Arsenals intresse för Thomas Partey gick betydligt längre tillbaka i tiden än det nyss avslutade transferfönstrets allra sista dag. Vissa säger att intresset har funnits där i två år, men definitivt är Partey en spelare det pratats om till Arsenal hela sommaren och starten av säsongen. Men ett rätt säkert påstående är att ända fram till transferfönstrets sista dag trodde nog ingen riktigt att det var en värvning som faktiskt skulle bli av.
Men plötsligt under transferfönstrets sista dag var det som om Arsenal plötsligt fick eld i rumpan. Efter att hagglat om priset under en längre tid beslutade de sig då för att bara betala Parteys utköpsklausul om cirka £50m och värva spelaren på väldigt kort varsel. Ett kontrakt som tillsammans med en rapporterad lön om £230,000 i veckan motsvarar ett ekonomiskt värde om £110m. Formellt behövde Atlético Madrid ej ens kontaktas.
Man kan nog lugnt säga att Atlético Madrid kände sig överkörda. Meddelandet de gick ut med när övergången var klar osade mer eller mindre passiv aggressivitet. Jag ska för all del inte påstå att det saknas poetisk skönhet i att just Atlético Madrid, en klubb som i närmare ett helt årtionde stoltserat med sin så kallade cholismo, får smaka på lite cholismo för egen del. Att det sedan är just Arsenal som serverar den gör inte saken sämre.
En rätt enkel slutsats av Atlético Madrids irritation är däremot att de ville ha Thomas Partey kvar i klubben. De måste ha alltså vägrat sälja honom för mindre än utköpsklausulen, och om de faktiskt kunde tänka sig att sälja honom för just utköpsklausulen så borde de inte rimligtvis vara sura när väl Arsenal köper honom för utköpsklausulen. Atlético Madrid känner sig uppenbart snuvade på konfekten.
Att Atlético Madrid ville ha kvar Thomas Partey gör frågan desto mer relevant varför Partey här och nu hellre spelar för Arsenal än för Atlético Madrid. Om det var så att Atlético Madrid faktiskt ville sälja Partey så skulle det vara lättare att förstå motiven bakom en sådan övergång. Men nu är det alltså helt tveklöst så att Partey aktivt väljer bort Atlético Madrid för att flytta till Arsenal.
Frågeställningen kan verka provocerande för Arsenal, men det är inte riktigt avsikten med den. Det finns vissa uppenbara rationella skäl varför en spelare här och nu borde mycket hellre vilja spela för Atlético Madrid än Arsenal. Atlético Madrid spelar t ex i Champions League samtidigt som Arsenal inte kan erbjuda Champions League i år eller garantera Champions League kommande år. Atlético Madrid kan utmana om ligatiteln.
Om vi formulerar valsituationen på ett annat sätt skulle vi kunna säga att Thomas Partey genom att välja att hellre spela för Arsenal, väljer bort garanterat spel i Champions League den här säsongen och kommande säsonger, samt väljer under de närmaste åren bort regelbundna titelstrider i La Liga mot vad som för Arsenal realistiskt sett kommer handla om bara att slå sig in bland de fyra bäst placerade lagen igen.
Varför skulle Thomas Partey välja detta? Varför skulle i själva verket någon spelare välja detta? Arsenal är inte någon särskilt mycket större klubb än Atlético Madrid, Arsenal är inte någon särskilt mycket bättre klubb än Atlético Madrid. Den typen av argument väger i själva verket lätt för att förklara Parteys val i det här fallet. Där måste helt enkelt finnas andra förklaringar.
En första förklaring kan handla om Premier Leagues attraktionskraft. Vad man än anser om de båda ligornas respektive styrka så är Premier League tveklöst världens största, mest sedda och mest populära liga. Med en flytt till Arsenal spelar Partey plötsligt i denna liga, och kommer till vardags befinna sig på en scen där han kommer spela fotboll framför hela världens kameror.
En andra förklaring är att med attraktionskraft följer högre lön. Nu betalar knappast Atlético Madrid ut några smålöner, men det är väl ändå inte säkert att de betalar just Partey några £230,000 i veckan heller. Lönen kan även betraktas i relativ mening, det vill säga att i Arsenal blir Partey en av de högst betalda spelarna. Lön är status i den här världen och den statusen hade inte Partey ännu riktigt i Atlético Madrid.
En tredje förklaring är truppstatus, som hänger samman med ovanstående tankar om lönen. Men Partey värvas till Arsenal som en av lagets viktigaste spelare, en spelare de ska bygga sitt mittfält kring. I Arsenal är Partey en nyckelspelare som kan förvänta sig att få spela regelbundet. Partey hade fått spela i Atlético Madrid också, men där i större utsträckning fått dela sin speltid med framför allt Koke, Saúl och Hector Herrera.
En fjärde förklaring kan vara Parteys personliga preferenser. Det är ju t ex inte omöjligt att Partey själv som barn faktiskt drömde om att få spela i Premier League i första hand. Han är ghanan, så det är ju sannerligen inte omöjligt. Kanske är det inte ens omöjligt att han faktiskt till och med drömde om att få spela för Arsenal. Ofta kan man bara skratta när spelare säger sådana där saker, men då och då kan det ju faktiskt stämma också.
Kanske spelar det egentligen ingen som helst roll för Arsenal varför Thomas Partey hellre spelar för dem än för Atlético Madrid. Åtminstone inte i någon annan utsträckning än hur det i så fall högst eventuellt skulle kunna påverka hans motivation och inställning. Men det känns också som en rätt långsökt tankegång. Det finns inga sakliga skäl att misstänka att Partey skulle vara något annat än helhjärtat motiverad för Arsenal.
Alltså är Thomas Partey en kanonvärvning för Arsenal. Laget behövde framför allt förstärka mittfältet inför den här säsongen, den lagdel som var tunnast på kvalitet och som beredde laget störst bekymmer. Specifikt var det just en typ av mittfältare som Partey som behövdes. Partey är en värvning som i ett enda brett svep förstärker Arsenal högst väsentligt.
Thomas Partey minskar kanske sina chanser att få spela i Champions League genom att spela för Arsenal istället för Atlético Madrid. Men Arsenals chanser att få spela i Champions League ökar väsentligt med Thomas Partey.