Everton har vunnit sina fyra första ligamatcher den här säsongen. Därmed har Everton även gjort sin bästa start på säsongen sedan 1890-talet, vilket naturligtvis är en alldeles fruktansvärt lång tid tillbaka. När Everton dessutom vann borta mot Tottenham i den första omgången så var det första gången på sju år som Everton vann en bortamatch mot något lag i det så kallade Big Six. Everton leder ligan med tolv poäng av tolv möjliga.
Att säga att glädjen och optimismen är hög runt Goodison Park och de blåa kvarteren av Liverpool vore alltså en slags underdrift. Samtidigt har det varit en glädje och optimism blandad med en hög grad av försiktighet. Naturligtvis med vetskapen om att det trots allt bara handlar om fyra omgångar. Men även med insikten om att i den femte omgången väntar ett hett och hätskt derby med sin värsta rival i form av Liverpool.
Everton vinner inte mot Liverpool. Det finns inte många konstanter inom fotbollen men just den omständigheten är kanske bland det närmaste vi kommer, åtminstone inom den engelska fotbollen. Naturligtvis handlar det först och främst om ren psykologi, det vill säga att Everton inte vinner eftersom de inte riktigt tror att de kan vinna. Hur som helst har det nu gått 22 raka derbyn mellan Everton och Liverpool utan Evertonvinst.
Just den konstanten har inte ens Carlo Ancelotti lyckats få någon ändring på. Matchen i somras på Goodison Park, omedelbart efter pandemiuppehållet, slutade 0-0, en match i vilken Everton var ett mycket anonymt lag. Men värst av allt var kanske Evertons förlust på Anfield i FA-cupen i början av januari, då ett mer eller mindre ordinarie Everton tog stryk av ett extremt resservbetonat Liverpool.
På något sätt var det kanske ett av de tydligare exemplen på Evertons institutionaliserade underordning gentemot Liverpool. Everton var det bättre fotbollslaget på planen just den kvällen, det var ganska tydligt för de allra flesta. Men det fanns liksom inte riktigt i dem att kunna vinna en match mot Liverpool, ens när Liverpool vädrade ungdomar. Everton var i gott hopp med en begynnande optimism under Ancelotti, men gick i fällan.
Försiktigheten Everton känner är alltså ett för all del fullt förståeligt uttryck för en oro att råka ut för samma typ av förnedring den här gången. Att våga låta sig själva börja hoppas bara för att bli nedplockade på jorden igen av Liverpool. Det fanns självfallet ingen som helst hejd på den självbelåtna skadeglädjen från den röda sidan i januari, och det finns ingen som helst anledning att tro att det skulle bli annorlunda den här gången.
Samtidigt är det naturligtvis ingen tillfällighet att Everton faktiskt ligger där de ligger i tabellen, att de just nu leder Premier League. Vi har så klart sett en hel del exempel genom åren på lag som överraskar väldigt positivt i början av säsongen, och ligger mycket högre upp än vad någon förväntat sig. En slags chock för systemet. Men där har även funnits all anledning att tro att detta var just ett övergående fenomen.
Vi ser inte riktigt samma sak med Everton. Alla relevanta nyckeltal med Evertons fotboll pekar på en fotboll som gjord för att hålla sig i toppen av tabellen, och en fotboll som även är väsentligt mycket bättre än Evertons fotboll förra säsongen. Bollinnehavet är betydligt högre, passningsprocenten klart bättre, Everton skjuter mycket mer än förut och Everton skapar betydligt fler farliga chanser än förra säsongen.
Detta betyder inte i sig att Everton kommer vinna ligan till sist. Prestationer kan alltid fluktuera under en lång säsong, och därtill finns det ytterligare ett antal lag som presterar väl så bra eller bättre i dessa avseenden som Everton. Dessutom har Everton en tunnare spelartrupp än konkurrenterna, och måste rimligtvis vara betydligt känsligare än dem för skador och utmattning. Men Everton utgör ett realistiskt hot i toppen av tabellen.
Vill man leta efter förklaringar till denna förändring så behöver man i Evertons fall inte leta särskilt längre. Evertons helt nya mittfält är den alldeles uppenbara förklaringen, med nya spelare som Allan, James Rodriguez och Abodulaye Doucouré. Everton har gått från att förra säsongen haft ett av ligans sämsta mittfält, till att den här säsongen ha ett av ligans bästa mittfält. Där hittar vi förklaringen!
Men om Evertons nya mittfält har vi för all del redan sagt allt som behöver sägas under den närmaste tiden. Den kanske mest glädjande aspekten med Evertons inledning den här säsongen har varit utväxlingen Everton har fått på Dominic Calvert-Lewin, en spelare som Ancelotti började satsa på redan förra säsongen på ett sätt som då syntes en aning udda, men som hittills den här säsongen verkligen har fått sin bekräftelse.
Inget lag har gjort fler mål än Everton hittills den här säsongen, och ingen spelare har hittills gjort fler mål än Calvert-Lewin. Mer imponerande än antalet mål är kanske att Calvert-Lewin har skrivit in sig i målprotokollet i samtliga matcher hittills den här säsongen. Han lyckades även med konsten att måla för England i sin landslagsdebut mot Wales under det nyss avslutade landslagsuppehållet.
Everton har investerat dyra pengar på anfallare de senaste åren. Miljoner har slängts bort på Sandro Ramirez och på Cenk Tosun. Istället är det alltså en egen produkt som kliver fram som deras bästa anfallare. En viktig poäng med Evertons nya mittfält är framför allt att de även gör övriga spelare bättre, och så har definitivt blivit fallet med Calvert-Lewin, men samtidigt har också Calvert-Lewin lyckats göra laget som helhet bättre.
Annars kommer förmodligen ögonen även den här gången riktas mot planens andra ände, nämligen Evertons målvaktsposition. Robin Olsen värvades under transferfönstrets sista dag, så frågan är kanske vem av Olsen eller Jordan Pickford som står i målet för Everton i dagens derby. Nu tror jag för all del att de flesta förväntar sig Pickford, och att Olsen primärt värvades som en slags blåslampa i baken för Pickford.
Ändå är väl målvaktspositionen ett primärt orosområde för Everton. Everton har gjort många mål men också släppt in alldeles för många sett till lagets tabellposition. Ändå har Evertons försvarsspel fungerat riktigt bra, och de har ett av ligans bästa siffror i förväntat antal insläppta mål. Diskrepansen mellan dessa båda omständigheter beror på Pickfords många misstag, och i ett derby kan sådana misstag bli väldigt avgörande.
Målvaktspositionen oroar kanske även Liverpool. Alisson Becker är fortsatt skadad och i målet hittar vi alltså Adrian. Knappast något som ger Liverpools supportrar good vibes då det i hög utsträckning var Adrians misstag som låg bakom deras exit ur Champions League under våren mot Atletico Madrid, liksom Adrian stod i målet senast när Liverpool lika dramatiskt som oväntat förlorade mot Aston Villa med 2-7.
Frågetecknen kring Liverpool handlar kanske just om hur de faktiskt reagerar på den där förlusten. Det vill säga i vilken utsträckning det var en förvisso extrem effekt av ett befintligt mönster i Liverpools taktik och prestation, eller enbart en freak tillfällighet under de unika och särskilda omständigheter som nu råder. Eller om tillfälligheten, om det nu var det, orsakar nya problem i form av osäkerhet och otrygghet i laget.
Everton borde rimligtvis kunna titta på sin start på säsongen, därefter titta på Liverpools förlust med 2-7 mot Aston Villa, och tänka att om Aston Villa kan slå Liverpool så kan självfallet även Everton slå Liverpool. Samtidigt förblir det en av den engelska fotbollens mest märkliga konstanter att åtminstone relativt sett så finns det inget lag som har så svårt för att slå Liverpool som just Everton.
Ligaledning, fyra raka vinster i ligaspelet, tolv gjorda mål på fyra matcher, en både skarp och underhållande fotboll. Allt detta är värt massor för Evertons supportrar. Det har fått glädjen och optimismen att bubbla. Men det vore värt just ingenting mot den glädje och optimism som skulle komma att fullständigt explodera om Everton följde upp detta med att vinna mot Liverpool.
När vann Everton senast mot Liverpool undrar ni? Svaret är den 17 oktober, 2010. Det vill säga för exakt på dagen tio år sedan. Everton vinner inte mot Liverpool är en av den engelska fotbollens konstanter. Everton har idag chansen att visa både Liverpool och kanske framför allt sig själva att den enda konstanten i engelsk fotboll är att ingenting är konstant.