Man måste å ena sidan förstå upprördheten. Newcastles supportrar har tvingats leva med Mike Ashley som ägare under många år redan. De har hört prat om uppköp förut utan att det blivit något av. Den här gången såg det verkligen ut att bli av, men just när drömmen såg ut att bli verklighet togs den ifrån dem.
Man måste å andra sidan kunna förvänta sig att åtminstone vuxna människor hanterar nyheten med någon form av rim och reson.
PCP och PIF, de två akronymerna som tillsammans utgjorde huvudaktörerna bakom Newcastles tänkta uppköp, meddelade i torsdags att de drog sig ur affären. Amanda Staveley gav en intervju som i praktiken lastade all skuld vid Premier Leagues fötter, samtidigt som tårverket drogs på om allt fint de skulle ha gjort för Newcastle.
Som ett PR-knep verkar intervjun ha fyllt sin funktion. Och ifall någon skulle undra över hur effektivt sportswashing kan vara så finns svaret för närvarande i form av flera tiotusentals människor, bara uppe i nordöstra England, som just nu med fullaste övertygelse missionerar om Saudiarabiens allmänna mysighet.
Enligt dem så är det misslyckade uppköpet inte Saudiarabiens fel, utan det är kort sagt alla andras fel. Det är Premier Leagues fel! Det är Qatars fel! Det är storklubbarnas fel! Det är medias fel! Alla av dem är emot Newcastle, och emot Saudiarabien, helt utan någon som helst godtagbar anledning.
Varför är det Qatars fel?
Jo, eftersom Qatar inte tycker om Saudiarabien, och eftersom Qatar genom BeIN köper TV-rättigheter av Premier League. Alltså låter sig Premier League styras och kontrolleras av Qatar, och därmed har de skjutit Newcastles uppköp i sank.
Qatar är knappast det mysigaste landet i världen heller, så det är ju så klart en tacksam måltavla för whataboutery.
BeIN har däremot onekligen betalat dyra pengar för TV-rättigheterna till Premier League, och oavsett vad man nu än råkar anse om Qatar som land så rättfärdigar det så klart inte Saudiarabien att i praktiken stjäla från dem.
Alla som betalar för Premier Leagues TV-rättigheter lär nog ta en rätt dimmig syn på Saudiarabiens piratsändningar. BeIN reagerar rimligtvis starkast eftersom det framför allt är deras marknadsunderlag som försvinner.
Självklart kommer Premier League, liksom deras största kunder, reagera på att en potentiell samarbetspartner i själva verket stjäl från dem.
Varför är det storklubbarnas fel?
Jo, eftersom storklubbarna är rädda för att Newcastle ska komma och ta deras titlar och Champions League-platser så klart. Premier League styrs och kontrolleras av de sex storklubbarna, och alla andra klubbar utgör enbart utfyllnad.
Jag har alltid undrat vilka dessa storklubbar egentligen är, hur många de i så fall är, och vem som egentligen bestämmer vilka de är.
Det verkar flytande, helt och hållet beroende på vilken klubb det är som för tillfället använder dem som red herring. Man City exempelvis anser sig själva stå utanför, fastän de här uppenbart klumpas in i gänget.
Oavsett om någon eller några storklubbar skulle ha andats något negativt om Newcastles uppköp så är inte Newcastles uppköp ett beslut som fattas av klubbarna.
Amanda Staveley nämner Tottenham och Liverpool vid namn. Liverpool verkar ha många nävar i syltburkarna. Det är tydligen inte bara deras fel att Man City dribblar med siffror utan även att Saudiarabien kränker både TV-rättigheter och mänskliga rättigheter.
Vilket i och för sig stämmer rätt väl överens med min allmänna uppfattning att allt jäkelskap har sitt ursprung i Liverpool.
I vilket fall som helst är det knappast heller någon annan klubbs fel att Saudiarabien piratsänder Premier League-fotboll. Vilket om och om igen är det man måste återkomma till i den här frågan.
Varför är det medias fel?
Jo, eftersom media är biased mot Newcastle, eftersom de av ena eller andra skälet är språkrör för någon eller några av de sex storklubbarna, och därför har motarbetat uppköpet från första början.
Vad många inte verkar begripa, och detta verkar vara ett generellt problem, är att för att man beskriver hur något ligger till eller rapporterar fakta så som de för stunden är, så är inte detta ett uttryck för att man vill att det ska vara så.
Internet har skapat ett klimat där många bara vill läsa vad de vill läsa och vad de själva håller med om, och så fort något inte stämmer överens med detta måste det omedelbart avfärdas som bias.
Media, i den utsträckning en sådan generalisering är meningsfull, har påtalat de problem som uppenbarligen existerar med Saudiarabiens kränkande både av mänskliga rättigheter och TV-rättigheter. Problem som alltså sänkt uppköpet.
Jag skulle vilja lyfta tanken att den egentliga boven här är det faktiska kränkandet, inte att media har belyst detta kränkande.
Varför är det Premier Leagues fel?
Jo, på grund av all of the above, för att Premier League inte bryr sig om Newcastle, bara bryr sig om TV-rättigheter och om de sex storklubbarna, och för att de tvingat köparna att dra sig ur uppköpet.
Premier Leagues regelbok innehåller ett stort antal paragrafer med mycket detaljerade regler gällande deras TV-rättigheter. Vilket om inte annat borde vara en mycket god ledtråd om hur viktiga dessa TV-rättigheter är för Premier League.
Klubbarna i Premier League skyddas samtliga av dessa regler, deras intäkter beror till stor del på dem, och klubbarna har samtliga varit med och beslutat om dessa regler. Newcastle är en av dessa klubbar.
Denna regelbok innehåller även specifika regler om att ägarrelationer och beslutsordning måste vara klara och tydliga. Detta är viktigt både för klubbens, för ligans och den engelska fotbollens integritet.
Premier League kan knappast lastas för att följa sin egen regelbok, en regelbok som Newcastle själv varit med och beslutat om.
Premier League kan kritiseras för att ha dröjt med beslutet, det vill säga inte kommit med ett tidigt negativt beslut. Det finns en slags feghet i att varken säga ja eller nej, utan låta saken självdö.
Samtidigt har Premier League som alltid tystnadsplikt i pågående processer som Newcastles ägar- och ledningstest, så de kan inte säga något om den så länge den faktiskt pågår, vilket den för övrigt fortfarande formellt gör.
Idén dessutom att Premier League skulle ha någon slags skyldighet att kommentera den ena illa underbyggda och ännu sämre genomtänkta anklagelsen mer befängd än den andra är naturligtvis helt orimlig.
Premier League, lika lite som Qatar, storklubbarna eller media, har tvingat Saudiarabien att piratsända Premier League-fotboll.
Vems fel är det?
Slutklämmen under varje stycke lär kanske avslöja att min mening att den stora boven här är Saudiarabien, och att ägargruppen bakom Newcastles uppköp, PCP och PIF, således bara har sig själva att skylla.
Att Amanda Staveley och PIF försöker framställa det som Premier Leagues, Qatars, storklubbarnas och medias fel att Saudiarabien piratsänder fotboll kan bara beskrivas som ett klassiskt exempel på gaslighting.
Beklämmande nog verkar mängder av Newcastles supportrar ha låtit sig luras, möjligen eftersom de vill låta sig luras.
Här görs två invändningar. Dels att piratsändningarna inte faller under Saudiarabiens kontroll, vilket avfärdats av WTO. Dels att PIF inte har någon koppling till den saudiska staten, vilket är så dumt att det inte ens förtjänar att kommenteras.
Premier Leagues process har dragit ut på tiden eftersom det har funnits förhoppningar om att Saudiarabien skulle upphöra med sina piratsändningar, något som Saudiarabien även gav sken av.
Med tiden har det blivit tydligt att så inte var fallet. Både genom Saudiarabiens reaktion på WTO:s rapport, och genom Saudiarabiens följande beslut att helt stänga av BeIN:s sändningar inom det egna landet.
Saudiarabien, och därmed i förlängningen ägargruppen bakom Newcastles uppköp, har enbart sig själva att skylla att uppköpet inte går igenom.
Om det nu faktiskt ligger till på det sättet. Formellt har PCP och PIF ännu inte dragit tillbaka sin ansökan till Premier League, så det är alltjämt en pågående process. Vilket är ett annat skäl varför Premier League förblir tysta.
Men som också öppnar möjligheten att hela tillbakadragandet ur uppköpet enbart är ett försök att utnyttja den allmänna opinionen i Newcastle till att sätta press på Premier League att godkänna deras ansökan.
Vilket möjligen är smart PR. Bara det att Saudiarabiens piratsändningar av Premier League-fotboll är ett substantiellt problem, inte ett PR-problem, och kommer således inte åtgärdas med PR-lösningar enbart.
Huruvida uppköpet går igenom, och hur länge processen drar ut på tiden, är alltså helt och hållet upp till Saudiarabien. Det är i den riktningen Newcastles supportrar egentligen borde rikta sin frustration och ilska.
Känslor jag har full förståelse för efter Mike Ashleys 13 år av mediokritet och meningslöshet.