Relationen mellan mästare och elev har gamla traditioner och är också en grundläggande relation i Star Wars, något vi introduceras till redan i den allra första filmen. Ett problem jag alltid har haft med de första Star Wars-filmerna är det helt osannolika i att en helt ny och relativt otränad jedi i form av Luke Skywalker skulle kunna ha någon som helst chans att besegra en motståndare som Darth Vader.
Om Mikel Arteta och Pep Guardiola skulle uppskatta analogin vet inte jag. Däremot brottas jag med en liknande känsla inför dagens FA-cupsemifinal mellan Man City och Arsenal. Nämligen att jag ser det som så väldigt osannolikt att en helt ny och relativt otränad manager i form av Mikel Arteta skulle kunna ha någon som helst chans att besegra en motståndare som Pep Guardiola.
Analogin haltar för all del i vissa viktiga avseenden. För skulle den stämma fullt ut så hade Luke Skywalker för det första blivit tränad och utbildad under flera år av Darth Vader, och haft denne som någon slags mentor och förebild. För det andra skulle Luke Skywalker ha valt att lämna Dödsstjärnan, åtminstone tillfälligtvis, för att istället ta över som general för en skruffig men oorganiserad rebellstyrka.
Framför allt kanske lärare och elev-relationen mellan Pep Guardiola och Mikel Arteta löper risk att överdrivas. Mentor är kanske ett för starkt begrepp. Vad som ligger bakom uppfattningen av den här relationen är naturligtvis att enda anledningen att Arteta blev Arsenals manager är att han under några år varit assistent till just Guardiola. Arsenal sökte helt enkelt en ny Guardiola.
Kopian blir aldrig bättre av originalet brukar det i och för sig sägas. Vilket ju låter rimligt på alla sätt. Man får alltså hoppas att Mikel Arteta är mer än bara ett försök att kopiera Pep Guardiola. Att han har lärt sig hur det går att matcha Man Citys taktiska idéer, men även lärt sig att addera något till dessa taktiska idéer. Att han har något nytt, något eget att bidra med till Arsenal.
Möjligen är det för tidigt för Arsenal och Mikel Arteta att kunna visa detta redan nu. Det var sannerligen alldeles för tidigt för någon månad sedan när Man City skar Arsenal sönder och samman på Etihad och vann matchen i underkant med 3-0. Mycket lite talar väl egentligen för att det skulle vara mindre tidigt den här gången. Man City måste betraktas som stora favoriter.
Exakt detta var väl i och för sig läget för tre år sedan när Arsenal och Man City möttes i semifinalen även då. Man City var stora favoriter också då. Men Arsenal övertygade och överraskade, kvitterade i andra halvlek och lyckades avgöra via förlängning. Å andra sidan var Man City betydligt mer labila då än vad de är nu. Dessutom hade Arsenal fortfarande FA-cupens egen Yoda i form av Arsene Wenger som manager.
Samtidigt finns det en skörhet över Man City även den här säsongen. De har redan förlorat mot Norwich, Liverpool, Chelsea, Tottenham och Southampton, samt två gånger om mot Wolves och Man Utd den här säsongen. Kan de så kan naturligtvis även Arsenal. Samtidigt är det en väsentlig skillnad mellan att förlora matcher i vardagens serielunk, och att förlora en FA-cupsemifinal på Wembley.
En våldsamt imponerande aspekt med detta Man City är hur bra de har visat sig vara i cupspelet. De har redan vunnit Ligacupen den här säsongen, och har vunnit Ligacupen tre säsonger i rad. De vann dessutom FA-cupen förra säsongen. Senast Man City förlorade en engelsk cupmatch var en chockförlust borta mot Wigan i FA-cupen i februar 2018, alltså för två och ett halvt år sedan.
Sedan Pep Guardiola kom till Man City har endast Arsenal, Man Utd och Wigan lyckats besegra Man City i engelskt cupspel. Liverpool och Tottenham har för all del lyckats besegra dem i Champions League, men det är ju ett helt annat monster, och matcher med en helt annan psykologi. Man City förlorar nästan aldrig i vanligt cupspel, och det är väldigt länge sedan de gjorde det.
Vad måste Mikel Arteta hitta på för att kunna rubba den maskinen? Han kan i alla fall inte realistiskt hoppas att lyckas enbart genom att försöka återskapa maskinen med Arsenal. Det blir dels för förutsägbart för Man City, dels är Man Citys lagdelar i allt för hög grad bättre än Arsenals. Inte heller kan han hoppas på att enbart försöka neutralisera Man Citys maskin, något som aldrig håller i längden.
Mikel Arteta måste slänga en näve grus i maskineriet, hitta på det oväntade och lyckas överraska Man City och Pep Guardiola. Ge dem något att fundera över, sprida någon form av osäkerhet i lagets samspel. Han måste naturligtvis göra det på ett klokt sätt, men kanske måste han hitta ett sätt att överrumpla Pep Guardiola, att angripa plötsligt och aggressivt, och utnyttja och fullfölja ett eventuellt övertag.
Trots allt var det ju precis så som Luke Skywalker lyckades övermanna Darth Vader på den andra och fullt operationella Dödsstjärnan.