Premier League är världens största, bästa och vackraste liga. Så där, då har jag sagt det klart och tydligt så att de som mest av allt ägnar sina dagar åt att vilja låta sig provoceras får sitt lystmäte. Men att Premier League är världens största, bästa och vackraste liga betyder ju inte att precis allting med ligan är perfekt, eller för den delen att allting är ens bra. Premier League liksom allt annat i världen har sina bra och sina dåliga sidor.
Den här blogglistan kommer att fokusera på Premier Leagues dåliga sidor och allra sämsta egenskaper. Motsvarande lista nästa måndag kommer istället fokusera på Premier Leagues allra bästa egenskaper. Men här gäller det alltså att hitta de här sakerna man inte gärna skyltar med när man försöker sälja in Premier League till utomstående. Vilket i och för sig är lätt eftersom det oftast handlar om sådant som inte intresserar många.
Flertalet av dessa sämsta egenskaper är en direkt produkt av den engelska fotbollens kultur och tradition. Andra egenskaper beror mer på aktiva beslut och bestämmelser som hade varit rätt lätta att ändra på om där bara fanns en sådan politisk vilja. Många gånger kan den första typen vara de mer allvarliga egenskaperna, men den andra typen är å sin sida ofta mer irriterande just eftersom de vore så lätta att åtgärda.
Visst säger det sig självt att en sådan här lista kommer vara djupt subjektiv. Vad jag tycker är dåliga egenskaper kanske andra istället tycker är bra egenskaper. Vad andra ofta väljer att kritisera Premier League för kan vara sådant jag rycker på axlarna åt eller istället tycker är något i grunden positivt. Ändå inbillar jag mig att få skulle tycka att egenskaperna på den här listan är positiva så som de är beskrivna.
Här är enligt mig Premier Leagues åtta allra sämsta egenskaper!
(8) Oviljan att hjälpa sina lag i det europeiska cupspelet!
Spelschemat är tufft att få ihop, så det är inte alla gånger helt lätt att göra som man vill, men känslan är samtidigt att Premier League många gånger inte ens försöker göra något för att hjälpa sina lag i europeiskt cupspel. Något som alla andra stora ligor gör, oftast dessutom med goda resultat. För några år sedan infördes fredagsmatcher i Premier League, explicit i syfte att kunna hjälpa lag på detta sätt, men det är väldigt sällan som dessa fredagsmatcher faktiskt använts för att hjälpa engelska lag i Europa. Andra gånger ger man sina lag aktiva nackdelar. Allting känns som en larvig historisk kvarleva från 1950-talet.
(7) Bristen på transparens och vilja till dialog!
Jag kan förstå att lägga locket på kan ses som ett sätt att skydda sina domare, det vill säga inte direkt eller indirekt tvinga dem att kommentera domslut i efterhand. Men att förbjuda dem att göra det, även när en helt frivillig kommentar från deras sida skulle kunna ge en betydligt större förståelse för hur de uppfattade en situation, och hur de valde att bedöma situation, och därmed en betydligt större förståelse för domarens uppgift i allmänhet. Istället gör Premier League sina egna domare till offer både för lynchmobbar och kränkande konspirationsteorier.
(6) Tvånget att sitta och titta!
Drygt 30 år efter katastrofen på Hillsborough så lever vi fortfarande med dess hysteriska reaktioner och allmänna moralpanik. Som om det verkligen var det faktum att man stod upp och tittade på fotboll på den tiden som var orsaken till katastrofen. Kanske fanns det ett skäl att kräva sittplatser för 30 år sedan, men det finns inte längre några rationella skäl att förbjuda ståplats. Och sett till den myriad av negativa effekter förbudet har fått för engelsk fotboll, gällandes exempelvis biljettpriser, atmosfären på läktarna etc, så är det inte en dag för tidigt att ståplats nu är på väg att återinföras.
(5) Varats olidliga lätthet!
Fotboll är ambition och drömmar, kamp och konkurrens! Det är någonstans hela dess själ och väsen, dess existensberättigande. Men någonstans har detta gått förlorat i engelsk fotboll, där pengarna inom den engelska fotbollen, i synnerhet de väldiga skillnaderna i pengar mellan specifika nivåer av engelsk fotboll (Football League – Premier League – Champions League längs en tänkt skala), har fått alltför många klubbar genom åren att bara vara nöjda med att existera i största allmänhet i Premier League. Att faktiskt åstadkomma något verkar inte alls lika viktigt längre. Men att överleva i Premier League är inte detsamma som att faktiskt leva. Istället får vi flera exempel på halvdöda klubbar.
(4) Dess opraktiska självtillräcklighet!
Premier League och engelsk fotboll i största allmänhet verkar lida av ett rätt allvarligt case av not invented here-syndrom. Framför allt tar sig detta uttryck i att man absolut inte får vara som alla andra, eftersom man är lite bättre än alla andra, ända ned på den allra mest fåniga detaljnivå. Alltså måste det hittas på egna varianter av t ex handsregler, VAR-rutiner och dylikt som bara leder till dåligheter, frustration och sämre utfall. Helt och hållet i onödan eftersom det bara hade varit att kopiera ett redan befintligt sätt att göra dessa saker på. Detta distraherar från själva fotbollen.
(3) Finansiellt värde viktigare än mänskliga värderingar!
På något sätt blir det talande när det som satte stopp för Saudiarabiens köp av Newcastle inte var dess grova och återkommande brott mot mänskliga rättigheter, utan istället dess kränkande av Premier Leagues TV-rättigheter. Premier Leagues regelverk innehåller absurt detaljerade föreskrifter gällande just sina TV-rättigheter, men knappt ens en bokstav om mänskliga rättigheter. Förståeligt på sitt sätt eftersom Premier Leagues hela business är just TV-rättigheter. Men det står ju inte i motsats till att Premier League även skulle ta ett faktiskt ansvar och kräva att ägare i Premier League faktiskt måste leva upp till en anständig nivå gällande mänskliga rättigheter.
(2) Rika klubbar ryggar sitt sociala ansvar!
The business of business is business, sade en gång Milton Friedman som kommentar till frågan om företags sociala ansvar. Ett tveksamt påstående redan när det gäller företag, men ännu värre för klubbar som i sin grund är sociala institutioner. Det är beklämmande att se dessa klubbar, inte minst i dessa tider, inte ta sitt sociala ansvar utan säga upp dem vid första bästa tillfälle, betala dem minimilöner och så vidare.
(1) Produktifieringen av ytan före substans!
Många var positiva när Premier League startade upp igen och spelarna gick ner på knä för Black Lives Matter, och det är klart att det finns helt genuina inslag i detta och inget fel med det. Men mycket snabbt, och det gäller en mängd olika frågor inkluderandes BLM, militärtjänst, LBTQ-rättigheter och så vidare, så blir det även till en del av själva marknadsföringen av Premier League. Man gör det för att det ska se bra ut, snarare än för att faktiskt göra bra. Problemet uppstår när det ena förväxlas med det andra, och därmed i själva verket blir ett hinder för faktisk förändring.
:::
TRANSFERKOLLEN
Matt Doherty, Wolves till Tottenham. Högerbacken har varit ett bekymrat område för Tottenham ett bra tag. Vare sig Kieran Trippier eller Serge Aurier har riktigt lyckats ersätta Kyle Walker. I synnerhet defensivt har där funnits en osäkerhet. Doherty är en högerback som visat i Wolves att han behärskar den viktiga kombinationen mellan offensiv och defensiv, en modern ytterback. Bra värvning. Med beröm godkänd – (++++)
Mario Lemina, Southampton till Fulham (lån). Ansågs som en bra värvning till Southampton men har inte lyckats göra något positivt avtryck där. Kan det bli en annan story i Fulham? Ja, inte omöjligt, åtminstone är Fulham i behov av lite mer tyngd och framåtanda på mittfältet och det är inte omöjligt att Lemina kan bidra till det. Men kanske ska vi heller inte förvänta oss för mycket. Godkänd – (++)