Niclas Eliasson var inte bara Bristol Citys främste kreativa spelare förra säsongen, det vill säga sett till antalet assists och skapade målchanser, han var en av de mest kreativa spelarna i hela EFL Championship. Vilket är desto mer imponerande givet att det fanns andra kreativa spelare i ligan som spelade betydligt mycket mer än vad Eliasson hann med att göra.
Att ha en uppfattning om vilka Janne Andersson borde ha med i det svenska landslaget verkar vara en riskabel sysselsättning dessa dagar. Mitt enda bidrag till den debatten blir att jag ärligt talat är rätt förvånad över att Niclas Eliasson ännu alltså inte fått göra sin landslagsdebut. Jag har svårt att se att många andra offensiva svenska spelare har presterat så bra på så hög nivå som Eliasson har gjort de senaste säsongerna.
Inte heller känns det väl som att det svenska landslaget precis lider något överflöd på spelare med förmågan att skapa chanser i samma utsträckning som Eliasson, som rent taktiskt känns som en spelare som borde passa Janne Anderssons taktiska tänk tämligen utmärkt. Man kan bara spekulera i varför Eliasson ännu inte fått chansen, kanske är en möjlighet något så löjligt som att Eliasson spelar i en andradivision.
En sådan teori skulle kanske motsägas av att Pontus Jansson trots allt har en plats i landslaget, och han spelar ju EFL Championship även han. Å andra sidan är det på en annan position i laget, och Jansson har ju dessutom spelat där för en klubb som Leeds. Eliasson spelar ju i sin tur bara, vilket ska läsas som ”bara”, för Bristol City. Kanske är det osäkert om det är en klubb som Janne Andersson ens känner till.
För all del så är väl Bristol City inte längre så ”bara” i EFL Championship. Laget har sniffat på playoff-platser de senaste säsongerna, och den här säsongen får man nog säga att Bristol City faktiskt sniffar inte bara på playoff utan kanske till och med på automatisk uppflyttning. En omöjlighet är helt säkert inte det, utan Bristol City måste nog börja ses som en seriös contender den här säsongen.
Bristol Citys starka säsongsinledning drar onekligen ett fett streck under den saken. De har inlett med två raka segrar i ligan. Första segern på hemmaplan mot Coventry City var kanske en match de så att säga borde vinna, men även det är ju matcher som även måste vinnas. Desto mer imponerande var kanske annars vinsten i den andra matchen, en stabil 2-0-vinst borta mot Stoke.
Inte heller går det väl att klaga på Bristol Citys cupform. De vann i första omgången hemma mot Exeter City med 2-0, och därefter i den andra omgången hemma mot Northampton Town med 4-0. Laget har alltså släppt in endast ett mål på fyra matcher, och gjort minst två mål i varenda match. Ikväll i den tredje omgången möter Bristol City, återigen hemma på Ashton Gate, Aston Villa.
Mycket och det mesta känns väldigt harmoniskt för närvarande med Bristol City. Vilket eventuellt är något av ett konststycke även det, sedan Bristol City mot slutet av förra säsongen beslutade sig för att sparka Lee Johnson. Det spekulerades i olika namn som skulle komma att ersätta Johnson, bland dem både Eddie Howe och Chris Hughton, men det verkar som om Bristol City fastnat för det interna namnet Dean Holden.
Möjligen var harmoni just vad Bristol City och deras miljardägar Stephen Lansdown letade efter med Dean Holden. Och kanske var det just harmonin som var på väg att försvinna, eller möjligen redan hade försvunnit med Lee Johnson. Givet att Bristol City ändå är en klubb med mycket höga ambitioner, om än inom mycket tydliga ramar, var det ändå lite oväntat att de skulle gå på en intern anställning.
Samtidigt går det kanske att se en viss logik även i detta agerande. Bristol City är knappast bland ligans rikaste klubbar. Andra klubbar kommer kunna köpa häftigare spelare och anställa hetare managernamn. Bristol City kan knappast konkurrera ut dessa klubbar på det spelbrädet. Ska Bristol City överträffa sina konkurrenter så är det kanske framför allt harmoni och hårt lagarbete som är det primära vapnet.
Harmoni och ambition kan vara besvärliga begrepp att balansera. Just detta är däremot vad Bristol City måste göra när det snurrar omfattande transferrykten runt lagets två främsta offensiva spelare – Famara Diedhiou och Niclas Eliasson. Runt dessa båda spelare cirklar för närvarande klubbar som Celtic, Villarreal, Lazio, Aston Villa, Dijon och Fenerbahce. Inga småklubbar med andra ord.
Bekymmersamt för Bristol City kan tyckas. Å ena sidan är det alltså lagets överlägset främste anfallare och målskytt samt lagets främste kreativa spelare som riskerar försvinna båda två på samma gång. Det hade varit jobbigt för vilket som helst lag att hantera. Å andra sidan går båda dessa spelares kontrakt ut efter den här säsongen, vilket gör att de kan skriva på för andra klubbar gratis från och med i januari.
Med detta kan man alltså sägas att Bristol City dras i två olika riktningar. De båda spelarnas kontraktssituation rycker naturligtvis Bristol City i riktningen att sälja dem under detta transferfönster, för att inte riskera att behöva släppa spelarna gratis. Klubbens ambitioner att faktiskt slåss om uppflyttning till Premier League rycker Bristol City i rakt motsatt riktning, nämligen att behålla spelarna.
Ekonomi eller ambition med andra ord. Vågspelet Bristol City kanske överväger är om Diedhiou och Eliasson kvar i laget betyder att Bristol City tar sig till Premier League. Vad de i så fall riskerar förlora ekonomiskt på de båda spelarna kompenseras i så fall många gånger om av intäktsökningen. Dessutom skulle det göra betydligt mer sannolikt att båda spelarna skriver på ett nytt kontrakt.
Nu är det där så klart minst sagt en gambling. Bristol City har förvisso börjat säsongen bra men det har trots allt bara gått två omgångar. Väldigt mycket kommer hinna hända mellan nu och säsongen slut. Uppflyttning för Bristol City är naturligtvis långt ifrån garanterad, den är nog inte ens att betrakta som förväntad, även om den som vi kanske redan kommit fram till är fullt möjlig.
För de båda spelarna finns kanske andra faktorer att ta hänsyn till. Famara Diedhiou har afrikanska mästerskapen och VM att tänka på med Senegal. Niclas Eliasson naturligtvis ett kommande EM och samma VM. De måste naturligtvis väga vad en flytt till en större och mer profilstark klubb skulle göra för deras chanser att bli uttagna till dessa mästerskap, mot risken att en sådan flytt även leder till mindre speltid.
Om Famara Diedhiou och Niclas Eliasson däremot stannar kvar i Bristol City, så vet de att de kommer vara lagets viktigaste spelare och få spela mycket. Om de dessutom båda två är nyckelspelare i ett Bristol City som slåss i toppen av EFL Championship om uppflyttning till Premier League, så borde ju det rimligtvis vara fullt tillräckligt för att motivera en plats i båda landslagen.
Det är ju inte precis Superettan det handlar om!
:::
TRANSFERKOLLEN
Nelson Semedo, Barcelona till Wolves. Efter att ha fått sälja iväg Matt Doherty till Tottenham så hittar Wolves ersättaren på högerbacken i Barcelona. En dyr värvning blev det men även potentiellt en riktigt bra värvning. Semedo har inte riktigt hittat hem i Barcelona, men det vet vi ju nu för tiden inte behöver säga så mycket om spelaren. I Wolves system kan Semedo definitivt hitta sin roll. Med beröm godkänd – (++++)