Åttondelsfinalen var matchen som Man City behövde vinna. Real Madrid var det klassiska exemplet på superklubben som även om det för stunden inte är ett fantastiskt fotbollslag ändå har traditionen, kulturen och erfarenheten att vinna i Champions League. Just den typ av match som Man City har anklagats för att inte kunna vinna, just eftersom de enligt vissa saknar den traditionen, kulturen och erfarenheten.
Den matchen vann Man City förhållandevis bekymmersfritt, det var aldrig något större tal om saken. Kvartsfinalen i Champions League är däremot en helt annan typ av match för Man City, nämligen matchen de måste vinna. Om Man City gick in mot Real Madrid som åtminstone inte tydliga favoriter på förhand så går Man City in mot Lyon som väldiga favoriter. Något som medför en helt annan press, och är en helt annan uppgift.
En parallell kan rätt uppenbarligen dras med Atlético Madrid som besegrade ett betydligt bättre Liverpool i åttondelsfinalen bara för att förlora mot RB Leipzig i en kvartsfinal alla ansåg Atlético Madrid vara stora favoriter i. Det passade Atlético Madrid betydligt bättre, både taktiskt och mentalt, att vara underdogs snarare än favoriter. Atlético Madrid har även det gemensamt med Man City att de aldrig förut vunnit Champions League.
Man City har å andra sidan både taktiken och mentaliteten att dominera sina matcher som Atlético Madrid inte riktigt har. Man City kommer inte likt Atlético Madrid känna sig ovana och obekväma av att äga bollen och äga spelet i kvällens kvartsfinal, tvärtom är det så de vill genomföra sina matcher. Atlético Madrid är byggt för att kunna besegra de bästa lagen, Man City är byggt för att vara ett av de bästa lagen.
Lyon är samtidigt inget obegåvat fotbollslag, och heller inga dunungar. De slog ut Juventus i åttondelsfinalen, vilket måste betraktas som en bedrift. Laget innehåller flera bekantskaper från brittisk fotboll, såsom Rafael Da Silva, Jason Denayer, Memphis Depay, Jeff Reine-Adelaide, Bertrand Traoré och Moussa Dembele. Att offensiva spelare som Memhis, Dembele, Maxwell Cornet kan skapa problem för Man City råder inga tvivel om.
Samtidigt vann aldrig Lyon riktigt mot Juventus, åtminstone inte i meningen att de gjorde fler mål än dem. De vann med 1-0 på hemmaplan och gick sedan vidare på fler gjorda bortamål, efter en tidig straff i bortamatchen. Den möjligheten har inte Lyon nu. Matchen spelas på neutral plan, att gå vidare på bortamål är en omöjlighet, och ikväll måste man alltså vinna matchen, inte bara inte förlora den.
Samtidigt är det så klart en fördel för det svagare laget med ett enkelmöte snarare än det klassiska dubbelmötet. Ju färre matcher desto större skrällchans, eller möjlighet för det svagare laget att faktiskt vinna, desto större utrymme för slumpen, tillfälligheter, eller de så kallade små marginalerna. Formatet på Champions League den här säsongen kan ikväll alltså sägas tala både till Man Citys fördel och nackdel.
Orosmolnet för Man City från åttondelsfinalen mot Real Madrid var det egna slöseriet i anfallsspelet. Man City skapade mängder med chanser utan ta dem tillvara. Ett mer effektivt Man City hade kunnat vinna framför allt returmötet mot Real Madrid med betydligt större siffror. Normalt sett är det svårt att vinna Champions League med den typen av slösaktighet. Chanserna tenderar bli färre, och därmed viktigare.
Det är även denna faktor som kan antas vara avgörande ikväll. Tar Man City tillvara sina chanser någorlunda effektivt så vinner de. Om inte så ökar risken för förlust väsentligt. Vilket inte betyder att Man Citys försvar inte längre är en svaghet, men försvaret är vad det är, det kommer varken förbättras eller försämras i reell mening den här matchen. Man City släppte till chanser mot Real Madrid, och kommer även göra det mot Lyon.
Vad Man City kan påverka och finjustera är det egna anfallsspelet.
Lyon spelar inte europeiskt cupspel nästa säsong. De förlorade Ligacupfinalen mot PSG och när Ligue 1 tämligen abrupt och ensamt bestämde sig för att avsluta säsongen så befann sig Lyon på sjunde plats i tabellen, 0,03 poäng per match nedanför de europeiska cupplatserna. Det här kan alltså vara sista dansen för detta talangfulla Lyonlag, flera av deras bästa spelare kan flytta vidare precis som Ajax spelare förra sommaren.
Kanske kan detta få Lyon att spela med större frihet, och visa sig mer orädda på planen än normalt. Pressen på Man City är högre, kraven betydligt större. Vinner inte Man City Champions League kommer det vanliga tjafset om att de inte kan vinna Champions League återkomma. Förlorar Man City i kvartsfinalen mot Lyon så kommer det sägas betydligt värre saker än så.
Mycket kommer avgöras baserat på hur matchbilden utvecklas. Vilket låter som en banal tankegång möjligen för att det är en banal tankegång. Icke desto mindre korrekt. Lyckas Man City ta ledningen minskar pressen på dem och de kan själva börja spela med en större frihet och självförtroende. Tar Lyon ledningen riskerar matchen få samma karaktär av ångest som kvartsfinalerna fick för PSG och för Atlético Madrid.
Champions League rullar vidare. Åttondelsfinalen mot Real Madrid var en match som Man City behövde vinna. Kvartsfinalen mot Lyon är en match som Man City måste vinna. I så fall väntar en semifinal mot Bayern München, en som Man City kan vinna mot vad som förmodligen är den på pappret tuffaste motståndaren kvar i Champions League. Därefter Champions League-finalen, en match Man City drömmer om att vinna.
Man City är tre matcher från att både skriva ett nytt kapitel i sin egen stolta historia, och samtidigt skriva ett litet stycke fotbollshistoria. Tre matcher. På samma gång väldigt nära men ändå så väldigt långt borta.
:::
Några ord om Rudi Garcia.
Lyons manager som tog över under hösten, sedan Lyon inlett säsongen väldigt skakigt, det främsta skälet till Lyons svaga tabellplacering när säsongen avbröts. Offensivt lagd manager som haft stor framgång framför allt inom fransk fotboll, där han bland annat vann franska ligan med Lille. Spåddes en lysande framtid. Inledde väldigt starkt som Romas manager, en notoriskt svår klubb att vara manager för.
Utflykten till Serie A visar på en vilja att pröva sina vingar. Rudi Garcia hade varit ett mycket intressant tillskott till Premier League, kanske då framför allt i någon av dess medelstora-större klubbar siktandes uppåt i tabellen.
:::
TRANSFERKOLLEN
Willian, Chelsea till Arsenal. Det har väl antagligen sagts tillräckligt mycket om det moraliskt och institutionellt suspekta med den här värvningen. Men även rent sportsligt är jag minst sagt skeptisk. Det är inte en spelartyp Arsenal omedelbart behöver, eller som ens gör Arsenal direkt starkare. En ibland briljant men alltför ojämn spelare kommer heller inte plötsligt ändra detta mönster med åldern. Lyckas Arteta rådda om honom mer till central mittfältare så kanske. Godkänd – (++)