Där stod jag i godan ro under lördagseftermiddagen och tittade på ärligt talat ganska dålig svensk bordtennis när det plötsligt började vibrera i fickan. Någon fickpingis var det dock inte frågan om utan istället hade Everton precis besegrat Brighton med 4-2, vunnit sin fjärde raka ligamatch, och en Evertonsupporter (antar jag) undrade via twitter varför jag m fl svenska fotbollsskribenter inte gav Everton och James Rodriguez de goda ord som de enligt denne gott och väl förtjänade.
Jag anser mig för all del inte vara särskilt ogin mot Everton. Tvärtom kan jag kanske få viss motiverad kritik för att ha pratat upp dem lite väl entusiastiskt några gånger under de senaste åren. Åtminstone har de haft svårt att leva upp till de positiva förhoppningar på dem som ändå har funnits. Men det stämmer att jag inte sagt särskilt mycket ännu om deras positiva start på ligan. Även om detta nog beror mer på att det har funnits annat som behövt skrivas snarare än att jag aktivt struntat i att skriva om Everton.
Men nu är det landslagsuppehåll, och således finns närmast per definition inget annat vettigt alls att skriva om. Dessutom är det väl kanske att betrakta som ett rätt naturligt tillfälle att pausa, inventera och bedöma läget så att säga. Så vad har vi då egentligen att säga om Everton här och nu?!
Fyra raka vinster för Everton i ligan på sina första fyra matcher är så klart i sig inte något att fnysa åt. Rättare sagt är det kanske inte något vars betydelse vare sig ska överdrivas eller förminskas. Det är många, många år sedan Everton senast inledde en ligasäsong så bra. Lägg därtill att Everton alltså toppar tabellen efter fyra omgångar, som enda klubb på tolv poäng, och tillsammans med Aston Villa den enda klubben med ett perfect record efter fyra omgångar. Det förtjänar positiv uppmärksamhet.
Javisst, det är bara fyra omgångar. Men fyra omgångar är ändå en dryg tiondel av säsongen som helhet, det är inte heller ingenting. Vad gäller spelschemat är det kanske mest en fråga att välja att se glaset antingen som halvfullt eller halvtomt. Det finns så klart de som kommer invända att West Brom, Crystal Palace och Brighton inte precis utgör det tuffaste motståndet. Det är korrekt, men det är samtidigt matcher Everton under tidigare år har haft en dålig vana att inte vinna.
Just det resonemanget bortser praktiskt nog från att i Evertons vinstrad ingår även en bortaseger mot Tottenham. Det kändes för all del som en bra seger just där och då, men ändå inte överdrivet imponerande. Kanske är det ändå ett omdöme som förtjänar att revideras efter Tottenhams egna bravader den senaste veckan. Att vinna mot Tottenham på bortaplan var inte ingenting. Hur som helst, hade det varit ett av de vanliga topplagen hade vi betraktat glaset som halvfullt, så varför inte göra detsamma med Everton?!
Kommer Everton vinna Premier League? Nej, det måste naturligtvis betraktas som alldeles för osannolikt för att kunna svara ja på den frågan. Det vore att sätta fullständigt orimliga förväntningar på detta Everton. Everton har bra spelare men en betydligt tunnare trupp än flera andra klubbar. Men med möjligt undantag för Liverpool är det ändå inte omöjligt att se Everton kunna rubba eller allra minst störa något annat lag i tabellen över en enda säsong, eller över en hel säsong, hur man nu än vill se på det.
Argument saknas naturligtvis inte varför Evertons positiva start på säsongen inte kommer kunna fortsätta hållas vid liv utan Everton kommer sjunka i tabellen. Exakt vad detta betyder, om det handlar om att tappa förstaplatsen, försvinna från topp fyra, eller något ännu mer dramatiskt är oklart. Men, fortsättandes på temat av att se på Evertons chanser som om glaset faktiskt är halvfullt, så går det även att hitta argument varför Evertons positiva start på säsongen i grova drag kommer fortsätta.
Spelschemat är ett sådant argument. Rättare sagt är det ett tydligt exempel på hur samma sak kan användas som argument åt båda håll, helt beroende på vilka glasögon man väljer att se på saken med. Visst kan man oja sig över att spelschemat inte varit späckat med topplag. Men Evertons spelschema har inte varit särskilt mycket lättare än något annat lags spelschema. Och matcherna ska ändå vinnas oavsett motstånd, samtidigt som Tottenham inte är någon lätt motståndare.
Spelglädjen är ett andra argument. Evertons positiva start bygger inte enbart på resultaten och poängen, även om det naturligtvis spelar stor roll. Men Everton har inte enbart lyckats gneta till sig fyra vinster, prestationerna har övertygat betydligt mycket mer än så, och optimismen runt Everton handlar minst lika mycket om den saken som om vinsterna i sig. Det finns en glädje, ett momentum och ett självförtroende runt Everton just nu som vi inte har sett på väldigt många år. Detta kan bära långt.
Spelarna är det tredje argumentet. Mycket har sagts om Evertons värvningar den här sommaren, och spelare som Allan och James Rodriguez gör så klart Everton bättre bara genom sin egen kvalitet och stjärnglans. Men en inte lika omtalad effekt är att dessa båda spelare även har effekten att göra också Evertons andra spelare bättre. Spelare som Dominic Calvert-Lewin, Andre Gomes och inte minst Evertons hela backlinje har växt med sällskapet. Everton verkar tycka det är roligt att spela fotboll igen.
James Rodriguez kan avslutningsvis ses som ett fjärde argument. Allan kan mycket väl visa sig vara den viktigare spelaren, men Rodriguez är spelaren som ger Everton mycket av dess nya karaktär och konfidens. Allan gör Everton väldigt bra, men Rodriguez kan göra Everton spektakulära. Här finns självfallet den uppenbara risken att Rodriguez är en spelare vars effekt är som störst just här i början av säsongen, men som därefter avtar i takt med att säsongen fortsätter. Men detta kan bara ses som en risk i nuläget.
Att Rodriguez har fått en fenomenal start med Everton är däremot ett faktum. Detta har gett fog för uppfattningen att Rodriguez fortfarande var en fenomenal spelare, men som kanske trivs bättre som den stora spelaren i någon klubb strax under någon av de etablerade superklubbarna. Helt säkert måste det kännas skönt för Rodriguez att ha hamnat i en klubb som Everton där han faktiskt ges chansen igen att växa och utvecklas som spelare, att uttrycka sig fritt på planen och kunna sprida ut sina vingar.
Kan Everton vinna ligan? Den frågan är kanske, inte minst med anledning av ovan nämnda argument, betydligt bättre ställd än huruvida de kommer vinna ligan. Även här kommer det naturligtvis finnas de som närmast reflexmässigt vill svara nej. Men det är självfallet värt att komma ihåg att det svarades nej på exakt samma fråga om Leicester för några år sedan betydligt senare in på säsongen än nu, och Evertons chanser måste nog ses som betydligt större än vad Leicesters chanser på förhand var då.
Om vi tittar på övriga klubbar som realistiskt sett skulle kunna nämnas i samband med en titelstrid så finns det ju mycket lite eller ingenting som säger att Arsenal, Chelsea, Man Utd, Tottenham, Leicester eller Wolves är klubbar som garanterat eller i flera fall ens sannolikt kommer hamna före Everton i tabellen. Man City och Liverpool är de klubbar man liksom tar för givet borde komma före Everton i tabellen, men deras resultat så här i starten gör att detta i alla fall inte känns riktigt lika självklart som tidigare.
Just den här väldigt speciella säsongen, med dess väldigt speciella förutsättningar, kanske också talar till en klubb som Evertons fördel. Klubbar som Liverpool och Man City kan få svårt att orka upprätthålla samma intensitet, energi och makalösa jämnhet som präglat antingen en av dem eller båda under de tre senaste säsongerna. Vilket kan lämna fältet betydligt mer öppet för Everton att komma in och ruska om i tabellen och rubba den rådande maktordningen.
Ett lag med tillräcklig kompetens och kvalitet, ett lag med vinden i ryggen och glädje i sin fotboll, skulle förmodligen kunna vinna ligan den här säsongen, även om de kanske inte därför är ligans abstrakt teoretiskt bästa fotbollslag. Väljer man det perspektivet så kan svaret mycket väl bli: Ja, Everton kan vinna ligan!