David Raya, Rico Henry, Ethan Pinnock, Pontus Jansson, Henrik Dalsgaard, Christian Norgaard, Josh Dasilva, Sergio Canos, Said Benrahma och Ollie Watkins. Om det fanns en farhåga när Brentford förlorade playoff-finalen mot Fulham för en dryg månad sedan att de nu skulle köpas sönder och samman så har den farhågan så här långt, med en knapp vecka kvar till ligapremiären, inte blivit verklighet.
Brentford har dessutom markerat att de själva bara kan tänka sig att sälja två av dessa spelare som förra säsongen utgjorde lagets ryggrad. Vilket i sig är en hyfsat markant förändring jämfört med Brentfords policy tidigare år. Samtidigt har det varit märkligt tyst runt Brentfords spelare. West Ham har tittat på Raya, Arsenal verkar intresserade av Pinnock, men framför allt är det kanske Aston Villa som rycker i Watkins.
Om Aston Villa lyckas värva Ollie Watkins, vilket ändå verkar troligt, så har däremot Brentford redan varit aktiva med att värva en fullt möjlig ersättare till honom i form av den mycket talangfulle Ivan Toney, tidigare i Peterborough och innan dess en lovande anfallare i Newcastle. Dessutom återvänder finske Marcus Forss från en imponerande lånesejour med AFC Wimbledon.
Märkligast av allt är nog ändå hur det råder total tystnad kring Said Benrahma, som var inte bara Brentfords utan kanske hela seriens klarast lysande stjärna förra säsongen, men alltså ännu inte ett knyst. Kanske är det så att hans prislapp är avskräckande för aktuella klubbar i dessa tider. Kanske är det så att hans skakiga insatser i Brentfords playoff fick köpande klubbar att börja tvivla på köpet. Kanske är det lite både och.
Förvisso är det en hel månad kvar av transferfönstret, som alltså stänger i början av oktober. Samtidigt måste man också anta att klubbar med ambition kommer bli alltmer avogt inställda till att sälja spelare ju längre in på säsongen vi kommer. Och Brentford verkar onekligen vara en klubb med ambitioner inför den här säsongen. Och konstigt vore annars, med tanke på hur nära Brentford var redan förra säsongen.
Man skulle kunna påstå att Brentford hade tre matchbollar att ta sig till Premier League, eller åtminstone två. Först när de behövde en poäng mot Stoke i näst sista omgången för att ta sig förbi West Brom, men förlorade för första gången på tio matcher. Sedan förlorade de alltså playoff-finalen mot Fulham, som de vunnit mot två gånger tidigare under säsongen.
Helt avgörande för Brentford den här säsongen kommer bli hur de lyckas hantera besvikelsen från förra säsongen. Det vill säga om de orkar lyfta sig själva i kragen för ännu en runda, efter att ha varit så nära förra säsongen. Eller om luften i själva verket har gått ur dem nu. Med andra ord, om de lyckas upprepa samma bedrift nästa säsong som Leeds gjorde den här säsongen.
Rimligtvis måste Brentford också känna att deras chanser till uppflyttning är riktigt goda den här säsongen, sett enbart till lagets faktiska kvalitet. De var redan förra säsongen ligans kanske bästa eller näst bästa lag, åtminstone under dess andra halva. Det känns inte som att något lag i EFL Championship egentligen har blivit så särskilt mycket starkare jämfört med förra säsongen. Brentford borde vara en av favoriterna.
De främsta hoten och utmaningarna kommer kanske just från Premier League. Det vill säga från de nedflyttade klubbarna. Här känns kanske inte Norwich överdrivet starka, men både Watford och Bournemouth känns som två lag som om de får ihop sina lag kan visa sig mycket starka i serien den här säsongen. Samtidigt är det svårare att bli nedflyttade än vad man oftast tror, och det är sällan fler än ett nedflyttat lag går bra på en gång.
Utöver Watford och Bournemouth så ser jag Nottingham Forest som en potentiell toppklubb också. Men det är alltså dessa tre klubbar som tillsammans med Brentford på pappret kommer göra upp om uppflyttningsplatserna nästa säsong tänker jag. Sedan är detta så klart EFL Championship, så det finns ett helt koppel med klubbar jagandes bakom dessa som mycket väl kan komma att utmana även de.
Men med det utgångsläget inför säsongen är det ändå inte så konstigt att Brentford möjligen i större utsträckning än förut sätter allting på ett kort och tänker lite nu eller aldrig vad gäller detta med uppflyttning till Premier League. Det är en lång och svår resa Brentford har framför sig, som alltid är fallet i Football League, men deras chans att bli uppflyttade till Premier League blir rimligtvis aldrig större på förhand än så här.
Kanske kommer känslan av nystart eller omstart för Brentford behjälpas av att man nu gör sin allra första säsong på sin nya arena, Brentford Community Stadium, eller New Griffin Park som den börjat kallas i folkmun. Förhoppningen var alltså att den skulle invigas med Premier League-fotboll, men så blev det alltså inte. Istället invigs den under dagen med en match i Ligacupen mot Wycombe Wanderers.
Visst hade det varit en större sak om Brentfords nya arena hade kunnat invigas med supportrarna på plats. Precis som det hade varit fint om gamla Griffin Park hade fått firas av med supportrarna på plats i slutet av förra säsongen. Men så blev det alltså heller inte, och just sådana här missade tillfällen hör kanske till de mer trista av pandemins effekter för fotbollen.
Men visst finns det ändå någon slags tilltalande symbolik bakom Brentfords subtila och samtidiga förändring till en klubb med en helt annan arena och ett lag med en helt annan ambition. Åtminstone utifrån, och åtminstone vid den här tidpunnkten, framstår Brentford som en klubb som kom väldigt nära Premier League förra säsongen, men som istället för att bryta ihop valde att knyta nävarna och försöka en gång till.
Om det verkligen är på det viset så måste Brentford ses som favoriter till uppflyttning den här säsongen.
:::
TRANSFERKOLLEN
Allan, Napoli till Everton. Första mittfältaren är alltså på plats i vad som ser ut att kunna bli en rad nya mittfältare. Allan har utmärkt sig i Napoli med sitt fysiska, tuffa och framför allt positionssäkra brytningsspel och passningsspel, och kan bli för Everton ungefär vad N’golo Kanté var för Leicester och vad Wilfred Ndidi är för Leicester. En spelartyp som Everton desperat behöver. Med beröm godkänd – (++++)
Fabio Silva, Porto till Wolves. Allmänt omskriven som en av världens främsta talanger och som den nästa Cristiano Ronaldo. Att beskrivas som den ”nästa” någonting är som vi vet knappast någon garanti för att det verkligen är så. Wolves köper en hiskeligt lovande spelare för en hiskeligt hög summa pengar. Känns som en värvning vi antingen bokför som tokflopp eller som dundersuccé om ett antal år, inget däremellan. Väl godkänd – (+++)