställa Carlo Ancelotti är att de vill etablera sig bland de övriga engelska superklubbarna. De vill på jämställda villkor med dem konkurrera om europeiskt cupspel, Champions League och om de titlar som kan vinnas. Har inte Everton den ambitionen är det svårt att se dem lyckas anställa Ancelotti. Det är en förutsättning för att en manager som Ancelotti alls ska vara intresserad.
Men att etablera Everton på den nivån kommer under inga omständigheter vara något enkelt jobb. Det är ett jobb som kommer kräva hårt arbete, skicklighet, uthållighet och för all del även en del tur. Dels eftersom Everton själva börjar från en så relativt svag position, ett lag som saknat struktur under en längre tid. Dels eftersom miljön i Premier League, bredden i konkurrensen och dess resursstyrka, kräver det.
Everton har inte bara att stångas med klubbar som Liverpool och Man City som både har stora resurser och dessutom full koll på sin verksamhet. Everton måste också stångas med klubbar som Chelsea, Arsenal, Man Utd och Tottenham som har stora resurser och när som helst kan återfå full koll på sin verksamhet. Lägg därtill att Everton har att stångas med andra klubbar som sig själva; Leicester, Wolves, Newcastle, West Ham med flera.
En manager som ska ta sig an jobbet att etablera Everton på den här nivån har alltså ett långt och tungt jobb framför sig. Ett sådant jobb kommer ofrånkomligen ställa höga krav på orken och viljan hos denna manager. Det är ett jobb som kommer kräva uthållighet och hängivenhet. Frågan kan alltså ställas igen: Har Carlo Ancelotti den orken och den viljan att inte bara ta det jobbet utan också genomföra det?
Att frågan är motiverad just för Carlo Ancelotti har sina orsaker. En av dem är Ancelottis omvittnat obrydda och avslappnade attityd som manager i sitt man-management och i sitt taktiska arbete. Det flera har beskrivit som en laissez faire-betonad och lågintensiv personlighet och managementstil som kanske inte är att betrakta som helt kompatibel med dagens tydligare krav på högintensiv managementstil.
Därför är det motiverat att fråga sig om Carlo Ancelotti verkligen har energin, intensiteten och personligheten som krävs för att drilla Everton dagligen och konsekvent på det sätt som är nödvändigt. Ett försvar av Ancelottis stil kan vara att den trots allt har passat rätt bra i de superklubbar han normalt haft hand om, med stora egon och superstjärnor som spelare. Men Everton har inte samma utgångspunkt som dessa klubbar.
Just Ancelottis bakgrund är ett annat skäl att undra om han verkligen har orken och viljan att göra jobbet med Everton. Han har i 20 år utan avbrott, det vill säga ända sedan starten av sin managerkarriär, haft hand om superklubbar i Europa, antingen den största eller bland de största klubbarna i respektive land. Det är lätt att vänja sig vid en sådan standard, och det tänkesätt det medför. Det är inte alltid lätt att anpassa sig nedåt.
Detta gäller alltså Carlo Ancelottis motivation för jobbet. Här vore det fel att anta alldeles för mycket, men det behöver ändå tas med i beräkningen, tillsammans med att han trots allt har hunnit med att bli över 60 år gammal. Ancelotti befinner sig snarare i slutet än i början av sin karriär, han har egentligen för första gången tagit ett kliv nedåt i den så kallade klubbhierarkin.
Att ha detta med i beräkningen kan alltså vara lika relevant med Ancelotti som det var med Manuel Pellegrini i West Ham. Samtidigt kan det naturligtvis vara så att Everton innebär en nytändning för Ancelotti, en helt ny typ av utmaning. Vi kan inte bara utgå från att han är gammal, trött och slut. Han har definitivt visat prov på under sin tid i Everton att glöden nog trots allt ändå finns där, han bryr sig alldeles uppenbart.
Ett tredje skäl att ifrågasätta Carlo Ancelotti är hans faktiska ligameriter. Ancelotti har aldrig riktigt, trots de oftast absolut bästa förutsättningarna i respektive liga, lyckats få sina lag att vinna ligor i god utsträckning. Fyra ligatitlar på 19 år med dessas klubbar är inte något imponerande facit, särskilt som två av dem, med PSG och med Bayern München, var det närmaste rena formaliteter som går att komma.
Oroväckande är inte bara att Ancelotti har vunnit så få ligatitlar relativt sett, utan att hans lag alldeles för ofta har underpresterat grövre än så och ibland inte ens slutat bland de två-tre bästa. Ancelotti tog t ex Milan till fler Champions League-finaler under åtta år i klubben än han tog dem till någon av de två bästa platserna i Serie A. Och det är just det europeiska cupspelet som varit Ancelottis signum och främsta kännetecken.
När förklaringar har letats till denna ändå rätt märkliga omständighet så verkar de flesta ha landat i just detta med Carlo Ancelottis avslappnade och lågintensiva personlighet. Att hans stil fungerar väl just i cupspel, där situationen är mer koncentrerad och spelarna har en tendens att vara mer lättfokuserade, men mindre bra i ligaspelet som kräver att vara ständigt på tårna, vecka ut och vecka in, i regn såväl som i solsken.
Med Everton finns däremot inget europeiskt cupspel att gömma sig bakom. Om Ancelotti ska lyckas med sitt uppdrag och på allvar etablera Everton bland övriga klubbar så krävs det just att deras prestationer i ligaspelet höjs ett antal nivåer. Helt andra krav både på kvalitet och kanske framför allt på jämnhet kommer ställas både på Everton och på Carlo Ancelotti. Ancelotti måste överprestera där han så ofta underpresterat.
Har Carlo Ancelotti underpresterat eller överpresterat med Everton under den andra halva av den här säsongen han haft hand om? Varken eller kanske. Kanske kan man säga att Ancelotti har lyckats lyfta upp Everton till att spela på par, efter att de underpresterat grovt under säsongens första halva. Mycket mer än så är kanske också svårt att begära utifrån vad Ancelotti fick börja med, och hur säsongen därefter rent praktiskt blivit.
Hur som helst är det orättvist att bedöma Carlo Ancelotti utifrån den här säsongen. Vad den här säsongen i praktiken har blivit är en förlängd chans för Ancelotti att lära känna laget, dess styrkor och dess möjligheter, dess brister och dess behov av förbättring. Visst, det finns europeiska cupplatser kvar att spela om, även om Europa League nog inte står särskilt högt på agendan, men säsongen spelas nog ändå mest bara av.
Carlo Ancelotti har fått en lång startsträcka med Everton. Därmed ökar förvisso också kraven och förväntningarna på att Everton verkligen lyfter.