Omgångens stjärna: Jamie Vardy, Leicester. Jamie Maddison stod för ett väldigt snyggt avslut, men det gjorde Vardy också. Dessutom råkar Vardy vara en ruggig straffskytt. Framför allt passar Vardy naturligtvis väldigt väl in i just den här typen av matcher, och kvällens match visar att han har stinget kvar.
Omgångens kalkon: Thiago Silva, Chelsea. Skadeglädjen var rätt brutal när Thiago Silva hade något av en mardrömsdebut för Chelsea. En 36-åring som tillbringat åtta år på en räkmacka med PSG i Ligue 1 fick precis känna på att Premier League kanske var något mer än bara långbollar. Men alla kan ha en dålig debut så klart, Thiago Silva kommer förhoppningsvis bara bli bättre.
Omgångens manager: Brendan Rodgers, Leicester. Det går knappast att klandra Leicesters taktiska uppställning eller genomförande mot Man City. De fick onekligen matchbilden precis dit de ville, och de utnyttjade Man Citys många sårbarheter på ett närmast hänsynslöst sätt. Coachvinsten gick definitivt till Rodgers.
TRE TAKEAWAYS:
Stackars Slaven! Vilken lycka på The Hawthorns när West Brom, som förlorat sina båda första matcher i ligan, gick fram till en 3-0-ledning mot självaste Chelsea. Slaven Bilic var på väg att få en triumf som han skulle kunna leva länge på. Men så faller liksom allt samman i andra halvlek, 3-0 blir till 3-3. Här skulle man kunna hävda att Bilic ändå först gick fram till 3-0, liksom att en poäng mot Chelsea ändå är bra. Men även om man har 3-0, och även om man tar en poäng, så är det en förtroendeförlust att tappa 3-0 i halvtid på hemmaplan, oavsett motstånd.
Highway Robbery. Vi har sett rätt många fall av rån i öppet dagsljus under den här omgången. Först blir Man Utd mer eller mindre utspelade av Brighton men lyckas på något sätt ändå få med sig tre poäng, tack vare den kanske senaste straffen jag sett i hela mitt liv. Likaså var Newcastle utspelade av Tottenham under mer eller mindre hela matchen, men lyckas få med sig en straff långt in på tilläggstiden även de, och därmed rädda med sig en poäng. Tidigt att säga, men gissar att vi kan se rätt många exempel på sådana här matcher den här säsongen.
Straffcirkus. Om det förra omgången sattes något rekord i antalet mål på en och samma omgång, så borde det den här omgången ha satts ett nytt rekord i antalet straffar under en och samma omgång. Tre straffar för Leicester mot Man City exempelvis. Straffar galore även på Amex mellan Brighton och Man Utd. Straffar även för Everton och för Newcastle som gav båda lagen poäng. Antalet straffar i enskilda matcher, liksom att flera straffar kommer väldigt sent i matcherna, sticker i ögonen. Handsregeln ställer även till kaos för närvarande.
J.R.
Leeds. Alla tänkte att Patrick Bamford kommer inte hålla för Premier League, men så kliver han fram med tre mål på tre matcher. Bamford har även lyckats göra mål i tre matcher i rad, obviously, vilket gör honom till den första spelaren i Leeds att lyckas med det i Premier League sedan tidigt 1990-tal. Vinsten mot Sheffield United var väldigt viktig för Leeds, av flera skäl. Ett, det är tre poäng att ta med sig i tabellen. Två, det var ett prestigeladdat Yorkshirederby. Tre, Leeds höll nollan efter att ha släppt in tre mål i båda sina första två matcher.
CLIFF BARNES
Man City. Vi får väl vara nöjda de få veckor den här säsongen som något lag faktiskt rycker den här utmärkelsen ur nävarna på Man Utd. Man City tog ledningen tidigt hemma mot Leicester, men det hjälpte liksom föga. Laget såg tunt ut framåt och om möjligt ännu klantigare ut bakåt än vad de gjorde flera gånger förra säsongen. Tre straffar kan säkert få en och annan att inbilla sig att problemet inte existerar, men straffarna inträffar knappast i ett vacuum.
OMGÅNGENS MATCH:
Man City 2-5 Leicester. Funderade länge och väl på matchen mellan Man City och Leicester, men har man i så fall något annat kriterium än att det råkade bli många mål i en match? Så letade jag med ljus och lykta efter en annan match att nämna här, sög faktiskt ett tag på den absurda karaktären på matchen mellan Brighton och Man Utd, innan jag ändå återvände till matchen på Etihad, som visade ett Leicester när de var som de kan vara, och några mäktigt fina mål därtill.
BTW
Gällande sanning var att Liverpool skulle få svårt att orka med den här säsongen. Även Man Citys spelare har lite problem med astman.
Ingen bra look för Newcastle och Steve Bruce att bli så där utspelade tänkte jag, innan jag kom ihåg hur utspelade Man Utd blivit en dag tidigare mot Brighton.
Tung start för Sheffield United, som ser ut att få en betydligt tuffare andra säsong i Premier League än vad de fick första säsong.
Pep Guardiola har ännu inte skrivit på nytt kontrakt med Man City. Sådana här dagar och sådana här förluster gör att man undrar om det bara är en tillfällighet.
Blev ett himla liv om Man Utds straff ”efter slutsignalen” under lördagen. Tänk er om Man Utd hade fått den straffen när de faktiskt var bäst, vilket himla liv det hade blivit då!
James Maddisons ”tröja” hade en bild på Leicesters klubbläkare som dog i somras.
Klagar man på billiga straffar, vilket man så klart har all rätt i världen att göra, och jag är bland de första att hålla med, så hoppas jag att man inte hör till dem som envist hävdat att kontakt är lika med straff när det passat. Det ena ger liksom det andra.
Senast Everton vann sina tre första ligamatcher var 1993-94, då slutade Everton på sjuttonde plats, två poäng ovanför strecket.
West Ham i ledning i halvtid mot Wolves i skrivande stund! Jarrod Bowen med målet, en mycket fin spelare.
Måndagens matcher är Fulham vs Aston Villa, samt Liverpool vs Arsenal.