Kontrasteringen mellan Solskjaer och Lampard blir vid sidan av dessa ytliga likheter också mer konkret i och med att de båda befinner sig i så uppenbar konfrontation med varandra. Framför allt befinner sig Man Utd och Chelsea i en tuff och intensiv kamp om att ta sig till Champions League, en kamp som ser ut att kunna pågå ända in i ligans allra sista omgång. Utfallet är högst oklart.
Att diskutera vem av Solskjaer och Lampard som har gjort det bäst under den här säsongen är kanske inte världens mest meningsfulla diskussion. Vad spelar det egentligen för roll är en fullt motiverad frågeställning. Samtidigt är det ändå en frågeställning som intresserar mig framför allt eftersom jag uppplever att båda två, men kanske särskilt Lampard, får betydligt mer beröm och mindre kritik än de kanske förtjänar.
Jag anser nog inte att det finns ett enkelt svar på frågeställningen. Båda har saker som talar för dem och saker som talar mot dem. Båda gör ett i övergripande drag kompetent jobb där man ändå känner att det ändå är något som fattas dem. Vem av dem man håller högst blir naturligtvis en fråga om lagsympatier så klart men även en fråga av vilka aspekter man generellt sett anser väger tyngst.
Frank Lampard har fått jobba med ett transferförbud!
Det är sant, det har han fått göra. Och det har definitivt försvårat hans arbete och ställt krav på att försöka alternativa och kanske mer innovativa lösningar. Lampard har i högre utsträckning varit tvungen att arbeta med det material han redan har.
Sedan, och det är kanske en invändning som återkommer i en senare punkt, så har det kanske funnits en tendens att prata ner kvaliteten på det material som Lampard redan har. Chelsea satt inte på en dålig spelartrupp till att börja med, även om det heller kanske inte är deras bästa någonsin.
Jag misstänker att det finns både en och annan manager som nog skulle kunna tänka sig att arbeta med ett transferförbud under sådana förutsättningar.
Ole-Gunnar Solskjaer har tvingats rensa i spelartruppen!
Solskjaer har inte tvingats uthärda något transferförbud. Spelare som Harry Maguire och Aaron Wan-Bissaka värvades redan under sommaren, och i januari kom Bruno Fernandes till klubben.
Solskjaer har däremot brottats med andra problem i spelartruppen. Laget har saknat både balans och konsistens, och Solskjaer har tvingats lägga mycket energi på att rensa och städa upp efter tidigare regimers felsteg med spelartruppen.
Inte heller är det väl så att Solskjaer har lyckats få allt han pekat på. Det söktes en anfallare utan att någon anfallare kom in exempelvis.
Frank Lampard tappade sin bästa spelare!
Eden Hazard lämnade Chelsea inför säsongen, och flyttade till Real Madrid. Det var naturligtvis ett tufft slag. Att behöva ställa om utifrån sin bästa och mest kreativa spelare är aldrig lätt. Chelsea har ändå klarat det relativt bra.
Tilläggspåståendet att Chelsea heller inte kunde ersätta Hazard, på grund av transferförbudet, är däremot kanske en sanning med rejäl modifikation givet att Chelsea redan hade gjort klart med Christian Pulisic transferfönstret innan.
Nu är det så klart omöjligt att rakt av ersätta en spelare som Eden Hazard oavsett vem man värvar, oavsett vem som kommer in behöver den växa in i rollen.
Ole-Gunnar Solskjaer har fått klara sig utan sina bästa spelare!
Paul Pogba lämnade för all del inte Man Utd, men där har definitivt funnits mycket väl dokumenterade problem med spelaren. Och en skada har hållit Pogba borta från spel mer eller mindre hela säsongen.
Marcus Rashford inledde säsongen mycket starkt, och såg ut att ha tagit ett rejält kliv i sin utveckling. Plötsligt mitt under hösten går Rashford sönder och Solskjaer tvingas klara sig utan sin kanske bästa anfallare under en längre tid.
Bruno Fernandes ansluter först i januari. Skador ingår i spelet, men Solskjaer har haft viss otur under säsongen med långa skador på viktiga spelare.
Frank Lampard spelar ungdomar!
Det gör han, och det har han gjort väldigt bra! Det har varit kul att se unga spelare kliva fram i Chelseatröjan den här säsongen. Mest imponerar Mason Mount, men även Tammy Abraham, Fikayo Tomori och Reece James har gjort bra ifrån sig. De har inte bara spelat utan framför allt spelat bra.
Ole-Gunnar Solskjaer får fram ungt stjärnskott!
Även Solskjaer har sålts in som en manager som lyfter fram ungdomarna. Han har kanske vare sig gjort eller lyckats med det lika regelbundet som Lampard, å andra sidan har han kanske fått fram det största stjärnskottet i Mason Greenwood. Inte minst imponerande att göra det i ett läge där laget inte går bra men ändå måste vinna.
Frank Lampard har lyft Chelsea över alla förväntningar!
Chelsea har ett bra hugg på en Champions League-plats nästa säsong. Det var kanske inte jättemånga som förväntade sig den saken inför säsongen, med förutsättningarna av ett transferförbud, att Eden Hazard lämnade klubben med mera.
Så sett har Lampard överpresterat. Samtidigt är det kanske också så att nyktra bedömningar inför säsongen möjligen inte förväntade sig Champions League-plats för Chelsea, men inte heller var det ju något som uteslöts eller avfärdades.
En mer neutral beskrivning av Lampards prestation är kanske därför att han motsvarat förväntningarna snarare än våldsamt överträffat dem. Var förväntningarna lägre än så var det kanske förväntningarna som var för lågt ställda från början.
Ole-Gunnar Solskjaer med en kraftig Champions League-push!
Om Chelsea kanske inte förväntades ta sig till Champions League, kan man egentligen säga något annat om Man Utd? Man kan alltid hävda att Man Utd borde ta sig till Champions League, men de var inte ett bättre fotbollslag än Chelsea.
Då måste den rimliga utgångspunkten vara, givet att båda lagen har god chans på Champions League, att om den ene har överträffat förväntningarna så måste den andra också ha gjort det. Även om Solskjaer haft ett halvår längre på sig.
Man Utd hade en tung första halva, kanske första två tredjedelar av säsongen. Framåt våren, och innan uppehållet, var de mer eller mindre borträknade från Champions League. Spurten har varit imponerande.
Vem tar sig till FA-cupfinal?
Om vi utifrån ovanstående kanske landar i den möjligen riggade och uppenbara slutsatsen att det nog egentligen är jämnt skägg, att det är omöjligt att säga vem som har gjort det bäst av Lampard eller Solskjaer, så måste kanske utslagsfrågan bli:
Tar sig Man Utd eller Chelsea till FA-cupfinal?
Kanske är det vad som till sist måste avgöra frågeställningen, om allt annat är att betrakta som helt jämnt. En helt avgörande match således. Vem tar sig tillbaka till Wembley för att spela FA-cupfinal mot Arsenal?
Internt har ju Ole-Gunnar Solskjaer haft övertaget på Frank Lampard under säsongen. Man Utd har vunnit båda ligamatcherna. Dessutom slog Man Utd ut Chelsea ur Ligacupen. Detta är fjärde matchen mellan de båda lagen den här säsongen.
Vem av Ole-Gunnar Solskjaer och Frank Lampard får sista ordet?