Ena klubben har pratat både vitt och brett om en helt ny ungdomsstrategi under det senaste dryga året. Andra klubben har en manager som uttryckligen har sagt sig inte alls gilla att behöva spela ungdomar istället för rutinerade spelare, och som närmast har beklagat sig över att nästan ha tvingats att spela med ett ungdomslag i Ligacupen den här säsongen. Här går det alltså att tala om tydliga kontraster.
Ironiskt är kanske att det ändå går att känna vissa tvivel i vilken utsträckning som både Chelsea och Tottenham faktiskt kommer spela ungdomslag ikväll. Tottenham och Chelsea möts alltså i Ligacupens fjärde omgång. Det är ett prestigederby, något av en hatmatch, och det är en cupmatch. Oavsett hur mycket någon som t ex José Mourinho försöker prata ned förväntningarna är det ändå en match inget av lagen vill förlora.
Chelsea har naturligtvis det betydligt bättre utgångsläget, fastän de för ovanlighetens skull faktiskt har lottats på bortaplan. Men Chelsea har inte ytterligare en match under veckan, och kan alltså prioritera den här matchen i större utsträckning. Visst kan även Chelsea spela ett väldigt ungdomligt lag, borde kanske göra det också, men vill Frank Lampard verkligen ta risken när de nu har ett upplägg för att trycka till Tottenham?!
Tottenham har en playoff-match i Europa League på torsdag, mot Maccabi Haifa på hemmaplan. Europa League är en viktig turnering för dem den här säsongen, och det är ju alltså vinna eller försvinna på torsdag. Precis som det var för Liverpool förra säsongen, inför deras kvartsfinal mot Aston Villa, är det alltså socialt godtagbart för Tottenham och för Mourinho att bokstavligen spela ett rent ungdomslag.
Perfekt läge för Mourinho med andra ord, han kan mer eller mindre tanka matchen utan att någon kommer kritisera honom. Här finns verkligen ingenting att förlora. Ändå har han envisats med sin alldeles egen Hamletrutin, och liksom vridit händerna i förtvivlan över det inte överensstämmer med Tottenhams och hans egna ambitioner att inte försöka vinna varje match och turnering, eller inte ges chansen att försöka.
Man kan självfallet tänka sig att detta innehåller en viss teatralism, att han så att säga gråter krokodiltårar över det hela, sägandes saker som han vet att Tottenhams supportrar ändå vill höra. Vreden eller uppgivenheten riktas kanske då istället om mot EFL, även om det kanske är oklart vad EFL egentligen skulle kunna göra åt saken. Å andra sidan är det ju också en berömvärd attityd att verkligen vilja och försöka vinna alla matcher.
Men jaha – är detta verkligen omöjligt nu då? Det som vanligt tuffaste med att försöka besvara en sådan fråga är att göra det utan att inkludera ett endaste litet oskyldigt häcklande av Alan Hansen. Men det är värt ett försök.
Jag reagerar hur som helst inte positivt på att José Mourinho så tydligt avskriver Tottenhams chanser bara för att de nu eventuellt är tvingade att spela med sitt ungdomslag, mer specifikt vad jag antar blir deras U23-lag. Mest eftersom det är en så väldigt tydlig signal, inte minst till dessa spelare, om hur litet förtroende Mourinho faktiskt har för vad de är kapabla att prestera.
När USA:s collegekids skulle möta mäktiga Sovjet i OS 1980 såg nästan hela världen det som en helt och hållet hopplös uppgift. Ändå fick knappast Herb Brooks USA att vinna mot Sovjet genom att säga till sina spelare att uppgiften var hopplös, utan tvärtom genom att få dem att tro att i åtminstone en match så var det faktiskt fullt möjligt att vinna även mot Sovjet.
Om Tottenhams U23-lag ikväll ställer upp mot ett hyfsat ordinarie Chelsea så är det självfallet en väldigt svår uppgift. Absolut ingen kan begära att Tottenham faktiskt ska vinna den matchen. Men inte heller är skillnaden faktiskt så stor i en sådan match ikväll som den var mellan USA och Sovjet i Lake Placid. Skulle Tottenham faktiskt vinna matchen så kommer det inte kunna beskrivas som något mirakel på gräs.
Tottenhams U23-spelare är naturligtvis inga dåliga eller talanglösa spelare, bara för att vi inte riktigt känner till namnen på dem. Det finns trots allt en anledning att de har blivit antagna eller värvade av Tottenham till att börja med, liksom det finns en anledning att de är kvar i Tottenham. De spelar regelbundet i Premier League 2. Tottenhans akademi har nyligen producerat spelare som Harry Kane, Harry Winks och Josh Onomah.
Visst borde Tottenham åtminstone kunna göra livet jobbigt för Chelsea, framför allt i Ligacupen där det kanske är ofrånkomligt att där inte finns riktigt samma fokus och motivation som i ligaspelet. Det här är matcher där det bästa laget inte alltid vinner, utan det laget vinner som visar mest fokus, mest energi och mest hunger. Motivation kan många gånger slå klass.
En kritik mot José Mourinho är dennes benägenhet att fokusera på problem, snarare än att se möjligheter. Många gånger till synes för att ge sig själv ett slags cover om något skulle gå fel. Här känns det som att Mourinho faktiskt missar en möjlighet. Här finns en unik möjlighet att faktiskt spela ungdomslaget, göra det till en positiv grej snarare än till ett problem, i ett läge där det bara finns en uppsida, och egentligen inget att förlora.
Ingen förväntar sig att Tottenham ska vinna mot Chelsea ikväll. Ännu färre kräver att Tottenham ska vinna mot Chelsea. Hur många sådana matcher och möjligheter har egentligen ett lag som Tottenham under en säsong, under tio säsonger? Mourinho skulle kunna spela ungdomarna egentligen utan någon som helst kostnad eller risk. Han skulle även kunna plocka in en och annan a-lagsspelare för att stadga upp laget något.
Mourinho skulle även kunna göra en liten grej av att det verkligen är han som står där på sidlinjen som manager. Att han inte bara lämpar över matchen på sin reservlagscoach som en viss tysk valde att göra. Att visa ett engagemang för alla spelare i klubben, både dagens och framtidens. Värdet med detta måste rimligtvis vara högre än politiska poäng i att mer eller mindre demonstrativt kasta bort matchen.
Mycket lite talar dock för att Mourinho kommer göra detta. Mest eftersom det kräver att faktiskt sticka ut hakan lite för klubbens unga spelare, vilket innebär en viss risk för Mourinhos egen del, och Mourinho verkar inte längre särskilt sugen på att ta risker för sina spelare, om han nu någonsin har varit det. Frågan är så klart om Mourinhos spelare kommer vara sugna på att ta risker för en manager som inte tar risker för dem.
Om José Mourinho inte aktivt spelar ungdomar i den här matchen, när kommer han i så fall någonsin göra det? Och om Frank Lampard inte luftar alla sina ungdomar i just den här matchen, vad återstår i så fall av Chelseas omtalade ungdomsstrategi?