God strategi kan sägas handla om att klart och tydligt definiera både vad det är man som person eller som organisation ska göra och hur man ska göra detta. God strategi kan i viss mening sägas gå ut på att ha en tydlig uppfattning ens nuvarande situation, en klar åsikt om den önskade situationen, samt skillnaden mellan dessa båda situationer, och en både klar och tydlig plan för hur man ska uppnå den önskade situationen.
Någon form av logik dikterar således att Man Utds påstått ”mycket tydliga strategi” alltså motsvarar i alla fall dessa väldigt grundläggande definitioner av god strategi. Samtidigt är det allt annat än glasklart inte bara om Man Utds strategi faktiskt innehåller dessa olika beståndsdelar utan även om någon sådan här strategi alls existerar. Eller om denna strategi i själva verket är hur Man Utds supportrar snarare önskar att det vore.
Jag tänker inte göra något omfattande resonemang om Man Utd som helhet, av framför allt det enkla skälet att det har jag redan gjort många gånger om. Fokus för just det här resonemanget ligger enbart på det här transferfönstret, inte minst eftersom det är just inför och under det här transferfönstret som babblandet om Man Utds ”mycket tydliga strategi” har varit ett återkommande tema.
Helt centralt för detta transferfönster har varit Man Utds uttalade ambition att värva Jadon Sancho, för en uppgiven summa om någonstans över £100m. Just denna värvning har varit en uttalad måltavla under mycket lång tid, betydligt längre tillbaka än när transferfönstret saga. Just detta har även uttryckligen beskrivits som Man Utds så kallade värvningsstrategi, alltså inte något mer avancerat än att värva Jadon Sancho.
Runt denna etablerade sanning har så Man Utds supportrar formulerat sin egen mening och sanning. Här går att ana ett inte ringa mått av efterhandskonstruktion. Det finns goda skäl att tänka att om det hade råkat vara någon annan spelare som skulle värvas så hade det istället varit den spelaren som var Man Utds ”värvningsstrategi”. Men en strategi måste rimligtvis gå djupare än att enbart handla om en enda spelare.
Låt oss då som en slags utgångspunkt värdera den teoretiska värvningen av Jadon Sancho i termer av strategi. Var det faktiskt en värvning som åtgärdade det största och viktigaste problemet för Man Utd? Nej, det får anses som mycket tveksamt om det verkligen var ett viktigare problem att åtgärda för Man Utd att värva en högerforward än det var att t ex signifikant förstärka backlinjen med en mittback och en vänsterback.
Utifrån ett rent strategiperspektiv committade Man Utd alltså en väldigt massa tid och energi, för att inte tala om den absoluta merparten av sina tillgängliga ekonomiska medel, på att försöka men till sist även misslyckas att lösa ett problem som förmodligen inte ens kan räknas in bland Man Utds fem största problem, samtidigt som de större problemen i huvudsak lämnades helt utan åtgärd.
Med samma utgångspunkt kommer vi kanske fram till att Edinson Cavani, den så väldigt utskällda värvningen, egentligen är mindre av en strategisk blunder än att värva Sancho för £100m+, åtminstone i sportsliga termer. Eftersom Man Utd kan anses ha större behov av en sådan anfallare, med samma fördelar i form av breddning, och då Man Utd i Mason Greenwood redan har en egen spelare som kan komma att ge vad Sancho skulle ge.
Nästa strategiska fråga gällande Jadon Sancho-värvningen är timingen och fördröjningen av den. Även om den faktiskt till sist hade blivit av så hade den i så fall blivit av i absolut sista laget. Därmed försvinner nästan en halv säsong innan den högst eventuella effekten verkligen gett sig till känna. Men precis lika irriterande hur den här värvningen tilläts fördröja eller förhindra så stor del av Man Utds övriga prioriteringar på marknaden.
Jadon Sancho tilläts klogga upp Man Utds hela system och sätt att tänka. Sett som strategi var det ytterst tveksamt av Man Utd att mållåsa sig så fullständigt just på Jadon Sancho. Det lyftes fram som någon slags dygd att Man Utd skulle tycka att antingen så värvar vi Sancho eller så värvar vi ingen alls. Även utifrån ett rent taktiskt perspektiv är kanske inte det ett särskilt klokt sätt att tänka, agera eller kommunicera.
God strategi handlar i hög utsträckning om att som person eller organisation ge sig själv så många och så goda möjligheter som möjligt, inte att begränsa dessa möjligheter eller bakbinda sig själva till väldigt få eller ett enda alternativ. Bra strategi för Man Utd, eller vilka som helst klubbar, måste kanske snarare gå ut på att definiera ett visst antal starka alternativ av spelare som lösningar för ett givet problem med spelartruppen.
Detta gjorde alltså uppenbarligen inte Man Utd. Det skulle liksom vara Jadon Sancho eller så fick det vara. Det säger sig självt att detta helt säkert uppmuntrade Dortmund att hålla benhårt fast vid sin värdering av spelaren. De som drack klubbens kool-aid valde att beskriva det som en dygd, att man bara ville värva Sancho och inte värva något annat skräp istället. Som om detta verkligen var de två enda alternativen.
Mållåsningen har alltså genom något slags retoriskt trolleri framställts som en ”mycket tydlig strategi”. Men var Jadon Sancho-värvningen verkligen ens en ”strategi” till att börja med, eller var det i själva verket bara ännu ett exempel på hur Man Utd istället för en grundlig strategi väljer att slänga väldigt stora pengar på vad som för stunden råkar vara ett av de hetaste namnen inom världsfotbollen, mest för att visa att man kan?!
Sancho må vara en skicklig spelare, och det hade säkert kunnat finnas ett mycket stort värde i att ha honom i laget. Men han är fortfarande relativt oprövad på den allra högsta nivån, det är inte helt självklart att han ens är en femplussare som en värvning för Man Utd. Sanningen är inte svartvit, Sancho kan vara både det ena och det andra, men inte känns det som ett uttryck för någon djupare ”strategi” av Man Utd att värva honom.
Det alternativa synsättet kan vara att den goda strategin av Man Utd i själva verket var att inte gå Dortmunds ekonomiska krav till mötes. Att de helt enkelt har gjort sig själva till chumps på marknaden så många gånger tidigare att de nu helt enkelt var tvungna att stå fast vid sin egen värdering om de någonsin ska bli tagna på allvar i framtiden. Men hade det faktiskt varit en strategi så hade de ju då rimligtvis gått vidare långt tidigare.
När då Jadon Sancho-värvningen gick i stöpet fanns just ingen annan plan eller tanke att falla tillbaka på. Men det är ju vad som händer när man förväxlar en fix idé med en ”mycket tydlig strategi”. Alex Telles kom in som vänsterback, men väldigt sent och gav ett oplanerat och stressat intryck. Edinson Cavani kan, som sagt, eventuellt ses som klokare strategi än Sancho, men att hävda att den var planerad vore ren lögn.
Så kan det ju också gå till. Även oplanerade hastverk till beslut kan ju slå väl ut och bli bra till slut, men det är att betrakta som tillfälligheter mer än strategi, och i längden är detta alltid mindre effektivt och framgångsrikt. Man skulle kunna säga att av den stora mängden idiotvärvningar Man Utd hade kunnat göra den här sommaren, så är Cavani kanske den minst idiotiska, men lik förbannat en form av idiotvärvning.
Men även idiotvärvningar kan så klart visa sig bli bra i enstaka fall. Men ingen klubb där idiotvärvningar tar en alldeles för stor plats i dess strategi, eller där idiotvärvningar i allt väsentligt är dess strategi, kommer i längden vara en särskilt framgångsrik klubb. Mest sannolikt är att en sådan klubb gör sig själv till en idiotklubb. Var och en kan själva bedöma var längs med den skalan Man Utd placerar sig.
Med all due respekt för Man Utds mycket tydliga strategi…
:::
TRANSFERKOLLEN
Ben Godfrey, Norwich till Everton. En av de spelarna i Norwich det pratade mest om under förra säsongen. Skicklig mittback vilket onekligen förstärker just den lagdelen för Everton, som agerat äckligt smart på marknaden den här sommaren. Väl godkänd – (+++)
Alex Telles, Porto till Man Utd. Det råder ingen som helst tvekan om att Man Utd behövde värva en vänsterback. Telles är helt säkert dessutom en skicklig vänsterback. Men få hade nog hört talas om Telles för bara några veckor sedan och trots behovet känns värvningen som ett hastverk. Godkänd – (++)
Rodrigo Vilca, Deportivo Municipal till Newcastle. Hade man gjort en profil över vilken typ av spelare Steve Bruce skulle värva så vore det kanske inte en 21-årig peruansk tekniskt lagd mittfältare. Det gör det lite svårt att se vad för avtryck Vilca egentligen kommer kunna göra. Godkänd – (++)
Thomas Partey, Atlético Madrid till Arsenal. Arsenal sparade det bästa till sist, i dubbel bemärkelse. Mittfältet är den lagdel i vilken Arsenal är allra tunnast på kvalitet och den lagdel Arsenal verkligen behövde förstärka, och med Partey får de precis den typ av spelare de verkligen behöver. Berömlig – (+++++)
Joachim Andersen, Lyon till Fulham, lån. Tony Khan var ju minst sagt tydlig med att han ville ha in bättre mittbackar, och vi måste väl rimligtvis anta att detta är vad Khan menar med bättre mittbackar. Låter som en dryg uppgift för en 24-årig dansk mittback att gå in som mittbacksgeneral i Fulham. Väl godkänd – (+++)
Tosin Adarabioyo, Man City till Fulham. Inte bara en mittback, utan två mittbackar blev det alltså för Fulham under deadline day. Den här tror jag väl ärligt talat mindre på, utan känns bara som ännu en lite för lättviktig mittback som Fulham redan har lite för många av. Godkänd – (++)
Ruben Loftus-Cheek, Chelsea till Fulham, lån. Han har hunnit med att bli 24 år, Loftus-Cheek, utan att egentligen ha gjort något riktigt avtryck alls i engelsk fotboll. Det är svårt att se honom kunna ändra på den saken med Fulham, som han möjligen breddar men inte förstärker. Godkänd – (++)
Edinson Cavani, PSG till Man Utd. Det saknas inte goda skäl att kalla detta för en idiotvärvning, om än en mild variant av en sådan. Ändå är Man Utd i kanske större behov av en sådan här typ av renodlad anfallare, samtidigt som de kan låta yngre spelare fortsätta växa i laget. Väl godkänd – (+++)
Raphinha, Rennes till Leeds. Tekniskt litet underverk till yttermittfältare som Leeds nu värvat för en rund summa. Jag ska inte påstå att jag är överdrivet inläst på den här spelaren, annat än att allt det ytliga talar för att Leeds har köpt en klart spännande spelare. Väl godkänd – (+++)
Theo Walcott, Everton till Southampton, lån. Flytten från Arsenal var inte nog för att skaka liv i Walcotts karriär igen. Frågan är om en flytt tillbaka till Southampton där allting började kan vara nog. Om så är fallet har Southampton fått en nyttig spelare, men jag är skeptisk. Godkänd – (++)
Facundo Pellistri, Atletico Penarol till Man Utd. Ute på en uruguayans köprunda så nöjde sig inte Man Utd med Cavani, utan kom även hem med en 18-årig winger. Kan visa sig bli riktigt bra med tiden, men orimligt att förvänta sig alltför mycket redan den här säsongen. Godkänd – (++)
Robin Olsen, Roma till Everton, lån. Sveriges landslagsmålvakt värvas till Premier Leagues just nu mest spännande lag. Detta är så klart högintressant och motiverar säkert någon extrablogg under veckan. Carlo Ancelotti kan knappast vara nöjd med Jordan Pickford, och Olsen är antingen tänkt att ersätta eller ge Pickford en spark i röfven. Med beröm godkänd – (++++)