Vinsten mot Norwich har satt Watford i en hyfsat god position i nedflyttningsstriden, fyra poäng ovanför strecket med fyra omgångar kvar att spela. Nu kommer självfallet inte en ensam seger mot Norwich hålla Watford säkra från nedflyttning, utan med matcher kvar mot Newcastle, West Ham, Man City och Arsenal så krävs det fler positiva insatser för att hålla sig kvar i Premier League. Inte minst redan idag mot Newcastle kanske.
Vinsten mot Liverpool i slutet av februari, den klara 3-0-vinsten, var en taktisk och emotionell triumf för Watford. Watford blev det första laget att besegra Liverpool den här säsongen. Men lite blev det kanske också så att betydelsen av den segern överdrevs, och folk drog alltför stora slutsatser om Watford på grund av den på samma sätt som folk lät sig grundluras om Norwich bara för att de besegrade Man City i början av säsongen.
Att Vicarage Road var i extas den kvällen, och högljutt sjöng Nigel Pearsons lov, måste man väl så klart förstå. Det är inte precis varje kväll som Watford besegrar någon av de engelska storklubbarna, än mindre naturligtvis ett Liverpool som vid det tillfället såg ut att vara nästan omöjliga att besegra. Men vad många då såg som början på något nytt var kanske snarare föga mer än undantaget i mönstret.
Nigel Pearson inledde starkt med Watford efter att ha tagit över laget i början av december. Ett lag som dittills förlorat elva av 15 matcher i ligaspelet, och vunnit en enda, under först Javi Gracia och sedan Quique Sanchez Flores, förlorade endast en av de första åtta matchera under Pearson, och vann fyra av dem. Den positiva resultatsviten runt jul- och vinterfotbollen lyfte Watford upp från tabellens jumboplacering.
Men de positiva resultaten fick ett tvärt slut. Om det var den tillfälliga effekten av en ny manager som kanske strök tongivande spelare medhårs är kanske svårt att säga med någon större säkerhet just nu, men därefter har Watford innan vinsten mot Norwich senast spelat tio matcher och förlorat sju av dem, vunnit endast matchen mot just Liverpool, och tagit blott fem poäng på dessa tio matcher.
Vilket inte alls är något positivt facit. I själva verket är det ett sämre facit än Quique Sanchez Flores korta återkomst i Watford, en period under vilken han tog sju poäng innan han fick sparken. Om Pearson hade en positiv ny manager-effekt så har i så fall den avtagit. Watfords form har tvärdykt och enda anledningen att Watford fortfarande befinner sig över nedflyttningsstrecket är att andra klubbars form varit ännu sämre.
Att Watford har påverkats negativt av uppehållet råder det ingen tvekan om. Det verkar som om Watford är kanske den klubb som haft svårast med omställningen och att hålla laget förberett. Samtidigt faller det naturligtvis även på Watfords och Nigel Pearsons ansvar. Dessutom hade Watfords dramatiska formtapp inletts långt innan uppehållet blev aktuellt. Att skylla på uppehållet vore alltså att göra det alldeles för lätt för sig.
Vad man möjligen kan säga är att med tiden så har Watfords sätt att spela fotboll blivit alltmer anpassat utifrån Nigel Pearsons tänkande. Watford var ett lag som spelade en fin och kortpassningsbaserad fotboll på mittfältet. Med Pearson som manager har Watford blivit alltmer raka och direkta i sitt spel. Vilket kanske var att vänta givet vad vi vet om hur Leicester spelade fotboll med Pearson som manager.
Den fotbollen visade sig ju oväntat framgångsrik till sist kan man då tycka. Samtidigt var det ett år efter Nigel Pearson, och det kanske glöms bort att det krävdes en great escape av Leicester att ens hålla sig kvar i Premier League med Pearson som manager. Dessutom, och kanske i synnerhet efter uppehållet, spelar Watford nu en fattigare version av den raka fotboll Leicester spelade, med långbollar mot Troy Deeney som melodin.
Melodin har inte visat sig särskilt framgångsrik. Motståndare har visat sig inte oskickliga på att försvara sig mot den rätt enkla anfallsidén samtidigt som det har gjort Watfords eget spel rätt stelt och trögt, idéfattigt helt enkelt. Även här finns risken att man lät sig luras av vinsten mot Liverpool. Men dels var det en match där Liverpool gick bort sig, dels var det en match med Ismaila Sarr och Gerard Deulofeu i stor form.
Gerard Deulofeu är nu skadad, och med honom har försvunnit en rätt stor del av Watfords förmåga att skapa bra chanser framåt. Troy Deeney har tappat i fart och är inte alls samma spelare som han kanske var för några år sedan. Ismaila Sarr har potential och snabbhet, men spelar lite för mycket för sig själv och saknar överblicken. Roberto Pereyra är just nu en skugga av den spelare han såg ut att kunna bli för några år sedan.
Watfords ljuspunkt är kanske framför allt mittfältet där Abdoulaye Doucouré har gjort den offensiva mittfältspositionen till sin, samtidigt som Will Hughes tillsammans med Etienne Capoué har bildat ett starkt mittfältslås. Watfords problem hittar vi framför allt framåt i laget. Här kanske Danny Welbeck kan visa sig bli lite av en frälsare under de fyra sista matcherna den här säsongen.
Welbecks apsnygga cykelspark mot Norwich senast var helt säkert tillräckligt för att göra de flesta av Watfords supportrar religiösa. Skador har föga förvånande begränsat Welbecks bidrag till Watford till den här säsongen, men kan hålla sig hel och frisk under säsongens sista matcher så vore Welbeck kanske framför allt med sin snabbhet och sin erfarenhet ett värdefullt tillskott till Watfords anfallsspel.
Eftersom ingen kan förvänta sig att Watford ska besegra Man City eller Arsenal i sina två sista matcher så är det framför allt i de två kommande matcherna som Watford måste i praktiken säkra fortsatt spel i Premier League, om de inte vill göra sig helt beroende av andra resultat och andra lags prestationer, vilket de i hög utsträckning har varit under de senaste månaderna.
Bortamatchen mot West Ham i nästa omgång blir så klart väldigt betydelsefull, kanske framför allt för att det är en match mot en av de omedelbara konkurrenterna i den där nedflyttningsstriden. Samtidigt är det en högst oviss match på bortaplan mot ett lag i minst samma behov av poäng som de själva. Vill Watford ge sig själva en så bra chans som möjligt så behöver de helt enkelt vinna hemma mot Newcastle idag.
För att lyckas med det behöver Watford skapa chanser. Watfords bästa möjlighet att skapa chanser mot Newcastle består förmodligen inte i att Ben Foster skickar iväg luftpastejer på Troy Deeney, utan på att offensiva spelare som Danny Welbeck och Ismaila Sarr kan dra isär Newcastles försvar och komma in bakom Newcastles defensiva mittfält och backlinje.
Watfords primära mål just nu är att rädda sig kvar i Premier League. Oavsett om Watford lyckas eller misslyckas med den saken så har Watford efter säsongen viktiga frågor att ställa sig själva om vad de egentligen vill under den närmaste tiden och hur de ska lyckas med detta. Nigel Pearson var en manager som fick tongivande spelare på gott humör, men inte mycket tyder på att han är ett namn för framtiden, lika lite som dessa spelare.
Claudio Ranieri kanske är ledig. Det skulle åtminstone få fotbollens astrologer att implodera all over themselves.
:::
West Ham kan ta tre väldigt viktiga poäng mot Norwich. Förlorar däremot Norwich så är de matematiskt klara för nedflyttning.