Varje gång en manager som tidigare varit framgångsrik med någon mindre klubb anställs av en storklubb, eller varje gång en sådan manager är på väg att anställas av storklubb, eller ens om det bara pratas om en sådan manager som en aktuell kandidat för en sådan storklubb, så spelas exakt samma visa: Håller han verkligen för den här nivån, är han inte i själva verket alldeles för liten för att ta hand om en riktig storklubb?
Betydligt mer sällan hör man den omvända melodin. Det vill säga när en stor och riktigt namnkunnig manager med erfarenhet från de allra största klubbarna tar över en något mindre klubb, så ställs mycket sällan frågan om managern i fråga verkligen håller för den nivån han nu befinner sig på, om han inte i själva verket är alldeles för stor för att kunna ta hand om en mindre klubb.
Om vi menar att det är en helt annan skill-set att vara manager för en storklubb än för en mindre klubb, så måste vi därmed även kunna acceptera att det faktiskt är en annan skill-set också åt det andra hållet. Att vara manager för en mindre klubb är mer än bara en delmängd av att vara manager för en storklubb. En manager för en mindre klubb måste hantera helt andra förutsättningar, begränsningar och allmänna frustrationer.
Carlo Ancelotti till Everton måste ses som ett exempel på en stor manager som anställts av en mindre klubb. Ancelotti är van vid att vara manager för europeiska jättar som Juventus, Milan, Chelsea, PSG, Real Madrid och Bayern München. Plötsligt är han manager för Everton. Den på samma gång orimliga men nödvändiga frågan är alltså om Carlo Ancelotti verkligen håller som manager för en klubb på Evertons nivå?!
Visst är det så att Carlo Ancelotti innan alla dessa storklubbar gjorde sin gröntjänst som manager i först Reggiana och sedan Parma. Men det var bara några år och även rätt tydligt tillfälliga gig i väntan på något större. Visst är det även så att Everton för all del inte är någon historiskt sett liten klubb, liksom det inte är en klubb med små ambitioner, men inte heller kan de placeras på samma nivå som t ex PSG, Juventus och Real Madrid.
Att vara manager för en av superklubbarna, om vi använder det uttrycket för att särskilja dem från andra mer normalt stora klubbar, såsom Everton exempelvis, för självfallet med sig en mycket hög press. Men där finns på samma gång också en helt annan service och grad av bekvämlighet. Det ställs betydligt högre krav redan på kort sikt, men man har också helt andra verktyg till sin hjälp.
Carlo Ancelotti har under större delen av sin karriär ansetts som den perfekta managern för lag med stora stjärnor. Till synes utan något större ego för egen del har han ofta lyckats få fotbollens stora egon, divor och stjärnor att dra åt samma håll inom ramen för ett inte överdrivet komplicerat taktiskt ramverk. Andra sidan av det myntet är så klart att Ancelotti framför allt är van vid att ha hand om stjärnor, och ha tillgång till stjärnor.
Med Everton kommer Ancelotti mycket väl kunna ha hand om och tillgång till mycket bra fotbollsspelare, men förmodligen inte stjärnor på samma sätt, inte spelare på den absolut högsta nivån av världsklass. Detta samtidigt som han nu till skillnad från tidigare från just en sådan position måste konkurrera med ett antal superklubbar med i flera fall just den typen av stjärnor.
Detta kommer ställa krav på en väsentligt högre intensitet och arbetsinsats av Carlo Ancelotti, det vill säga av en manager som gjort sig närmast berömd för att vara väldigt lågintensiv och kanske inte nödvändigtvis kräva av sina spelare, eller för den delen av sig själv, den absolut största arbetsinsatsen. Avslappnad, tillbakalutad och laissez-faire är snarare ord och uttryck som brukar användas för att beskriva Ancelotti.
Carlo Ancelotti har ett hästjobb framför sig med Everton, som fortfarande lider sviterna av ett flertal år av otydligt ledarskap, bortkastade pengar och värvningar av spelare som skapat en svårt obalanserad spelartrupp. Everton saknar inte sina problem med framför allt försvaret, men det svettigaste problemområdet för Everton måste ändå vara deras mittfält, som måste vara det svagaste mittfält Ancelotti någonsin haft hand om.
Vilket känns viktigt eftersom mittfältet alltid har varit en väldrillad del utav alla Ancelottis framgångsrika lag. Men man får ändå säga att det är en rätt rejäl skillnad mellan, för att ta några exempel, Clarence Seedorf, Andrea Pirlo och Kaka i Milan, eller Sami Khedira, Xabi Alonso och Luka Modric i Real Madrid, och ett mittfält i Everton där sedan Idrissa Gueye lämnade klubben egentligen bara Andres Gomes håller måttet.
Evertons mittfält lider problemet att vara varken hackat eller malet. Det är ett mittfält som vare sig ger tillräckligt skydd åt det egna försvaret, eller är tillräckligt kreativt och skapar tillräckligt mycket i anfallsväg. Evertons mittfält erbjuder varken protektion eller produktion. Idrissa Gueye är en svårt saknad spelare. Jean-Philippe Gbamin har varit en enastående flopp. Försöket att spela Gylfi Sigurdsson på defensivt mittfält misslyckat.
Man får säga att det är en minst sagt talande statistik att Evertons backlinje har bidragit med större kreativitet och fler assists den här säsongen än Evertons mittfält. Framför allt ytterbackarna Lucas Digne och Seamus Coleman har bidragit i produktionen. Detta är till skillnad från i Liverpools fall knappast något medvetet val, utan här handlar det mycket mer om att mittfältet helt enkelt inte erbjuder något annat alternativ.
Självfallet gör detta livet betydligt svårare för Evertons anfall. Samtidigt kan inte Everton vara helt nöjda med vad de har fått ut av spelare som Theo Walcott eller Alex Iwobi, som de betalade mer än £30m för inför den här säsongen. Exemplen på Evertons misslyckade värvningar är många. Fabian Delph har varit misslyckad. I Evertons rullor hittar vi fortfarande spelare som Sandro Ramirez, Yannick Bolasie och Jean-Philippe Gbamin.
Det är med andra ord ingen liten uppgift som Carlo Ancelotti har framför sig med Everton, under svårast tänkbara förutsättningar. Ancelotti är 61 år gammal. Han har varit manager för Juventus, Milan, Chelsea, PSG, Real Madrid, Bayern München och Napoli under sin långa och framgångsrika karriär. Ändå vågar jag påstå att Everton kommer vara Carlo Ancelottis svåraste jobb hittills.
Samtidigt är jag positivt överraskad över hur pigg Carlo Ancelotti ändå verkar vara på uppgiften! Det ska bli väldigt spännande att följa vad Ancelotti över de kommande åren, som vi nog får räkna med att det kommer handla om, lyckas åstadkomma med Everton.
:::
TRANSFERKOLLEN
Aaron Ramsdale, Bournemouth till Sheffield United. Sheffield United behövde förstärka målvaktssidan nu när det verkar som om Dean Henderson åtminstone inte återvänder från andra sidan Pennines. Alltså hämtar de hem en av sina egna, tidigare målvakter som flyttade till Bournemouth och där har gjort en riktigt bra säsong, en av få ljuspunkter för Bournemouth under säsongen. Med beröm godkänd – (++++)