Något som satte igång tankebanorna hos mig efter att Norling nu fått gå från AIK. Att han fått sparken är knappast något som ska hållas mot honom, sådant har hänt mer eller mindre varenda manager i världshistorien, även de allra bästa. Jag har så klart ingen som helst aning om det är något Norling ens är intresserad av, men med min lilla inriktning tycker jag så klart det hade varit väldigt intressant att se Norling i Football League.
I Sverige tenderar vi att ha rätt hög uppfattning om oss själva, och inte minst gäller detta även svensk fotboll. Vi vill väldigt gärna tro att vi är väldigt duktiga, att vi har den bästa verksamheten, de bästa värderingarna, de bästa ledarna, det bästa supporterskapet, att den svenska modellen är den bästa och så vidare. Där verkar inte finnas någon större tro att vi skulle ha något alls att lära oss av andra.
Utifrån den utgångspunkten är det kanske desto märkligare att svensk fotboll har producerat så väldigt få tränare på export. Om vi nu faktiskt hade världens bästa tränare, eller ens i närheten av världens bästa tränare, så borde ju detta rimligtvis ha tagit sig ett uttryck på marknaden för tränare i världen. Men på den marknaden lyser onekligen svenska tränare med sin närmast totala frånvaro, i alla fall utanför Skandinavien.
Där finns en handfull tränare med marginella uppdrag i mindre klubbar och länder. Men genom alla år har Sverige bara producerat två tränare som verkligen etablerade sig bland de stora klubbarna i de större länderna. En av dem, Nils Liedholm, gjorde det i vad som bara kan ses som hans naturaliserade andra hemland, alltså Italien. Den andra är så klart Sven-Göran Eriksson.
Vi kan självfallet jämföra detta med tränarexporten i andra länder. Det kryllar av spanska, tyska och italienska tränare i de största ligorna. Även om vi väljer länder av jämförbar storlek och nivå som Sverige så märker vi att det exporteras betydligt fler holländska, portugisiska, argentinska, kroatiska, turkiska med flera tränare än svenska. Även med nordiska mått mätt är den svenska tränarexporten relativt sett mager.
Två svenska tränare under alla dessa år alltså. Antingen är det alltså så att marknaden helt enkelt inte har förstått hur enastående skickliga svenska tränare är, eller så gör helt enkelt marknaden inte annan bedömning av denna skicklighet. Eller så är våra svenska tränare bara ovanligt hemmakära eller folkskygga och håller sig helt enkelt inom Sverige eller möjligen våra närmaste grannländer.
Egentligen tror jag nog mest på den andra förklaringen, att svenska tränare helt enkelt är lite för blyga och kanske för trygghetssökande för att ge sig ut i världen. Lite på samma sätt som unga, engelska spelare under lång tid har varit väldigt ovilliga att våga sig utanför det egna landets gränser. Men engelska spelare har vidgat sina perspektiv, och kanske är det något även svenska tränare kan börja göra.
Om någon ska göra det, rättare sagt om någon ska börja göra det, så är det kanske just Rikard Norling. Han borde naturligtvis kunna dra viss uppmuntran av Graham Potters ändå framgångsrika övergång från Allsvenskan till en hög nivå av engelsk fotboll. Visst, Potter är behjälpt av att faktiskt vara engelsman, men vad gäller själva tränarmeriter så borde alltså steget inte vara oöverkomligt för en ambitiös svensk tränare.
Om vi ändå tänker oss att en Premier League-klubb trots allt är att betrakta som alltför orealistisk för Rikard Norling som ett första steg, vilka klubbar i Football League vore i så fall intressanta alternativ för honom, för vilka klubbar i Football League vore specifikt Norling en bra fit, och vilka klubbar i Football League skulle vi som tittar på tycka det vore mest spännande att se Norling i?
Inom den gemensamma ytan för dessa tre respektive delmängder, borde vi förhoppningsvis kunna hitta en handfull av klubbar, på ett sätt som i alla fall inte är fullständigt godtyckligt. Här är alltså fem klubbar jag väldigt gärna hade sett Rikard Norling få chansen av, och ta chansen med.
Watford. Men vänta här nu, är inte Watford en klubb dit managers går för att dö? De byter ju managers lika ofta som vissa byter strumpor. I och för sig, men det behöver inte tala till deras eller Norlings nackdel. Watford har en relativt stark spelartrupp, men söker en manager som kan lägga den taktiska grunden för uppflyttning. Även om Norling blir kortvarig i Watford så har han introducerats i engelsk fotboll.
Bristol City. Om vi ska tro djungeltrummorna så försöker Bristol City anställa Chris Hughton som deras nästa manager efter Lee Johnson. Hughton är ett större namn i engelsk fotboll än Norling, men om inte det går igenom så borde Bristol City kunna passa Norling rätt väl, ett taktiskt väldrillat fotbollslag i grunden, med individuell spetskvalitet i spelare som Nicklas Eliasson.
Reading. Reading har varit en av de mer märkliga klubbarna i Football League de senaste åren, med tvära kast från Jaap Stam till José Gomez till Mark Bowen. Reading verkar vara en klubb sökandes efter vad det är den egentligen vill. Samtidigt har dessa olika regimer av managers gett dem en eklektiskt intressant spelartrupp. Med Reading skulle Norling ha chansen att kunna bygga något intressant.
Wigan. Kaoset utanför planen har inte matchats av kvaliteten på planen. Wigan åker ur EFL Championship utan att laget Wigan förtjänar det. Situationen är naturligtvis väldigt osäker för Wigan, men när de får nya ägare kommer situationen förhoppningsvis också stabiliseras markant. Paul Cook har precis lämnat klubben, så här finns en bra öppning för en ambitiös manager som vågar tänka nytt.
QPR. Tredje hjulet i västra Londons klubbrivalitet för närvarande är QPR, när Brentford och Fulham gör upp om en Premier League-plats i tisdagens playoff-final. Det är svårt att bli riktigt klok på QPR som å ena sidan känns alldeles för bra för att riskera nedflyttning till League One, men å andra sidan alltför ojämna att fajtas om uppflyttning. Det hade varit en intressant utmaning för Norling att ändra på.
Swansea. Vet inte riktigt om det går att prata om svenskklubbar i engelsk fotboll, men Swansea är väl i så fall något av det närmaste vi kommer. Klubben är heller inte helt främmande för att anställa från svensk fotboll, givet att de tog in Graham Potter, och där finns tränarkopplingar mellan Swansea och Sverige. Steve Cook gjorde för all del ett oväntat bra jobb med Swansea den här säsongen, men kanske söker Swansea nytt.
Ipswich. Norling har kanske lyckats bäst i den svenska fotbollens större klubbar, så möjligen är han bättre lämpad för en klubb med förhoppningen om att kunna dominera sin liga. Ipswich åkte nyss ur EFL Championship och har självklart ambitionen att ta sig tillbaka, men saknade den här säsongen mentaliteten att dominera League One. Här kan Norling återföra en klassisk engelsk klubb till dess rätta nivå.
Sju engelska klubbar i Football League jag väldigt gärna hade sett tog de nästa stegen in i framtiden med Rikard Norling som manager, och som det hade varit kul om Norling själv hade varit intresserad av. Av olika skäl är kanske inget av dessa alternativ särskilt sannolikt, men det är väl kanske heller inte bloggens poäng. Bloggens poäng är kanske att det inte borde vara osannolikt, och kanske är det av helt fel skäl.
Svenska tränare borde söka sig mer utomlands, och mer till de större ligorna och större länderna. Inte för att svenska tränare är bäst i världen, utan för att svenska tränare heller inte är sämst i världen, och för att det på lång sikt skulle vara väldigt utvecklande både för svenska tränare och för svensk fotboll.