Liverpool vann ligan för första gången på 30 år. Leeds vann Football League och återvände för första gången på 16 år till Premier League. Om man en gång i tiden råkade hamna så olyckligt i livet att man började hålla på Man Utd så måste förra säsongen ha varit en enda lång mardröm. Den kanske enda ljuspunkten eller åtminstone lättnaden var att Man City som vanligt snubblade på sina egna fötter i Champions League.
Ändå går det inte att klaga alltför mycket eller alltför högljutt på den saken. Både Liverpool och Leeds gjorde på sina lite olika sätt och utifrån sina olika utgångspunkter helt fantastiska säsonger. Liverpools säsong motsvarade eller kanske i vissa avseenden till och med överträffade Arsenals, Chelseas, Man Citys och Man Utds allra bästa säsonger. Leeds visade hela Football League prov på ett annat sätt att vinna.
Nu ska både Liverpool och Leeds inleda nästa ligakampanj, under vilken de båda måste visa att förra säsongen var mer än enbart en lycklig tillfällighet utan tvärtom en del i ett större mönster och en fortsatt utveckling. Liverpool behöver försvara sin ligatitel eller i alla fall göra ett trovärdigt case för att kunna göra det. Leeds behöver hålla sig kvar i Premier League och allra helst även övertyga i Premier League.
På något sätt känns det liksom fint och passande att Liverpool och Leeds ska möta varandra redan i ligapremiären. Två klubbar som båda genomförde historiskt unika säsonger förra säsongen, möter varandra den här säsongen i en på flera olika sätt historiskt unik ligapremiär. Två klubbar, och två managers, som representerar olika idéer inom fotbollen, men som även ibland reduceras till en slags stereotyper.
Possession vs press
Marcelo Bielsa anses av många vara en anfader eller åtminstone en tung förebild till den possessioninriktade fotboll som populariserades, paketerades och produktifierades av Pep Guardiola för cirka tolv år sedan. Jürgen Klopp å sin sida har växt fram som den främsta förgrundsgestalten för den pressfotboll som fyra-fem år senare utvecklades för att bemöta just Guardiolas dominerande, och vinnande, fotbollsidé.
Man kan säga att 2010-talet i mångt och mycket har fortsatt vara en slags kamp mellan dessa båda taktiska fotbollsidéer. De båda idésystemen har tvingats ta intryck av varandra och ingen idé är till slut riktigt så renodlad som de ibland beskrivs på pappret av dess olika ideologer och profeter. Bielsas fotboll representerar knappast nidbilden av Guardiolas fotboll med Barcelona, inte ens Guardiolas fotboll gör längre det.
På samma sätt har Klopps fotboll tvingats inkludera alltmer possession för att verkligen bli riktigt framgångsrik. Att hitta den vinnande fotbollen har inte gått ut på att välja antingen possession eller press, det ena systemet har inte visat sig överlägset det andra, utan på att hitta den rätta kombinationen för ett specifikt lag mellan just possession och press. Här hittar vi förklaringen till både Liverpools och Leeds framgångar förra säsongen.
Ändå måste vi rimligtvis säga att Jürgen Klopp och Marcelo Bielsa befinner sig på varsin sida av mittpunkten på detta spektrum. Alltså är det en taktiskt och ideologiskt intressant fotbollsmatch vi har framför oss på Anfield mellan Liverpool och Leeds, där båda lagen egentligen har kvaliteten och kapaciteten att vara det andra lagets rent taktiskt sett värsta mardröm.
Känsla vs kalkyl
Jürgen Klopp och Marcelo Bielsa beskrivs inte enbart som kontraster vad gäller själva fotbollen utan även som personligheter. Klopp är den heta känslomänniskan som gastar, skriker, kramas och skrattar, helt enkelt spelandes ut hela skalan av känslor och beskrivs ofta som passionerad. Bielsa å andra sidan som den maniskt detaljerade coachen som analyserar allt och är helt befriad från uppenbara glädjeyttringar.
Sådant där riskerar emellertid bli reduktivt. Det vill säga att Klopp beskrivs som enbart en känslomanager som leder med passion utan någon egentlig idé eller substans, när det i själva verket är en fotboll i högsta grad präglad av metod, system och detalj. Eller att Bielsa beskrivs som en ren systemmanager utan passion när det i själva verket krävs en enorm passion för att orka vara så detaljerad som Bielsa är i sin fotboll.
Dessutom ser vi ju också att denna förenklade uppdelning i känsla och kalkyl heller inte riktigt stämmer. En manager som likt Klopp tar in en expert på inkast bara för att maximera nyttan med denna detalj inom fotbollen kan knappast anklagas för att inte bry sig om detaljer i fotbollen. En manager som visar de känslor som Bielsa visade mot slutet av Leeds förra säsong kan knappast anklagas för att vara befriad från känslor.
Men mycket av detta handlar ju om hur vi vill beskriva respektive manager. Vi vill beskriva t ex Klopp enbart i termer av att han är passionerad eftersom hela hans schtick är att han bryr sig så mycket eftersom han egentligen mest är en av oss. Något som dessutom brukar kunna användas för att försvara varje gång han säger något mindre klokt. Det är ju bara för att han är så passionerad gubevars. Vi vill beskriva Bielsa som galningen.
Vinnare vs förebilder
Något Jürgen Klopp och Marcelo Bielsa däremot har gemensamt är att de båda två har beskrivits som managers som värderar sin idé eller sitt spelsystem högre än resultat. Vi har t ex hört rätt många gånger, både från dem själva eller från deras supportrar, hur de inte skulle vilja spela på ett visst sätt bara för att vinna en fotbollsmatch. Vilket för all del alltid har låtit lite mer trovärdigt om Bielsa än om Klopp.
Detta med att det viktigaste inte är att vinna har blivit något av en den moderna fotbollens klyscha det senaste årtiondet. Oftast sägs det dessutom om managers och lag som av någon anledning ändå oftast vinner, så det hela sätts liksom aldrig på något riktigt prov. Hur som helst kan vi se både på Klopp och på Bielsa att detta att vinna helt klart är något som är väldigt viktigt även för dem personligen.
På så vis riskerar detta bli en prövande säsong för båda två. Inget av lagen kan känna sig säkra på att fortsätta vara vinnare utifrån sina respektive utgångspunkter. Liverpool har att försvara en ligatitel mot ett formidabelt Man City, och det finns inga garantier för att det kommer lyckas. Leeds gör så klart sin första säsong i Premier League, vilket av fullt naturliga skäl kommer vara tuffare än vad det var i EFL Championship.
Hur den saken påverkar både Klopp och Bielsa, samt deras respektive lag, är inte helt lätt att veta på förhand. Kanske blir det heller aldrig aktuellt, om det visar sig att båda lagen så att säga fortsätter vinna utifrån sina respektive utgångspunkter, det vill säga fortsätter vara relativt framgångsrika. Men det är en faktor som kan komma att påverka båda lagen på lite olika sätt.
En annan aspekt både Klopp och Bielsa har gemensamt är att deras lag och deras fotboll brukar anses leda till större slitage på respektive spelartrupper, och att trötthet brukar kunna bli en faktor mot slutet av säsongen. Kanske något som kan få en större betydelse just den här säsongen som på grund av Covid-19 har ett grymmare och tajtare spelschema än vad vi nog har sett någon gång förut i Premier Leagues historia.
En säsong som alltså börjar idag, först med premiärmatchen mellan Arsenal och Fulham och senare på kvällen alltså matchen mellan Liverpool och Leeds. Två lag med väldigt stor personlighet, men däremot utan de riktigt stora personligheterna på planen. De stora personligheterna finns kanske istället vid sidan av planen.