Wolves meddelade en positiv nyhet under söndagen, något dygn innan deras ligasäsong ikväll inleds mot Sheffield United, nämligen att de har förlängt kontraktet med Nuno Espirito Santo som manager. Managern som alltså tog dem upp i Premier League och som har etablerat dem högt upp i Premier League, får alltså fortsatt förtroende att vara managern som nu ska ta dem vidare till nästa steg.
Det finns egentligen ingen anledning att ifrågasätta det beslutet av Wolves. Nuno Espirito Santo har gjort ett strålande jobb med Wolves är en älskad och uppskattas manager bland Wolves alla supportrar. Wolves goda förtroende för sin manager verkar emellertid ha en motsvarighet bland övriga klubbar i Premier League, där det unika har hänt att inte en enda ny manager har anställts av någon klubb inför säsongen.
Här kan det däremot finnas goda skäl att ifrågasätta klokheten med detta. Lättare är kanske att säga varför det har blivit på det viset. Rimligtvis har Covid-19 och den därav orsakade förskjutningen av säsongen, och den kraftigt förkortade försäsongen, helt enkelt gjort det både opraktiskt och opsykologiskt för klubbarna att ta både risken och kostnaden som följer av att faktiskt byta en manager.
Om vi däremot leker med tanken att allting hade varit som normalt. Det vill säga förra säsongen slutade som vanligt i mitten av maj, och den här säsongen inleddes som vanligt någon gång i mitten av augusti. Läktarna stod inte tomma och pengarna rullade in. Hade verkligen ingen klubb då heller bytt manager? Jo, helt säkert hade i alla fall några klubbar gjort det. Vissa managers borde ha fått sparken utan att faktiskt ha fått sparken.
Vilka är då de åtta managers som borde ha fått sparken inför den här säsongen, men som faktiskt inte har fått sparken? Listan inkluderar klubbar i både Premier League och i EFL Championship, samt använder en inklusiv definition av ordet sparken, det vill säga även mer eller mindre ömsesidiga överenskommelser räknas in i kategorin. Eddie Howe t ex, fick således enligt den här definitionen sparken.
(8) Steve Bruce, Newcastle
Det går att se på detta på två sätt. För det första, hade Newcastles uppköp blivit av hade ju Bruce garanterat fått sparken oavsett. För det andra, visst känns det ändå rätt vasst nu så här efter en transfersommar där Newcastle faktiskt värvat rätt bra, och värvat spelare som Bruce verkar ha identifierat själv. Samtidigt kvarstår faktum att Bruce aldrig kommer kunna vara en manager för den ambition och attityd en klubb som Newcastle borde ha.
(7) Daniel Farke, Norwich
Norwich slutade verkligen drypsist i Premier League förra säsongen, och det var verkligen uppenbart att allting ändå fungerade precis så som det ändå var tänkt att fungera, det var alltså inte något olycksfall i arbetet eller liknande. Norwich till och med stoltserade lite med saken. Vilket så klart väcker frågeställningen att även om Norwich går upp igen till Premier League med Farke, långt ifrån säkert så klart, vad finns det då för anledning alls att tro att det skulle gå bättre den gången?
(6) Ole-Gunnar Solskjaer, Man Utd
Man skulle med mycket goda skäl kunna hävda att Solskjaer aldrig borde ha blivit mer än en temporär manager till att börja med. Men nu har ju det tåget lämnat perrongen för ett bra tag sedan. Det finns ett rätt bra case för att Solskjaer är rätt manager för att göra Man Utd redo för nästa manager som verkligen ska lyfta dem, och att den uppgiften kan ha något år kvar under bältet. Men de farhågor som ändå alltid funnits om Solskjaer blev i hög utsträckning bekräftade förra säsongen, bland annat med tre semiförluster av tre möjliga.
(5) Sabri Lamouchi, Nottingham Forest
Svårt case detta. Nottingham Forest hade en chans på uppflyttning till och med under förra säsongen men föll från den kampen ned på playoff-plats. Tog liksom alla för givet, inklusive de själva förmodligen, men tappet mot slutet av säsongen blev så fenomenalt att de till och med bommade playoff-plats. Man kan hävda att det inte är skäl nog för att sparka Lamouchi, och att han ändå lyfte Nottingham Forest sett över hela säsongen, men den klantigheten borde rimligtvis ha fått konsekvenser.
(4) Roy Hodgson, Crystal Palace
Det finns en slags trygghet med Hodgson, och jag misstänker att det är framför allt den tryggheten som får Crystal Palace att klamra sig fast vid honom. Förståeligt på sitt sätt givet att förra gången de försökte vara lite modiga i det här avseendet så höll det på att gå käpprätt åt helvete med Frank De Boer. Men Hodgsons management passar rätt illa in i Crystal Palaces uppenbara ambition att föryngra spelartruppen och börja använda akademin i större utsträckning. De borde våga ta klivet ut i det okända igen.
(3) Philip Cocu, Derby County
Under långa stunder förra säsongen satt jag nog mest och bara väntade på att Derby County skulle sparka Cocu. Det vore kanske fel att säga att Cocu misslyckades fatalt med Derby förra säsongen, men inte heller lyckades han. Derby County var aldrig riktigt nära ens playoff-platserna i ligan förra säsongen, och det var väl helt enkelt inte bra nog för Derby County som har högre ambitioner än så. Känslan med Cocu som manager är en relativt intetsägande känsla.
(2) Dean Smith, Aston Villa
Eftermälet av förra säsongen präglades väldigt mycket av att Aston Villa lyckades rädda sig kvar i Premier League i slutomgångarna, och det gav en mer positiv feeling runt Smith än vad som egentligen funnits under kanske 95% av säsongen dittills. Men att lyckas rädda sig kvar på håret i Premier League betyder inte att problemen plötsligt försvinner som så när var orsaken till att laget åkte ur Premier League. Det känns som att Aston Villa hade behövt tänka större inför den här säsongen än enbart att snurra rouletten igen och hoppas på det bästa.
(1) David Moyes, West Ham
Inte bara borde Moyes ha fått sparken inför säsongen, han borde aldrig ha anställts igen till att börja med. Att han anställs beror enbart på en klubb vars ägare och ledning först och främst kännetecknas av en oroväckande brist på kompetens och på idéer. Jag har förmodligen aldrig sett en större mismatch mellan klubb, spelartrupp (det vill säga typ av spelare) och manager som med detta West Ham. Moyes borde fått sparken för att hitta en manager som är en bättre match, t ex Eddie Howe som dessutom är tillgänglig, samt bara för att återge klubben i alla fall en känsla av hopp igen.
:::
TRANSFERKOLLEN
Ola Aina, Torino till Fulham, lån. Knappast den första lovande ungdomen från någon annan av storklubbarna i London som hittar till Fulham som en slags backup. Teoretiskt kan nog Aina visa sig vara nyttig för Fulham med sin förmåga att spela både högerback och på övriga positioner i backlinjen, men det är även svårt att inte känna att det knappast är en värvning som tuffar till Fulhams försvar. Godkänd – (++)