West Brom tog sig upp på en av de automatiska uppflyttningsplatserna under andra halvan av september, och har därefter befunnit sig på antingen tabellens första eller andra plats under hela säsongen, det vill säga under nästan ett helt år. Alltså hade det varit ett oerhört tungt öde för dem att bokstavligt talat missa uppflyttningen under säsongens två sista omgångar.
Ödet ville annorlunda. Brentford, som inte har sett ut att kunna göra annat än att vinna fotbollsmatcher de senaste månaderna, förlorade plötsligt och oväntat mot Stoke när pressen plötsligt flyttades över på dem. West Brom gavs en andra chans, en livlina. En livlina de till slut inte ens behövde eftersom Brentford passade på att förlora även sin sista match, hemma mot Barnsley. Därmed räckte ett darrigt 2-2 mot QPR för West Brom.
Det är svårt att käfta med Slaven Bilic när han påstår att West Brom förtjänar att flyttas upp till Premier League, just för att de har befunnit sig på uppflyttningsplats under så lång tid av säsongen. West Brom är sannerligen ingen late-comer till partyt, ridandes på en våg av medgång. Vi har sett sådana exempel också genom åren. Det har sällan varit någon särskilt bra grund att stå på i Premier League.
Många kommer nog sucka lite slött åt West Broms återkomst till Premier League. De kommer inte mötas med samma entusiasm som Leeds. Det främsta skälet till det är så klart att vi har hunnit bli rätt vana vid West Brom i Premier League. Det är helt enkelt ett lag vi känner väldigt väl igen. Även om detta West Brom skiljer sig rätt rejält från Tony Pulis och Alan Pardews West Brom som åkte ur Premier League.
West Broms uppflyttning är knappast oväntad. Inget lag i EFL Championship nämndes lika många gånger som West Brom av alla experterna inför säsongen som en av favoriterna till uppflyttning. Samtidigt har vi sett flera andra klubbar som experterna också nämnde som uppflyttningskandidater inte bara missa uppflyttning utan ramla ned i nedflyttningsstriden. Så varför lyckades då West Brom?
För svaga för Premier League, för bra för Football League!
West Brom är inte obekant som ett av Englands så kallade jojo-lag, det vill säga en klubb som tämligen frekvent pendlar upp och ned mellan Football League och Premier League, till synes för bra för den ena, men lite för svaga för den andra.
Vi finner ett stöd för den tanken även om vi väljer att titta på en säsong specifikt snarare än på betydligt längre tidsperioder. Detta har helt enkelt varit en säsong där framför allt West Broms lägstanivå har varit alldeles för hög för att kunna misslyckas.
Ett West Brom så är så pass bra på att försvara sig, tillsammans med ett West Brom som är så pass bra på att anfalla, kommer alltid befinna sig i toppen av en Football League-tabell. Det hade tvärtom varit märkligt om de inte gått upp.
Slaven Bilic har lyckats ena klubben!
West Brom åkte ur Premier League en splittrad klubb. Turerna med Tony Pulis och Alan Pardew hade alienerat de egna supportrarna, som skydde den trista fotbollen, och beslutet att sparka Darren Moore sågs som en ovänlig handling.
Det hade kunnat vara en rätt bräcklig plattform att stå på inför och under en säsong i EFL Championship. Men Slaven Bilic har med sin offensiva fotboll och med sin positiva personlighet lyckats läka såren mellan styrelse och supportrar.
Supportrarna har känt en glädje över att följa West Brom igen. Det beror naturligtvis till stor del på resultaten, det är alltid roligare att ligga i toppen än i botten. Men det beror också på att West Broms fotboll passar bättre med klubbens tradition.
Bredden på spelartruppen!
West Brom är nyss komna från Premier League. Det säger kanske därmed sig självt att deras spelartrupp kommer hålla en annan kaliber än vad de flesta andra klubbar i EFL Championship kan visa upp.
Men framför allt är det bredden på West Broms spelartrupp som har varit dem till stor nytta den här säsongen. Särskilt nyttigt när ordinarie spelare har varit skadade under perioder av säsongen. Andra spelare har då klivit fram.
Hela 17 spelare har spelat minst 20 ligamatcher för West Brom den här säsongen. Ytterligare sex spelare har spelat minst tio ligamatcher. West Brom har använt många spelare den här säsongen, och använt dem mycket, utan större kvalitetstapp.
Semi Ajayi!
En mer offensiv fotboll av West Brom innebar ett skifte bort från de försvarare som utgjort kärnan i West Brom de senaste säsongerna. Övergången har underlättats rejält av framväxten av Semi Ajayi som en av Football Leagues främsta mittbackar.
West Broms försvar har under långa perioder av säsongen kunnat mer eller mindre stänga av motståndarna helt och hållet från att skapa målchanser. Backlinjens nyckelfigur i detta avseende har varit Ajayi.
Ajayis defensiva statistik hör till Football Leagues absolut bästa för mittbackar. Han är både positionssäker och bollsäker. Han ger laget en trygghet att våga anfalla. Med fem mål på sitt eget konto är han dessutom även nyttig själv i offensiven.
West Broms mångfald av målskyttar!
Ett orosmoln inför säsongen var att West Brom blev av med både Dwight Gayle och Jay Rodriguez. Två bevisade målskyttar, särskilt i Football League. Det fanns motiverade frågetecken om vem som egentligen skulle göra målen för West Brom.
Inte vem skulle det visa sig, utan vilka. Istället för att ha en enda huvudsaklig målskytt har West Brom lyckats sprida målen på många spelare under säsongen. Ingen spelare har gjort fler än tio mål, men hela 19 olika spelare har gjort mål för West Brom i ligan.
West Broms målproduktion skäms heller inte för sig. Den ligger väl i paritet med både Leeds och Brentford i toppen av tabellen. Och både den kollektiva naturen i West Broms fotboll, och West Broms kollektiva ansats under Slaven Bilic leder till en slutsats.
West Broms återkomst till Premier League är ett lagarbete!