Men efter solsken kommer regn. Och det här har varit en väldigt mulen säsong både för Bournemouth och för Eddie Howe. En säsong som alltså slutar med att Bournemouth åker ur Premier League, återvänder till Football League, och att deras dagar i solen därmed är slut. Åtminstone för den här gången.
Om Bournemouth hade åkt ur redan efter sin första säsong i Premier League, kanske till och med även efter deras andra säsong, så hade nog inga varit särskilt förvånade. Absolut ingen förväntade sig att de skulle lyckas hålla sig kvar. Men Bournemouth har nu varit i Premier League så länge att ingen längre faktiskt förväntade sig att de skulle åka ur.
Detta står i viss kontrast till de som aldrig riktigt lyckats släppa den kanske lätt nedvärderande synen på Bournemouth som det lilla loket som kunde. Det var liksom bara bra att de ens var i Premier League. Men efter fem säsonger var Bournemouth faktiskt etablerade i Premier League, och det var knappast någon fattigmansklubb.
Sammantaget leder detta till att självklara frågor ställs om hur det kommer sig att Bournemouth nu åker ur Premier League. Vad förklarar att Bournemouth gör en så här pass blek säsong? Som vanligt finns det inte ett enda enkelt svar, utan det är flera olika faktorer som tillsammans utgör det mer komplicerade svaret.
Värvningarna har inte fungerat!
Det är lätt att bli kategorisk. Vissa värvningar har självklart blivit bra. Men flertalet värvningar, i synnerhet större värvningar, har helt enkelt inte gett den avkastning för Bournemouth som de rimligtvis hade hoppats göra.
Spelare som Jordon Ibe, Dominic Solanke och Lloyd Kelly är några exempel på spelare som Bournemouth och Eddie Howe helt säkert hade betydligt större förhoppningar på än vad de faktiskt visat upp i klubbens rödsvartrandiga tröja.
Bournemouth beskrivs ibland som en lilleputtklubb. Men de är inte mindre än att de under sina fem år i Premier League har gjort hela tretton stycken värvningar om minst tio miljoner pund. Det är alltså i runda slängar £150m på nya spelare bara det.
Om Bournemouth hade fått samma utväxling på dessa pengar som exempelvis klubbar som Wolves, Leicester med flera fått på sina pengar, så hade Bournemouth istället varit en klubb som utmanade om europeiska cupplatser.
Men Bournemouths scouting har helt enkelt inte hjälpt dem. Möjligen eftersom de saknar en grundläggande metod i sin scouting, som vi ser exempel på med klubbar som Leeds, Brentford med flera.
Skador på viktiga spelare!
Att skylla på skador är så klart en väldigt trött trop. Men ibland har man mer otur än normalt med detta, och detta framstår som en säsong där Bournemouth verkligen har varit tungt drabbade.
Charlie Daniels har varit borta mest hela säsongen. Joshua King, Nathan Aké, Lloyd Kelly, Callum Wilson, Steve Cook, Junior Stanislas och David Brooks har samtliga varit borta under betydande perioder av säsongen.
Offensiven på tomgång!
Framför allt har kanske skadan på David Brooks varit särskilt olycklig, då Bournemouth under säsongen har lidit en allvarlig brist på kreativitet från mittfältet, och haft betydligt svårare att skapa chanser än de haft tidigare säsonger.
Effekten har blivit ett alldeles för defensivt centralt mittfält för Bournemouth, som istället har försökt hitta offensiva vägar längs kanterna. Det har å andra sidan gjort laget betydligt mer lätta att hantera för motståndarna.
Problemet är däremot större än enbart Brooks skada. Offensiva spelare som Callum Wilson och Ryan Fraser var lysande tidigare säsonger, och svarade för en stor del av Bournemouths produktion, men har varit extremt bleka den här säsongen.
Bournemouth har den här säsongen gjort nästan lika många mål på fasta situationer som genom öppet spel.
Offensiven har hela tiden kompenserat för Bournemouths uppenbara brister i defensiven, men med en klickande offensiv har fakturan för dessa defensiva brister till slut landat i brevlådan.
Bournemouth har under dessa fem år oftast lyckats hålla sig kvar i Premier league eftersom de tenderat att vinna eller ta poäng mot lagen runt omkring sig i tabellen, mycket tack vare sin offensiv. En försämrad offensiv har urholkat denna förmåga.
Taktisk och truppmässig trötthet!
Eddie Howe har hela tiden haft en mycket tydlig spelidé, baserat på sitt 4-4-2-system, som han tillämpat under åren i Premier League. För detta har han fått mycket beröm, som brukligt är när en manager verkar ha en tydlig idé.
Men efter fem år börjar taktiken kännas en aning trött och kanske också något sönderläst, särskilt som Howe inte riktigt har gjort några reella anpassningar i systemet, ej heller lyckats uppgradera spelarna i systemet i någon högre utsträckning.
Här finns även en känsla av att truppen som sådan börjar bli trött. Ryggraden i laget består till stor del fortfarande av spelare som Bournemouth och Howe hade med sig från Football League. Howe har inte i tillräcklig utsträckning lyckats förnya laget.
Hanterade pandemin sämst!
Uppehållet för den globala pandemin kom antingen lämpligt eller olämpligt beroende på vilken klubb man frågar. Frågar man Bournemouth måste man anta att svaret skulle bli att uppehållet kom mycket olämpligt.
Flera klubbar, framför allt i botten av tabellen, har till synes inte alls hanterat uppehållet på ett bra sätt. Bournemouth är sannerligen en av klubbarna som verkar ha hanterat det hela sämst.
Bournemouth hade självfallet stora problem långt innan uppehållet, de har varit neddragna i bottenträsket mest hela säsongen. Men deras form och moral efter uppehållet har sannerligen inte varit dem till någon hjälp.
Rykten i mörkret!
Ett kännetecken för ett välmående och fungerande fotbollslag är frånvaron av olika former av rykten runt lagen. Rykten snurrar huvudsakligen bara kring lag med problem, med spelare som vill bort från klubben och så vidare.
Rykten har snurrat runt Bournemouth hela säsongen. Flera av lagets viktiga spelare, såsom Nathan Aké och Ryan Fraser, har omgärdats ända sedan förra sommaren om ihärdiga rykten om att de skulle vara på väg till andra klubbar.
Aké verkar nu vara på väg att bli klar för Man City. Fraser har varit ett problem för Bournemouth hela säsongen, han har verkat ointresserad, och han vägrade också att under pandemin förlänga sitt kontrakt på kort sikt.
Allt detta verkar ha skapat en oro och bråk i spelartruppen. Mest oroväckande utifrån den aspekten är kanske ändå de ihärdiga rykten som även cirkulerat kring Eddie Howe, att han skulle vara på väg att lämna Bournemouth för större klubbar.
Nu är sådana rykten kanske ofrånkomliga, särskilt som han är engelsman. De behöver inte nödvändigtvis betyda något. Men mängden rykten, och ihärdigheten i dem, gör att man misstänker att ett skäl till dem är att Howe inte har något alls emot dem.
Alla agerar naturligtvis professionellt. Men det är också uppenbart att det kollektiva engagemanget runt lagets spelidé och gemensamma mål, inte har varit alls lika stort och tydligt den här säsongen som under tidigare säsonger.
Då gick det inte längre för Bournemouth att hålla sig kvar i Premier League.